Ur led är tiden av Philip K. Dick. Förlag: Lundwall Fakta & fantasi. Översättare: Sam J. Lundwall. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
Ur led är tiden är en dystopi, först publicerad 1959. Vad jag kan se har boken inte kommit ut i svensk översättning förrän just utgåvan från 1990, inte senare heller.
Denna tidiga science fiction-roman av Dick har som vanligt flera ämnen och teman som brukar vara återkommande, t.ex. att verkligheten är skenbar och egentligen döljer något annat, spekulationer kring verklighetens natur. Stämningen är till viss del kafkaesk och fullmatad av konspirationsteorier och paranoida inslag. Här finns psykologiska, filosofiska och teologiska anspelningar, något som tycks stående i den här författarens (på många sätt) spännande texter. Tänk om det kunde bli en nyöversättning även av denna titel, helst med ett utförligt efterord som kunde förklara en del av dess tillkomst o.s.v., hade förstås varit toppen!
Huvudkaraktären Ragle Gumm framlever sitt liv i en stillsam amerikansk förort år 1959. Han besitter en ovanlig förmåga att gång på gång vinna en stående tävling i lokaltidningen, något som blivit till hans levebröd, gjort honom känd och aktad. Men rätt snart förstår man att Ragle Gumms 1959 inte är densamma som "vårt". Direkt från början händer märkliga saker, t.ex. så försvinner en hel kiosk och ersätts av en papperslapp. Små bitar av verkligheten börjar dyka upp, bl.a. en tidning med en artikel om Marilyn Monroe (en totalt okänd person i Ragle Gumms 1959) och uppfångade meddelanden via militär sändtagare där Gumms namn nämns i mystiska sammanhang. Några få övriga karaktärer blir också varse en del av den här sortens avvikelser. Det blir en gåta som både bokens karaktärer och jag själv som läser försöker lösa. Förklaringen blir omvälvande och vägen dit och därefter riktigt spännande. Bitvis får jag erkänna att det blir ganska fånigt och mediokert hur en del unga människor i den verkliga världen (tiden) gestaltas/pratar, men annars superbt. Söker man trovärdighet och knivskarpt realistiska framtidsspekulationer i allt kanske man blir besviken, men för egen del gillar jag storyn riktigt bra. Det är mystiskt, underhållande, tänkvärt, och slutet levererar en viss hoppfullhet. Vad mer kan man begära?
Andra bloggare om Ur led är tiden:
Eli läser & skriver
Denna tidiga science fiction-roman av Dick har som vanligt flera ämnen och teman som brukar vara återkommande, t.ex. att verkligheten är skenbar och egentligen döljer något annat, spekulationer kring verklighetens natur. Stämningen är till viss del kafkaesk och fullmatad av konspirationsteorier och paranoida inslag. Här finns psykologiska, filosofiska och teologiska anspelningar, något som tycks stående i den här författarens (på många sätt) spännande texter. Tänk om det kunde bli en nyöversättning även av denna titel, helst med ett utförligt efterord som kunde förklara en del av dess tillkomst o.s.v., hade förstås varit toppen!
Huvudkaraktären Ragle Gumm framlever sitt liv i en stillsam amerikansk förort år 1959. Han besitter en ovanlig förmåga att gång på gång vinna en stående tävling i lokaltidningen, något som blivit till hans levebröd, gjort honom känd och aktad. Men rätt snart förstår man att Ragle Gumms 1959 inte är densamma som "vårt". Direkt från början händer märkliga saker, t.ex. så försvinner en hel kiosk och ersätts av en papperslapp. Små bitar av verkligheten börjar dyka upp, bl.a. en tidning med en artikel om Marilyn Monroe (en totalt okänd person i Ragle Gumms 1959) och uppfångade meddelanden via militär sändtagare där Gumms namn nämns i mystiska sammanhang. Några få övriga karaktärer blir också varse en del av den här sortens avvikelser. Det blir en gåta som både bokens karaktärer och jag själv som läser försöker lösa. Förklaringen blir omvälvande och vägen dit och därefter riktigt spännande. Bitvis får jag erkänna att det blir ganska fånigt och mediokert hur en del unga människor i den verkliga världen (tiden) gestaltas/pratar, men annars superbt. Söker man trovärdighet och knivskarpt realistiska framtidsspekulationer i allt kanske man blir besviken, men för egen del gillar jag storyn riktigt bra. Det är mystiskt, underhållande, tänkvärt, och slutet levererar en viss hoppfullhet. Vad mer kan man begära?
Andra bloggare om Ur led är tiden:
Eli läser & skriver
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!