Dagens bokpost: Lejongap

Idag fanns ett vackert bokpaket i postlådan med en bokvinst.

Lejongap : Noveller 2020 (utgivning d. 28/9) är en specialutgåva från förlaget Ekström & Garay, med vinnarbidrag från en novelltävling. Medverkande författaren Patrik Centerwall utlyste sen en utlottning av boken. Prövade lyckan, och ja(!), det gick vägen den här gången. Nice.☺

Samtliga medverkande författare/noveller: Jenny Green (Resan hem), Anders Liegnell (Faye), Sofia Nilsson (Eldorado), Patrik Centerwall (De sörjandes sällskap), Sissel Myrup (Fallet), Kersti Vikström (Korsvägen), Peter Westberg (Duban), Amanda Rudelius (Smittan vi alla bär på), Vilma Antonov (En glasflaska och tre liv), Margareta Mörck (Viljan).

Flera nya författarnamn för mig. Spännande.

❤

“Many people, myself among them, feel better at the mere sight of a book.”

― Jane Smiley

Dagens bokpost: Döden som vakar

Jag levde upp lite idag.💖

Förklaringen?

Recensionsexemplar med posten såklart!

Tänk att sånt kan göra en så glad.

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Femte boken i serien om kirurgen Andreas, en riktigt bra bokserie! Utgivningsdatum på onsdag den 14 oktober.

Mer information finns att läsa på förlaget Bokfabrikens sajt här.

Hög tid för en ny spännande roman i en favoritserie.

Och glöm inte detta!:

"Vi kanske tror att romanläsande är nåt mycket individuellt och självupptaget, men det är djupare än så. Man tränar på empati-gymmet"

Jamil Zaki

 

ISBN: 9789178353781

Ett hjärtligt tack till Bokfabriken!

❤

Svensk zombieskräck med rå köttfärs och amerikansk middagsbjudning utan hembakt surdegsbröd

 

"Ingen kunde anklaga henne för att vara söt och feminin: med gaffeln i handen, whiskyn i den andra, med köttsaften rinnande längs hakan slukade hon ett halvt kilo rått malt kött."

Katarina Blohm, regionråd för miljöpartiet med ansvar för folkhälsan, tycks praktisera sin egen osunda variant av trendkosten raw food i KG Johanssons De kallar oss zombier.

Hade egentligen noterat en annan lämplig Veckans mening-mening (konstigt, ibland vimlar det av sådana helt plötsligt) i en helt annan bok, tidigare i veckan. Boken lästes dock ut snabbare än tänkt. Men vet ni vad, jag tror jag tar den ändå. Meningen alltså. En extra bonusmening sådär. Kommer från Supermakten : vad varje svensk bör veta om USA av Sanna Torén Björling, Frida Stranne. Sidan 200 (under rubrik; "En middag hos vänner är inte tänkt för Instagram"):

"Ingen imponeras av intellektuella män som matar sin egen surdeg som vore den ett sällskapsdjur."

Ingen kunde anklaga och ingen imponeras. Neutralt.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

"Effekten av Susan" av Peter Høeg

Effekten av Susan av Peter Høeg. Norstedts förlag. Översättare: Ninni Holmqvist. Antal sidor: 341. Utgivningsdatum: 2015-08-24 (originaltitel publicerad 2014). ISBN: 9789113066585 (inbunden), 9789113074061 (pocket).

Lånade boken (inbunden) på bibliotek, SAB: Hce.

Såklart kan jag inte efter bara två lästa böcker (tidigare föregående månad Genom dina ögon) avgöra om detta kommer att bli en favoritförfattare för mig, men tror verkligen det. Lyckligtvis verkar många titlar finnas att tillgå på biblioteket. Något att se fram emot.

Handlingen utspelar sig förstås i Danmark och Köpenhamn. Huvudkaraktären och jag-berättaren Susan, som är världsberömd fysiker, har en väldigt speciell förmåga, en slags effekt på andra människor så de öppnar sig direkt och öppenhjärtigt för henne (ibland överrumplande även för dem själva). Detta faktum har Susan dessvärre utnyttjat på ett sätt som försatt henne i en situation där hon riskerar fängelsestraff. Men så uppstår en utväg, kan hon bara få fram topphemlig information om något som kallas Framtidskommissionen så kan hon gå fri. Nu visar det sig dessvärre att detta får oväntade konsekvenser, inte bara för Susan själv utan för hela hennes dysfunktionella familj, som var och en på sitt håll även de trasslat in sig i allvarliga problem.

Intressanta och ytterst oberäkneliga personer träder fram i den här romanen. Oerhört originell familj i fokus: Susan med make Laban och deras två 16-åriga barn, tvillingarna Thit och Harald. Jag kan inte avgöra vad som är verklighetstroget eller ges fiktiva friheter när det gäller miljöbeskrivningarna, eftersom jag nästan inte alls känner till Danmark (ett kort besök på 70-talet som barn räknas ju liksom inte), men allt blir väldigt levande för mig när jag läser, både det historiska och det samtida (eller rent futuristiska), oavsett om det är reellt eller imaginärt.

Hursomhelst är det en härligt säregen historia som tänjer på verkligheten vad gäller (kvasi)vetenskap, tid och medvetande; en kuslig mystik som delvis blir till ren fantastik. Nej, det är inte konstigt att jag gillar detta spännande och roande äventyr. Vibbar av climate fiction/science fiction (här en värld på tröskeln till ett SHTF-scenario i brännpunkten) tilltalar mig så gott som alltid. Samhällskritiken finns med i hög grad - oerhört skärpt, oerhört träffsäker - och ja, det gör mig förstås helt såld. Om jag ska hitta en jämförelse får det bli något spekulativt à la Margaret Atwood. Handlingen/intrigen byggs upp proffsigt, bit för bit, helhetsbilden växer vartefter man läser, för att mynna ut i något riktigt spektakulärt. Förutsägelser om framtiden, konspirationer med politiska och ekonomiska intressen som ger näring åt en dold plan. Humor och allvar kombineras magnifikt i detta "innan-katastrofen-scenario". Även ett pikant angenämt avslut. Helt enkelt njutbart. Låt Høeg ge er en profetia. Och hey! Här har konspirationsteoretikern en sann inspirationskälla av klass (ironi).

På minussidan: I mitt tycke var det alldeles på tok för många sidohistorier, för mycket "all over the place" på något sätt. Måste jag verkligen veta allt om alla relationsdrama, familjeskildringar, tillbakablickar, vardagsbestyr med matlagning, o.s.v.? Det broderas ut så man känner sig smått frustrerad och överbelastad emellanåt.

Och som sagt, jag vill bara läsa mer av Peter Høeg.

"Baklängesbibeln" av KG Johansson

Baklängesbibeln av KG Johansson (text) & Jan Ferm (bild). Bokförlag: Ekström & Garay. Recensionsexemplar (danskt band). ISBN: 9789189217652

"Baklängesbibeln är inte på något sätt satanistisk. Däremot är den ofta satirisk och kanske någon gång hädisk. Några av Bibelns mest kända historier berättas med omvända förtecken, med Uppenbarelseboken först och Moseböckerna sist: Kan människan skapa Gud? Kunde Jesus bli cirkusartist? Vad låg bakom Kains brott?"

Är inte så van vid att läsa återgestaltningar av de bibliska böckerna, men ett par har det blivit med Niklas Rådströms Boken och Marias testamente av Colm Tóibín. Baklängesbibeln var något fullständigt annorlunda.

Som man kanske förstår omformas (eller dissekeras) här några av Bibelns mer välkända historier helt omvänt; Först Apokalypsen (Johannes Patmossons apoteos), Människosonen (Judas offer, E pluribus anima, Cirkus Creation), Profeterna (Niente, Inkorporation), Höga visan (Emmanuelle) och sist Moseböckerna (En rättskaffens man, Prövningar, Arkeologi, Babels torn, Kain och Abel, Lustgården). Nämner texterna så jag kan återkoppla lite för en del av dem.

Min favorit blev Inkorporation. Samhällssatir och framtidsvision med en världsordning som sorgligt nog skulle kunna vara en realistisk utveckling. Blev tvungen att göra en omläsning av Judas offer, och visst fanns mycket tänkvärt där, inte minst de avslutande orden. Niente hade jag läst förut i Varning: Framtid (extra allt), tyckte bra om den då såväl som nu, passade väl in även i det här sammanhanget. Bland "Moseböckerna" fastnade jag särskilt för den lite längre Arkeologi, en fantasifullt berättad historia om syndafloden och vad det hårda hierarkiska livet på Noas ark oundvikligen ledde till, i den här versionen.

Frågor ställs, tankar väcks. Ängeln Uriel grubblar antagligen fortfarande över varför Herren kallade Lot för En rättskaffens man. Det gör även jag.

Sammantaget en riktigt bra bok med både skarpt lysande toppar och lite väl skabrösa dalar. Några andra recensioner har ännu inte dykt upp vad jag kan se, skulle vara riktigt intressant att få veta hur andra uppfattar boken ur sina perspektiv. En underhållande och annorlunda läsupplevelse.

Läst september

1. Mitt hat får ni inte av Antoine Leiris. Bibliotekslån.

2. Gravplaneten av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson). Recensionsexemplar.

3. Rötmånad av Johanna Glembo. Bibliotekslån.

4. Genom dina ögon av Peter Høeg. Bibliotekslån.

5. Flickan från Terra av Cornelia Johansson. Recensionsexemplar.

6. Ek av Frida Andersson Johansson. Bibliotekslån.

7. Baklängesbibeln av KG Johansson. Recensionsexemplar.

Boknytt att uppmärksamma: Avslagsmaskinen

Nu går boken att förboka: Avslagsmaskinen av Niklas Altermark. Releasedatum den 28 oktober. Verbal förlag:

"”Äntligen!” utropade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll våren 2017. Nya siffror bekräftade att antalet sjukskrivna hade vänt nedåt, en trend som inleddes bara veckor efter att regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att minska sjuktalet. I Strandhälls värld var detta ett tecken på att den svenska befolkningen nu var friskare.

Samtidigt, i en annan del av verkligheten, börjar sjuka dela sina erfarenheter från det friskare Sverige, i facebookgrupper och på bloggar. Människor som fått ersättning under flera år för kroniska sjukdomar får plötsligt avslag. Många beskriver hur de blir tvungna att låna pengar eller sälja sina tillhörigheter. Det friskare Sverige verkar inte må riktigt bra.

Avslagsmaskinen är en unik granskning av hur det gick till när svenska folket plötsligt blev friskare över en natt. Vad händer med de som drabbas av Försäkringskassans hårdare bedömningar? Och vad händer med demokratin när sjukförsäkringspolitiken kan läggas om utan tydliga beslut eller lagändringar?

Niklas Altermark är fil.dr verksam vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, där han forskar om funktionshinders- och välfärdspolitik. Boken bygger på hundratals berättelser från människor som blivit av med sin sjukförsäkring samt intervjuer med handläggare och centrala beslutsfattare på Försäkringskassan."

Tips!:

Min bok går att förbeställa. Det är tre års forskning om sjukförsäkringen summerad. Jag vill ha hjälp att sprida detta,...

Publicerat av Niklas Altermark Tisdag 22 september 2020

"Genom dina ögon" av Peter Høeg

Genom dina ögon av Peter Høeg. Förlag: Norstedts. Översättare: Ninni Holmqvist. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789113096889

Tre barn i början av 60-talet, Peter, Lisa och Simon, inser att de kan ta sig in i varandras drömmar och påverka verkligheten, ändra på händelser i det förflutna och framtiden. En oerhörd makt.

I vuxen ålder: Simon försöker begå självmord och får på sjukhuset besök av barndomskamraten Peter. I Peters sökande efter någon behandling som kan hjälpa vännen träffar han Lisa som nu är professor i neurologi på en klinik där de använder en ovanlig form av hjärnskanning. Metoden utforskar människors olika trauman via återupplevda minnen, tankar, och genom att dela varandras medvetande. Lisa själv har inga minnen av barndomen, p.g.a. en trafikolycka, så hon minns varken Peter eller Simon. De tre vännernas möte leder till en återupplevd barndom där de individuella medvetandena går in i varandra, vad var det som hände egentligen?

Det här var första gången jag läste något av författaren, och det blir heller inte den sista. Både Fröken Smillas känsla för snö (1994) och Effekten av Susan (2015) kommer att stå på tur.

Kombinationen av vetenskap kring medvetande och tankar om tid i en spännande futuristisk berättelse är något som fascinerar mig. Peter Høegs fantasifulla historia Genom dina ögon är inget undantag, tvärtom. Det är en oerhört skickligt skriven roman med intressanta välutvecklade karaktärer, mystik, psykologiskt djup, miljöbeskrivningar som känns äkta och påtagliga. En läsupplevelse som säkert kan få oss att inse hur ovanligt det ärliga och sanna mötet mellan människor egentligen är. För samtidigt, de minnen människor bär med sig genom livet, är de alltid helt sanna eller är de delvis konstruerade? Hur skulle det vara om vi blev påtagligt medvetna om livets mörka sidor som en del människor faktiskt bär på? Vill vi ens veta? Och om vi nu inte vill veta, innebär det då inte att vi vänder dessa människor ryggen och låter det onda växa i det fördolda i en otäck slags acceptans? Just de där allra hemskaste barndomstraumana, så fjärran från min föreställningsförmåga, får också ta plats i denna roman. Tyckte det nästan blev outhärdligt för mycket mörker och ondska, men kanske förekommer sånt i verkligheten mer än jag vill inse? Om vi har ett gemensamt medvetande eller om vi påverkar varandras medvetande mer än vi tror, om vi skulle kunna leva oss in i en annan människas trauman och minnen på det sättet för att verkligen förstå, visst är det tänkvärt?

Genom dina ögon är svår att genrebestämma, jag plockar in "samtida" (man får en intresseväckande insyn i dansk historia) som etikett, men skulle även kunna matcha med drama och science fiction. Och ja, ni som följt min blogg vet ju hur hängiven jag är science fiction-genren. Däri finns säkert också en anledning till varför jag gillar detta så skarpt! Med tanke på den oerhört snabba utvecklingen av AI känns romanens futuristiska touch nästan obehagligt (eller behagligt?) nära framtid.

Boknytt för språkpoliser!

Piratförlaget ger ut många spännande böcker. Nu senast med Handbok för språkpoliser av författaren Sara Lövestam. Något man som bokblogg vill uppmärksamma.

Reagerade på en språklig sak i veckan, det var ett nyhetsprogram på SVT. Ni vet, längst ned vänster i bild brukar rubriker i text dyka upp emellanåt (så nej, jag menar inte text-tv-textningen). Hursomhelst, vid det här tillfället stod det: "Biden dansa vi vill se, eller?". Det syftades till presidentvalet i USA och ett lösryckt klipp ur ett sammanhang, där Biden tydligen höll takten till någon slags musik. Tala som Yoda vi börjat göra, eller? Anastrof (omvänd ordföljd) kallas det visst. Jag bara undrar? Och det där "eller?" som slutfråga, hör det verkligen till ett korrekt nyhetsprogram? Är det inte något som hör till ett talat vardagsspråk, eller varför inte bloggarspråk, som jag tycker kan få vara lite mer vardagligt pratigt. Men korrekta nyhetsprogram på SVT?

Dagens bokpost: Baklängesbibeln

 

Baklängesbibeln
KG Johansson (text) & Jan Ferm (bild)

Jo, jag visste ju att den var på gång. Baklängesbibeln. Men blev väldigt glatt överraskad då den idag dök upp i postlådan. Något spektakulärt väntar nu... eller, ja, har faktiskt inte kunnat hejda mig, har redan börjat läsa. Tycks vara en bok jag fastnar i, texter skrivna av KG Johansson brukar ha den effekten.

Beskrivning (hämtad från förlaget Ekström & Garay):

"Baklängesbibeln är inte på något sätt satanistisk. Däremot är den ofta satirisk och kanske någon gång hädisk. Några av Bibelns mest kända historier berättas med omvända förtecken, med Uppenbarelseboken först och Moseböckerna sist: Kan människan skapa Gud? Kunde Jesus bli cirkusartist? Vad låg bakom Kains brott?"

ISBN: 9789189217652

Releasedatum och första recensionsdatum: 2020-09-28

Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!

"Gravplaneten" av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson)

Gravplaneten av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson). Förlag: Rabén & Sjögren. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789129719901

"Alices och Elias nya hem, rymdskeppet Stillheten, har kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Det är i alla fall vad Stillhetens besättning tror, tills de får in en nödsignal från Alices och Elias mamma. Det verkar som om hon också befinner sig där. För att hitta henne beger sig besättningen ner i de uråldriga gravkamrarna. Där väntar både fiender och fasansfulla upptäckter ...

Gravplaneten är den tredje delen i sci-fi-serien Imperiets arvingar. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända. Berättelsen om Alices och Elias resa genom rymden är kort och gott storslagen.

Kapitlen är korta och lättlästa med mycket dialog, och boken är fylld av häftiga fyrfärgsillustrationer."

Science fiction-serien Imperiets arvingar (en bokserie för läsålder 9-12 år) påbörjades i Bortförda följde upp med Järnrosen och nu blev det dags för tredje delen Gravplaneten.

Vi får fortsätta följa syskonen Alice och Elias äventyr, denna gång nere i imperiets gravkammare, katakomberna på den mystiska gravplaneten Umbezra. Dessutom ges en inblick i imperiets historia och den kejserliga familjen Soverra, främst Raqqas Soverra som en gång förenade imperiet.

Alice och Elias närmsta vänner i sällskapet omfattar nu även Chelie, den räddade kraoflickan som man får lära känna bättre i denna uppföljare. Via kapitel från hennes perspektiv får vi veta en del om Chelies historia, hur den påverkat hennes liv och den hon är. Viktiga sidokaraktärer är, liksom i Järnrosen, antagonisten Karnidda Sach Mordhana, den grymma skurken i dramat. Men får syskonen träffa sin tidigare tillfångatagna mamma? Går sökandet vidare? Ja, det får ni läsa boken för att ta reda på. Själv ser jag fram emot den spännande fortsättningen i Minnesskrinet som kommer våren 2021.

Text och illustrationer smälter ihop till en fantastisk fin helhet i denna bokserie, som bara blir bättre och bättre. Främre och bakre pärm har illustrerade persongalleri, kort beskrivande presentationer, citat och en utvikbar karta över katakombernas labyrintliknande mystiska värld. Gravplaneten får självklart högsta toppbetyget från mig. Här finns fartfylld verklighetsflykt, laddad spänning, mystik, fantasi, värme och hjärta på ett sätt som jag bara helt enkelt älskar! Starka läsupplevelser kräver starka ord. Så är det.

Det här är oerhört lättlästa böcker där ruskig spänning och stark dramatik kombineras med en vänlig touch som får dig att må bra, och jag hoppas verkligen att den kommer att nå många unga läsare. Och sätt inte stopp vid 12 år, även åldrar därutöver kan med all säkerhet uppskatta denna fina sf-bokserie.

"Mitt hat får ni inte" av Antoine Leiris

Mitt hat får ni inte av Antoine Leiris. Översättare: Thomas Andersson. Förlag: Bokförlaget Atlantis. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Finns som pocket på bokus.

"En kväll förra vintern var Antoine Leiris ensam hemma med sin son medan hans hustru Hélène var på konsert med några vänner. Plötsligt fick han ett sms med frågan om allt var OK? När han satte på tv:n fick han se de pågående terrorattentaten i Paris och försökte ringa Hélène. Hon svarade inte. Den kvällen mördades Hélène, tillsammans med 88 andra människor, på konsertlokalen Bataclan i Paris. Tre dagar senare skrev Antoine ett öppet brev till sin frus mördare på Facebook. Han vägrade låta sig skrämmas eller låta hans sjutton månaders sons liv begränsas av terroristernas handling. I hela sitt liv kommer denna lilla pojke att göra er förnär eftersom han är lycklig och fri, skrev han. Denna bok är Antoine Leiris hjärtslitande, modiga och trots allt hoppfulla berättelse om att livet måste fortsätta."

Dagens datum, den 11 september, kommer alltid att vara inetsat i våra minnen som dagen för "nine-eleven", terroristattackerna i USA genomförda av islamistiska terroristorganisationen al-Qaida 2001. Alla oskyldiga dödsoffer och deras anhöriga vid den här typen av attentat får aldrig någonsin falla i glömska.

Enda sättet att helt förstå hur livet blir för de efterlevande efter vansinnesdåden är att ta del av deras berättelser.

I Mitt hat får ni inte berättar Antoine Leiris hur det var att förlora sin hustru Hélène under terrordåden i Paris, november 2015. En grupp islamistiska terrorister mördade då totalt 129 människor, en av de 89 personerna som mördades i konsertlokalen Bataclan var Hélène. Antoine Leiris blev plötsligt ensam med deras sjutton månader gamla son, och sina tankar, som blev till ord, ord som skrevs in som ett öppet brev på Facebook och sen kom med i denna hans debutbok, en bok ni helt enkelt måste läsa!

Oerhört gripande skildring; oförställt, personligt och starkt. Det är en kort bok, med mycket luft mellan rader och kapitel, vilket passar så oerhört bra här, för både det klokt eftertänksamma i texten och all den starka medkänsla man upplever måste få utrymme. Så blir man även tvungen att klarna ögonen ibland, då det blir svårt att läsa för att tårkanalerna fyller dem konstant. Man blir oerhört starkt berörd av denna sorgliga historia ur verkliga livet.

"Mitt hat får ni inte" - det finns så mycket värde i de orden. Hat i retur leder bara till ökad schism, ökat framkallande av motsättningar, mer våld, samt en förlamande rädsla som begränsar människors frihet... är det sånt dessa attentatsmän vill framkalla, så borde de inte få vad de vill ha. Och nej, att inte kunna förlåta och att kritisera en våldsam ideologi är inte detsamma som hat. Extremister sprider och hetsar till hat, att försvara friheten och demokratin är dess motsats.

"Profetians Tid" av John Fredrik Hansson

Profetians tid av J.F Hansson. Förlag: Kräm Kommunikation. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (pocket). ISBN: 9789198314533

"Spänn fast och förbered er på ett storslaget äventyr i högt tempo! 

Världen är i kaos efter attentatet i Malmö. Lina Hultberg har utsetts som ansvarig för den kommande utredningen och hon befarar det värsta när det gäller Marcus och Maria. Snart befinner hon sig i ett inferno av händelser där fienden hela tiden tycks byta skepnad.

Kommissarie Bartoli i Rom utreder två mord med ockult bakgrund. När fallet tar oanade vägar hinner det förflutna ikapp honom och en gammal utredning blir återigen aktuell.

Carl-Henric von Wolterup kommer över en gammal bibel som ser ut att kunna leda honom till hemligheten. Ska han lyckas knäcka koden så att den uråldriga profetian om Verkställaren slår in? Har man tolkat profetian rätt? Vad är egentligen sanningen?

Profetians Tid är den sista delen i Blodsbandskrönikan. Författaren har hämtat inspiration från historiska och nutida verkliga händelser som vävts samman till en spännande berättelse i högt tempo."

Sista delen i thrillertrilogin Blodsbandskrönikan rundar av på ett stilfullt sätt med full fart och spänning från början till slut. En hel del som tidigare nämnts i mina recensioner för första delen Osynlig makt och andra delen Symbolens skugga gäller även för Profetians tid. Denna trilogi tycker jag bör läsas i sin helhet för rätt behållning.

Förutom att boken kanske hade mått bra av att kortas ner en aning, så tappade jag aldrig intresset. Hade precis innan avslutat en roman som till viss del handlade om samma verkliga händelser, organisationer och spekulationer som i Profetians tid. Ett lustigt sammanträffande som bidrog till att jag redan hade kollat upp vissa bakgrundsfakta innan (t.ex. om Saudiaffären, Propaganda Due, Operation Stay-behind, m.m.). För visst är det så! Man blir nyfiken på själva verklighetsbakgrunden till fiktionens påhitt. Helt uppenbart bärs hela trilogin upp med god research i botten, många spännande historiska skeenden (som går långt tillbaka i tiden!) smygs in i handlingens helhet på ett riktigt listigt sätt. I Profetians tid knyts sen allt ihop snyggt och elegant, med liv och lust, ur olika tidsperspektiv. Mycket underhållande! Det blir så tydligt ibland att författaren låter sig ryckas med av sin egen entusiasm, och då blir jag faktiskt lite full i skratt. Klar fördel när man märker att en författare haft roligt i sitt skrivande, trots att det med all säkerhet ligger ett oerhört påfrestande och tidskrävande arbete bakom en roman som denna.

Karaktärerna som vi lärt känna sedan tidigare böcker får vi följa även här. Med våra sympatier och antipatier. Kommissarie Bartoli med samarbetande kollegor i Rom gav också historien en skjuts. Miljöbeskrivningarna kändes mycket skickligare framställda i den här romanen än de tidigare, en klar förbättring som förhöjde läsupplevelsen ytterligare.

Så i sin helhet ett riktigt bra avslut på en thrillertrilogi jag varmt kan rekommendera, till såväl historiskt intresserade som läsare av spänningsromaner i allmänhet. Sen vill jag även nämna detta: Är man det minsta samhällsintresserad kan man nog inte ha missat att vi lever i en tid då konspirationsteorier sprids som aldrig förr (såklart ny teknologi är en stor del i det, liksom att många söker förutsägelser om framtiden på alla upptänkliga sätt). Kan väl vara en bra idé att fundera lite extra kring vilka problem det kan föra med sig om alltfler börjar tro på en världsomspännande sammansvärjning, en osynlig makt som styr allt som sker i alla möjliga och omöjliga sorters sammanhang. Varför inte väcka intresset för att problematisera konspirationsteorier via en spännande, symbolfylld och fantasieggande romanserie som Blodsbandskrönikan?

En smakebit på søndag: Gravplaneten

Denna söndag är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag här. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar smakbit ur nyligen utlästa Gravplaneten av Oskar Källner och Karl Johnsson. Sidan 166-167:

 

  "Då hörs ett ljudligt krafsande från trappan.
   ”Spindeln kommer!” halvt viskar, halvt skriker Alice.
   Alla tre duckar bakom en tjock pelare. Alice pressar sig hårt mot den fuktiga stenen och försöker lugna sitt rusande hjärta.
   De hör hur spindeln rumsterar en bit bort i grottan. Elias sticker fram huvudet för att kika. Alice hinner inte stoppa honom. Men snabbt drar han tillbaka huvudet igen, och krafsandet fortsätter utan uppehåll.
   ”Den har en krao”, viskar Elias så lågt att Alice knappt kan uppfatta orden.
   Sedan blir det tyst, förutom ett sniffande ljud. Har spindeln känt lukten av dem? Den kommer närmare, snabba, rasslande steg rör sig över stengolvet.
   Så hör de sniffandet på andra sidan pelaren. En förvriden hand med rakbladsvassa, långa fingrar sträcks runt den, mot deras gömställe. Den stannar, bara en decimeter ovanför Alices huvud, och skrapar med fingerspetsarna mot stenen."

Dagens bokpost: Gravplaneten

Imperiets arvingar 3: Gravplaneten
Oskar Källner
Illustratör: Karl Johnsson

Oj vilken trevlig överraskning! ❤

Så glad över att få fortsätta läsa och bokblogga om denna otroligt fina science fiction-serie för rekommenderad läsålder 9-12 år.

Den sätter jag såklart igång med direkt. 😊

Mer information om Gravplaneten (hämtad från förlaget Rabén & Sjögren):

"Nu kommer tredje delen i Imperiets arvingar, Oskar Källners och Karl Johnssons episka science fiction-berättelse för mellanstadiebarnen. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända.

I den nya boken har Alice och Elias och deras vänner på rymdskeppet Stillheten kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Påstås det. Men så får de in en nödsignal från mamma. Det verkar som om hon också befinner sig där. För att hitta henne beger sig besättningen ner i de uråldriga gravkamrarna. Där väntar både fiender och fasansfulla upptäckter ...

– Ibland kallar jag Gravplaneten för kosmisk skräck för kids, säger Oskar Källner. Visserligen är den full av äventyr, märkliga platser och läskiga monster, men ambitionen har även varit att skapa en berättelse om att ställas inför något oändligt mycket större än sig själv. Att inte ge upp trots mörkret. Att sluta sig samman och kämpa, och att se, att det alltid finns hopp.

– När jag jobbade med bilderna till Gravplaneten ville jag att de skulle vara både kusliga och mystiska, men samtidigt inte förlora den känsla av under som ska genomsyra Imperiets Arvingar, berättar Karl Johnsson. Det är dunkelt och rostigt, men samtidigt färgsprakande och vackert. Den här boken är betydligt mer skrämmande än de två första och jag tror barnen kommer att gilla att vi tagit ut svängarna och inte hållit tillbaka. Jag har till exempel fått designa ett rymdmonster som nog är det läskigaste monster jag någonsin tecknat.

De två första böckerna i serien Imperiets arvingar utkom i våras. Mottagandet har varit mycket positivt och bokrättigheterna är sålda till Norge, Danmark och Finland.

Imperiets arvingar släpps nu även som ljudböcker inlästa av Katharina Cohen. Bortförda släpps den 28 augusti, Järnrosen den 4 september och Gravplaneten den 11 september."

Tusen tack för rec.ex. Rabén & Sjögren / Oskar Källner!