Läst oktober

1. Effekten av Susan av Peter Høeg. Bibliotekslån.
2. De kallar oss zombier av KG Johansson. Bibliotekslån.
3. Supermakten - Vad varje svensk bör veta om USA av Sanna Torén Björling & Frida Stranne. Bibliotekslån.
4. Elefantskötarnas barn av Peter Høeg. Bibliotekslån.
5. Arvtagaren av Camilla Sten. Bibliotekslån.
6. Jul i krinolin av Amanda Hellberg. Bibliotekslån.

Ett yttrande

 

"Jag drog till med ett yttrande av Borges: två flintskalliga män som bråkar om en kam."

Charlie diskuterar med Miranda (roboten Adam står och diskar intill, lyssnande) i Maskiner som jag av Ian McEwan.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

Oktoberdimma och eftermiddagssol

Morgonpromenad genom oktoberdimman + biblioteksböcker (idag från ett bibliotek med avstängda ytor, fast Hc och Hce var inte avstängt).

Georges Simenon, produktiv belgisk författare, som jag tidigare skrivit om i Bokhyllan här.

En rovfågel dök upp som ur en annan dimension och seglade fram ovanför oss, för att lika plötsligt försvinna uppslukad av dimman. Osökt gick tanken till

The Mist av Stephen King

Den var ju bra! Såsom jag minns i varje fall. Kanske dags för en omläsning?

Filmen (2007) har jag bestämt inte sett.

Kings The Mist skall tydligen även ha blivit tv-serie (2017?).

"What if the world you know disappeared before your eyes"

Och ja, morgonens täta dimma ersattes senare av klar himmel och strålande eftermiddagssol.

Smitta, epidemier och pandemier på film

 

Image by Alexas_Fotos from Pixabay

Resident Evil (2002)

I Am Legend (2007)

Blindness (2008)

Contagion (2011)

World War Z (2013)

The Flu (2013)

The Walking Dead (First Season 2013)

Helix (2014)

Train to Busan (2016)

 X-Files (Season 10; "My Struggle II")

Några tidigare:

Outbreak (1995)

12 Monkeys (1995)

The Stand (1994)

Och kommande?:

The Stand (2020 miniseries)

O'Malley (X-Files; Season 10; "My Struggle II"):

Smitta, epidemier och pandemier i romaner

Pesten av Albert Camus

Röda pesten av Jack London

Den sista människan av Mary Shelley

Pestens tid av Stephen King

Törnrosor av Stephen King & Owen King

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst

Stockholmspesten av Sofia Albertsson

Europa Pandemus av Peter Westberg

Den andra pandemin av Daniel Sandberg

De kallar oss zombier av KG Johansson

Biotika av KG Johansson

O-zonen av Paul Theroux

Avgrund av Jeff VanderMeer

Flickan med gåvorna av M.R. Carey

Första hösten blå gryning av E. P. Uggla

De sista entusiasterna av Annika Luther

Andlös av Mattias Ronge

Dödligt virus av Clive Cussler 

Pandemi av Maths Claesson

En sekund i taget av Sofia Nordin

Uppdrag Moskva av Robert Ludlum

Snöstormen av Vladimir Sorokin

Vredens flod av Jan Stenqvist

Virus av Daniel Åberg 

MaddAddam av Margaret Atwood

Spanskans år av Åke Lundgren

Máni Steinn - pojken som inte fanns av Sjón

Virgina Woolfs Mrs Dalloway menas i romanen lida av sviterna efter spanska sjukan*. Var svag, fick andnöd o.s.v..

* Spanska sjukan - influensa A(H1N1). Pandemi som pågick mellan mars 1918 och juni 1920. Tog omkring 50 miljoner liv, varav ca 35.000 i Sverige. Ett perspektiv. Vad föregick pandemin, hur såg världen ut efteråt, och vad hände sen? Vet man inte det, bör man ta reda på det.

"Arvtagaren" av Camilla Sten

Arvtagaren av Camilla Sten. Norstedts förlag (2020). Antal sidor: 418.

Bibliotekslånad (inbunden).

Eleanor ser sin mormor Viviannes mördare fly från brottsplatsen, och tyvärr kan hon efteråt inte ge polisen ett signalement, p.g.a. ansiktsblindhet. Vid bouppteckningen får hon vetskap om att Vivianne ägt en större herrgård. Eleanor beger sig dit med sin sambo för att träffa den advokat som kontaktat henne. Även mostern möter oväntat upp vid herrgården. Frågorna kring mormoderns förflutna väcks till liv, och något står verkligen inte rätt till, någon försöker hindra henne att söka svar.

Superspännande thriller och familjedrama... och jag som tidigare nämnt att familjedrama inte är något för mig, nu blir det att omvärdera.

Blev även väldigt förtjust i författarens skräckroman Staden. Fortsatte med den dystopiska debutromanen En annan gryning, men det gick inte alls, kom inte långt och gav upp. Tur då att jag vågade mig på denna allra senaste. För det här var inte bara bra, det var toppen!

Arvtagaren har ett bra luftigt upplägg med korta kapitel som ger ett oerhört driv tillsammans med spännande dramatik, kusliga stämningar/miljöer, klaustrofobiska känslor, hemligheter och gåtfull mystik. Olika berättarperspektiv från olika tider, som varvas, driver också upp tempot. Handlingen byggs upp effektivt, jag fängslas från början till slut och lägger ogärna ifrån mig boken, försöker förstå hur allt hänger ihop. Överraskande upplösning. 

Länge sedan jag läste en bok så snabbt och med så fokuserad koncentration som för denna. Utmärkt uppslukande läsning! Perfekt bortkoppling av verkligheten, något som sannerligen behövs. Handlingen dröjer sig kvar efter att man läst färdigt, funderar över intrigens upplösning, karaktärsutvecklingen. Precis så här ska det vara när man just avslutat en helt fantastisk roman, en thriller som har allt man kan tänkas begära. Magnifikt!

"Elefantskötarnas barn" av Peter Høeg

Elefantskötarnas barn av Peter Høeg. Översättare: Ninni Holmqvist. Norstedts förlag (2010). Antal sidor: 364.

Bibliotekslånad (inbunden).

I Elefantskötarnas barn är det fjortonåriga Peter som är berättaren. Han och hans syster Tilte och bror Hans bor i en prästgård på Finø. Med hunden Basker beger de sig ut på ett äventyr i sökandet efter deras originella föräldrar som återigen försvunnit. Samtidigt som de försöker förstå vad som hänt föräldrarna får de även fly från sociala myndigheter, sekter och kriminella...

Boken beskrivs som bondslugt humoristisk och befolkad av excentriska personligheter, en äventyrsroman och s.k. "utvecklingsroman".

En utvecklingsroman är (såsom jag förstår det) ofta skriven i första person, oftast manlig. Denne beger sig i sin ungdom ut på en resa/ett äventyr, iväg från barndomshemmet; känner sig desorienterad, söker tillflykt hos olika kvinnliga karaktärer, söker vägledning.

Och ja, allt det där finns i Elefantskötarnas barn. För egen del upplever jag det som om författaren parodierar en utvecklingsroman, såväl som annat. Överlag rätt fånig intrig och humor, farsartat och fullkomligt galet. En slags bisarr skröna som ändå bakar in ett visst allvar och djupsinne, gillade speciellt slutet av näst sista delen Gudarnas stad, om jag inte minns fel. Gav mig lite samma slags stämning som favoritdikten Romanska bågar (Tomas Tranströmer).

Massor av sidoberättelser och sidoberättelser i sidoberättelser, mängder av konstiga långa namn (som antagligen ska anses spexiga), gör allt ganska rejält rörigt. På det hela taget ansträngt överbelastat, enligt mig. Saknade mer avgränsande kapitelindelningar, för mycket kompakt text gjorde det tungt och trögt att läsa. De små återkommande typografiska ornamenten i form av elefanter hjälpte liksom inte.

Men den har alltså sina ljusa stunder! Och trots en del skumläsning når mitt betyg upp till en svag trea. Boken avskräcker mig inte från att vilja läsa mer av Peter Høeg. För det finns något där, något speciellt och annorlunda som ger mersmak, något som tilltalar min eventuella inre elefant kanske?

" – Basker, viskar jag. Känner du dörren?"

Majonnäs med lite räkmacka

"Han lyfter upp en smörgås med något som ser ut som ren majonnäs ur vilken några enstaka fjordräkor kokett tittar upp, lägger den på tungan, stänger munnen, och så är den försvunnen."

Trivialt och meningslöst vetande: Räkmackans dag var det visst i onsdags (den 14 oktober). Dagen lär ha instiftats år 2010 av Arlanda flygplats, eftersom de tydligen - åtminstone för tiden då det begav sig (d.v.s. innan pandemin) - sålde massor av just räkmackor. Räkmacka uttalas på stockholmska "rekmacka" och betyder räksmörgås. Mackan skall i originalskick vanligtvis toppas med räkor, ägg, majonnäs, citron och dill. Ja, ungefär i den fallande storleksordningen. Tråkigt nog för alla som glider fram genom livet på en räkmacka skall räkan vara lika stor klimatbov som biffen. Detta kunde man sådär lämpligt innan själva temadagens infallande läsa om i DN. På så vis blir ju alltså Albert Wiinglads majonnässkapelse i Elefantskötarnas barn (av Peter Høeg) något mer klimatsmart?

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

Dagens bokpost: Lejongap

Idag fanns ett vackert bokpaket i postlådan med en bokvinst.

Lejongap : Noveller 2020 (utgivning d. 28/9) är en specialutgåva från förlaget Ekström & Garay, med vinnarbidrag från en novelltävling. Medverkande författaren Patrik Centerwall utlyste sen en utlottning av boken. Prövade lyckan, och ja(!), det gick vägen den här gången. Nice.☺

Samtliga medverkande författare/noveller: Jenny Green (Resan hem), Anders Liegnell (Faye), Sofia Nilsson (Eldorado), Patrik Centerwall (De sörjandes sällskap), Sissel Myrup (Fallet), Kersti Vikström (Korsvägen), Peter Westberg (Duban), Amanda Rudelius (Smittan vi alla bär på), Vilma Antonov (En glasflaska och tre liv), Margareta Mörck (Viljan).

Flera nya författarnamn för mig. Spännande.

❤

“Many people, myself among them, feel better at the mere sight of a book.”

― Jane Smiley

Dagens bokpost: Döden som vakar

Jag levde upp lite idag.💖

Förklaringen?

Recensionsexemplar med posten såklart!

Tänk att sånt kan göra en så glad.

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Femte boken i serien om kirurgen Andreas, en riktigt bra bokserie! Utgivningsdatum på onsdag den 14 oktober.

Mer information finns att läsa på förlaget Bokfabrikens sajt här.

Hög tid för en ny spännande roman i en favoritserie.

Och glöm inte detta!:

"Vi kanske tror att romanläsande är nåt mycket individuellt och självupptaget, men det är djupare än så. Man tränar på empati-gymmet"

Jamil Zaki

 

ISBN: 9789178353781

Ett hjärtligt tack till Bokfabriken!

❤

"De kallar oss zombier" av KG Johansson

De kallar oss zombier av KG Johansson. PulpFic förlag (2018), Hoi Förlag (2019). Antal sidor: 267.

Bibliotekslånad (pocket).

Humor och oanständig zombieskräck med skyhög äckelfaktor. Ibland (eller ganska ofta) blir det bara för mycket, alldeles för mycket. Skräckstilen är något liknande John Ajvide Lindqvists texter. Hur mycket slabbigt våld och vämjelse kan man trycka in i en roman? I De kallar oss zombier är det ganska knökfullt, tycker jag. Tackade faktiskt nej när förlaget (som då var PulpFic förlag) via mejl erbjöd recensionsexemplar, i samband med den första utgivning för ett par år sedan. Men nu blev det visst höst och viljan att läsa skräck- och spökhistorier är på topp. Dessutom är vi (i skrivande stund) mitt uppe i en epidemi, att då läsa något fiktivt som handlar om en smittspridnings konsekvenser ligger såklart nära till hands, blir extra intressant. Och ja, humor, det behövs ju alltid, i synnerhet för närvarande.

Som en slags zombieroman levereras alltså en rejält skruvad version av epidemispridning. Vad gäller annan typ av aktualitet, läs gärna prisvinnande Googolplex av samma författare. "I framtiden kan vi crispra allt" heter det idag (förtydligande: gensax). I Googolplex fick man en försmak av vad som möjligen litegrann komma skall, med tanke på det. Huvudkaraktären Jack kan i den romanen framgångsrikt och yvigt manipulera DNA (såklart associerar man även till Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi). I De kallar oss zombier handlar det om en helt annan slags manipulation som startar ett oanat smittspridningsförlopp.

KG Johansson är fenomenal på att läsa av utvecklingstendenser och göra om det till något alldeles eget, där fantasin ges fullständigt obegränsat spelrum. Den språkliga stilen ger f.ö. alltid ett härligt läsflyt.

Åter till De kallar oss zombier. Här är det den smittades tankar och perspektiv allt utgår ifrån, Kattis, det miljöpartistiska regionrådet i en norrlandsort. Första halvan av boken ger jag inte mycket för, frånsett satirisk humor som är riktigt underhållande boken rakt igenom. Sedan, när det rent brutalt snuskäckliga läggs åt sidan, kommer en halvvettig respit då "röd och blå" gör sörlänningsentré (som troligen är mer träffsäker än överdriven) och får vara med i handlingen på ett hörn då karantän, inklusive jakt på hjärnjagande jägare, startar. Själva sista avslutet var också bra, rentav toppen. Vill dock inte avslöja för mycket av handlingen. Upptäckte nu att baksidestexten på den senare utgåvan var mer generöst avslöjande än vad man kan tycka är lämpligt.

Får jag runda av med en tjusig textsnutt jag tyckte om? Hämtad från sidan 235:

... "Tillräckligt klar för att förstå att hon måste tränga undan allt som hände nu. Liksom människor gjort i alla tider: glömma allt hemskt, och framför allt: se till att döden inte kommer idag."

En klar och förnuftig tanke.

Svensk zombieskräck med rå köttfärs och amerikansk middagsbjudning utan hembakt surdegsbröd

 

"Ingen kunde anklaga henne för att vara söt och feminin: med gaffeln i handen, whiskyn i den andra, med köttsaften rinnande längs hakan slukade hon ett halvt kilo rått malt kött."

Katarina Blohm, regionråd för miljöpartiet med ansvar för folkhälsan, tycks praktisera sin egen osunda variant av trendkosten raw food i KG Johanssons De kallar oss zombier.

Hade egentligen noterat en annan lämplig Veckans mening-mening (konstigt, ibland vimlar det av sådana helt plötsligt) i en helt annan bok, tidigare i veckan. Boken lästes dock ut snabbare än tänkt. Men vet ni vad, jag tror jag tar den ändå. Meningen alltså. En extra bonusmening sådär. Kommer från Supermakten : vad varje svensk bör veta om USA av Sanna Torén Björling, Frida Stranne. Sidan 200 (under rubrik; "En middag hos vänner är inte tänkt för Instagram"):

"Ingen imponeras av intellektuella män som matar sin egen surdeg som vore den ett sällskapsdjur."

Ingen kunde anklaga och ingen imponeras. Neutralt.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

"Effekten av Susan" av Peter Høeg

Effekten av Susan av Peter Høeg. Norstedts förlag. Översättare: Ninni Holmqvist. Antal sidor: 341. Utgivningsdatum: 2015-08-24 (originaltitel publicerad 2014). ISBN: 9789113066585 (inbunden), 9789113074061 (pocket).

Lånade boken (inbunden) på bibliotek, SAB: Hce.

Såklart kan jag inte efter bara två lästa böcker (tidigare föregående månad Genom dina ögon) avgöra om detta kommer att bli en favoritförfattare för mig, men tror verkligen det. Lyckligtvis verkar många titlar finnas att tillgå på biblioteket. Något att se fram emot.

Handlingen utspelar sig förstås i Danmark och Köpenhamn. Huvudkaraktären och jag-berättaren Susan, som är världsberömd fysiker, har en väldigt speciell förmåga, en slags effekt på andra människor så de öppnar sig direkt och öppenhjärtigt för henne (ibland överrumplande även för dem själva). Detta faktum har Susan dessvärre utnyttjat på ett sätt som försatt henne i en situation där hon riskerar fängelsestraff. Men så uppstår en utväg, kan hon bara få fram topphemlig information om något som kallas Framtidskommissionen så kan hon gå fri. Nu visar det sig dessvärre att detta får oväntade konsekvenser, inte bara för Susan själv utan för hela hennes dysfunktionella familj, som var och en på sitt håll även de trasslat in sig i allvarliga problem.

Intressanta och ytterst oberäkneliga personer träder fram i den här romanen. Oerhört originell familj i fokus: Susan med make Laban och deras två 16-åriga barn, tvillingarna Thit och Harald. Jag kan inte avgöra vad som är verklighetstroget eller ges fiktiva friheter när det gäller miljöbeskrivningarna, eftersom jag nästan inte alls känner till Danmark (ett kort besök på 70-talet som barn räknas ju liksom inte), men allt blir väldigt levande för mig när jag läser, både det historiska och det samtida (eller rent futuristiska), oavsett om det är reellt eller imaginärt.

Hursomhelst är det en härligt säregen historia som tänjer på verkligheten vad gäller (kvasi)vetenskap, tid och medvetande; en kuslig mystik som delvis blir till ren fantastik. Nej, det är inte konstigt att jag gillar detta spännande och roande äventyr. Vibbar av climate fiction/science fiction (här en värld på tröskeln till ett SHTF-scenario i brännpunkten) tilltalar mig så gott som alltid. Samhällskritiken finns med i hög grad - oerhört skärpt, oerhört träffsäker - och ja, det gör mig förstås helt såld. Om jag ska hitta en jämförelse får det bli något spekulativt à la Margaret Atwood. Handlingen/intrigen byggs upp proffsigt, bit för bit, helhetsbilden växer vartefter man läser, för att mynna ut i något riktigt spektakulärt. Förutsägelser om framtiden, konspirationer med politiska och ekonomiska intressen som ger näring åt en dold plan. Humor och allvar kombineras magnifikt i detta "innan-katastrofen-scenario". Även ett pikant angenämt avslut. Helt enkelt njutbart. Låt Høeg ge er en profetia. Och hey! Här har konspirationsteoretikern en sann inspirationskälla av klass (ironi).

På minussidan: I mitt tycke var det alldeles på tok för många sidohistorier, för mycket "all over the place" på något sätt. Måste jag verkligen veta allt om alla relationsdrama, familjeskildringar, tillbakablickar, vardagsbestyr med matlagning, o.s.v.? Det broderas ut så man känner sig smått frustrerad och överbelastad emellanåt.

Och som sagt, jag vill bara läsa mer av Peter Høeg.

"Baklängesbibeln" av KG Johansson

Baklängesbibeln av KG Johansson (text) & Jan Ferm (bild). Bokförlag: Ekström & Garay. Recensionsexemplar (danskt band). ISBN: 9789189217652

"Baklängesbibeln är inte på något sätt satanistisk. Däremot är den ofta satirisk och kanske någon gång hädisk. Några av Bibelns mest kända historier berättas med omvända förtecken, med Uppenbarelseboken först och Moseböckerna sist: Kan människan skapa Gud? Kunde Jesus bli cirkusartist? Vad låg bakom Kains brott?"

Är inte så van vid att läsa återgestaltningar av de bibliska böckerna, men ett par har det blivit med Niklas Rådströms Boken och Marias testamente av Colm Tóibín. Baklängesbibeln var något fullständigt annorlunda.

Som man kanske förstår omformas (eller dissekeras) här några av Bibelns mer välkända historier helt omvänt; Först Apokalypsen (Johannes Patmossons apoteos), Människosonen (Judas offer, E pluribus anima, Cirkus Creation), Profeterna (Niente, Inkorporation), Höga visan (Emmanuelle) och sist Moseböckerna (En rättskaffens man, Prövningar, Arkeologi, Babels torn, Kain och Abel, Lustgården). Nämner texterna så jag kan återkoppla lite för en del av dem.

Min favorit blev Inkorporation. Samhällssatir och framtidsvision med en världsordning som sorgligt nog skulle kunna vara en realistisk utveckling. Blev tvungen att göra en omläsning av Judas offer, och visst fanns mycket tänkvärt där, inte minst de avslutande orden. Niente hade jag läst förut i Varning: Framtid (extra allt), tyckte bra om den då såväl som nu, passade väl in även i det här sammanhanget. Bland "Moseböckerna" fastnade jag särskilt för den lite längre Arkeologi, en fantasifullt berättad historia om syndafloden och vad det hårda hierarkiska livet på Noas ark oundvikligen ledde till, i den här versionen.

Frågor ställs, tankar väcks. Ängeln Uriel grubblar antagligen fortfarande över varför Herren kallade Lot för En rättskaffens man. Det gör även jag.

Sammantaget en riktigt bra bok med både skarpt lysande toppar och lite väl skabrösa dalar. Några andra recensioner har ännu inte dykt upp vad jag kan se, skulle vara riktigt intressant att få veta hur andra uppfattar boken ur sina perspektiv. En underhållande och annorlunda läsupplevelse.