Till jordens medelpunkt av Jules Verne. Läste boken som bibliotekslån.
Jules Verne skall alltså ha fått sitt stora genombrott med denna roman, en riktigt underhållande historia som var ett rent nöje att läsa, även i vuxen ålder. Roliga karaktärer, spännande äventyr, fakta blandat med utsvävande fantasifullhet. En dos sense of wonder som ger fin avkoppling när man vill ha något lättsmält att absorberas av... helt enkelt.
Händelserna utspelar sig sommaren 1863. Professor Lidenbrock har funnit ett gammalt dokument efter den isländske vetenskapsmannen Arne Saknussemm. Efter dechiffrering visar det sig att texten beskriver hur man tar sig till jordens medelpunkt. Professorn reser tillsammans med sin brorson från Hamburg till Island där de träffar sin guide Hans. Denna trio tar sig till den inaktiva vulkanen Snæfellsjökull varifrån den dramatiska färden till målet startar, en expedition där de kommer att få möta många utmaningar och faror i en förunderlig underjordisk värld.
Idén om en ihålig jord har ju varit ganska populär för böcker och filmer hörande till äventyrlig fantasy och science fiction. Egendomligt nog finns även konspirationsteorier och pseudovetenskap kring detta, som för så mycket annat, men just denna idé kan man väl lugnt påstå hör till den mer extrema sorten. Jules Verne var en av de författare som fick inspiration av John Cleve Symmes teori om en ihålig jord och Jeremiah N Reynolds berättelser (inklusive misslyckade expeditioner får man förmoda) om densamma.
"När den världsberömde tyske mineralogen Otto Lidenbrock av en händelse kommer över ett gammalt isländskt manuskript blir det början på ett storslaget äventyr. Tillsammans med sin brorson Axel och vägvisaren Hans stiger han ner i en vulkankrater på Island för att finna vägen till jordens medelpunkt. En färd som visar sig både farlig och häpnadsväckande...
I denna berättelse varvas spänning och humor med vetenskaplig fakta och teorier. Allt från vackra mineraler till farliga urtidsdjur väntar de tre äventyrarna på en resa varken de eller läsaren kommer att glömma.
Jules Verne är en av världens mest översatta författare och har i över hundra år trollbundit läsare av alla åldrar. Han fick sitt stora genombrott 1864 med romanen Till jordens medelpunkt, och i och med utgivningen av Från jorden till månen 1865 hade han i princip på egen hand lagt grunden för science fiction-genren."
Jules Verne skall alltså ha fått sitt stora genombrott med denna roman, en riktigt underhållande historia som var ett rent nöje att läsa, även i vuxen ålder. Roliga karaktärer, spännande äventyr, fakta blandat med utsvävande fantasifullhet. En dos sense of wonder som ger fin avkoppling när man vill ha något lättsmält att absorberas av... helt enkelt.
Händelserna utspelar sig sommaren 1863. Professor Lidenbrock har funnit ett gammalt dokument efter den isländske vetenskapsmannen Arne Saknussemm. Efter dechiffrering visar det sig att texten beskriver hur man tar sig till jordens medelpunkt. Professorn reser tillsammans med sin brorson från Hamburg till Island där de träffar sin guide Hans. Denna trio tar sig till den inaktiva vulkanen Snæfellsjökull varifrån den dramatiska färden till målet startar, en expedition där de kommer att få möta många utmaningar och faror i en förunderlig underjordisk värld.
Idén om en ihålig jord har ju varit ganska populär för böcker och filmer hörande till äventyrlig fantasy och science fiction. Egendomligt nog finns även konspirationsteorier och pseudovetenskap kring detta, som för så mycket annat, men just denna idé kan man väl lugnt påstå hör till den mer extrema sorten. Jules Verne var en av de författare som fick inspiration av John Cleve Symmes teori om en ihålig jord och Jeremiah N Reynolds berättelser (inklusive misslyckade expeditioner får man förmoda) om densamma.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!