Läst augusti

1. Himmel över London (storstadsserien, #2), Håkan Nesser (bibliotekslån)
2. Maskarna på Carmine Street (storstadsserien #1), Håkan Nesser (ur egen bokhylla)
3. Tjärven, John Ajvide Lindqvist (E-bok / bibliotekslån)
4. En förnimmelse av det okända, Jörgen Gustafsson (bibliotekslån)
5. Polarnatt (systrarna Stiernfors-serien, #2), Frida Skybäck (Recensionsexemplar från Forum bokförlag / ur egen bokhylla)
6. Norrsken (systrarna Stiernfors-serien, #1), Frida Skybäck (bibliotekslån)
7. Nattpatrullen (Patrullenserien, #1), Sergej Lukjanenko (bibliotekslån)
8. Anna Svärd (Löwensköldska ringen, #3), Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
9. Stjärnfall (Stjärnklartserien, #2), Lars Wilderäng (Recensionsexemplar från Massolit förlag / E-bok / ur egen bokhylla)
10. Bröderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij (ur egen bokhylla)

Film-Noir från 50-talet: Främlingar på tåg

Alfred Hitchcock's Främlingar på tåg (1951) är baserad på en roman av Patricia Highsmith. Boken Främlingar på ett tåg (1950) publicerades som nyutgåva av förlaget Modernista alldeles nyligen.

Tennisspelaren Guy Haines (Farley Granger) reser med tåg för att skiljas från sin fru Miriam Haines. Guys nya fästmö Anne Morton (Ruth Roman) är dotter till en senator och Guy drömmer om en politisk karriär. På tåget träffar han en man vid namn Bruno Anthony (Robert Walker; suverän i rollen och detta blev hans näst sista film, avled senare samma år) som föreslår att de skall byta mord med varandra. Bruno skall mörda Guys otrogna fru och Guy Brunos rike far, båda menar han får alibi och båda kommer att bli svåra att av polisen förknippas med morden. Bilden av korsade järnvägsspår blir symbolisk i filmen. Det visar sig att Miriam har ångrat sig, hon vill inte längre gå med på skilsmässa. Bruno är beredd att sätta planerna i verket, men är Guy det?

Annes yngre syster Barbara Morton kommer att spela en betydande roll i dramat, Barbara spelas av Patricia Hitchcock (regissörens dotter) som är klippt och skuren för den rollen. Alfred Hitchcock himself får man som vanligt syn på i en kort cameoroll, men här i en mycket tydlig scen, när ca 10 minuter av filmen passerat. Han bär med sig in en kontrabas på tåget.

Denna film-noir thriller är en absolut favorit bland 50-talets filmer, har nu sett den för tredje gången. Den är spännande, intensiv och allt slutar till sist med att allt rasar samman - bokstavligt menat - i full snurr. Nu blir man helt klart intresserad av den där romanen som filmen grundar sig på. Främlingar på ett tåg skall snart tydligen bli film återigen (denna gång med filmteamet bakom Gone Girl - en bok som heller inte är läst). Ben Affleck planerades spela huvudrollen och filmen skulle komma att ha titeln Strangers, även om det nu lär dröja innan just den filmen blir färdig.

"Stjärnfall" av Lars Wilderäng

Med stort nöje tog jag mig an den efterlängtade del två; Stjärnfall av Lars Wilderäng, i den dystopiska trilogin som startade med Stjärnklart (mer om den här). Förlag: Massolit.

I första delen slutade all elektronik att fungera, elförsörjning försvann utan att komma åter. Katastrofen var ett faktum och krissituationen med påföljande kaos ofattbar. Motorfordon slutade fungera, infrastrukturen kollapsade, kommunikationsvägar tidigare tagna för självklara försvann, dammar brast och kärnkraftverken förvandlades till radioaktiva härdsmältor. Försvarsmakten trädde in för beredskap och samhällsskydd så gott det gick. Den militära frontfiguren Gustaf Silverbane (ledargestalt som Bohusläns landshövding) gjorde entré på scenen. Katastrofen var global och total, men berättelsens scenario utspelade sig inom landet; Göteborg, Bohuslän, Karlsborg och Stockholm. Förutom huvudstaden är det återigen på dessa platser handlingen utspelar sig i uppföljaren. Tyckte faktiskt ännu bättre om denna andra del och visserligen är det väl alldeles för tidigt att längta till den tredje och avslutande delen, men det är nu förstås ofrånkomligt.

I Stjärnfall får man återigen möta de karaktärer som figurerat i Stjärnklart, får följa dem hur de anpassat sig till den nya livssituationen, hur de i ledande position försöker stävja ett folk som börjar kräva demokrati, hur man med de ringa medel som fungerar forskar kring det som skett, försöker finna lösningar och svar. Så småningom görs dock en häpnadsväckande upptäckt till vad som orsakat den s.k. Nedsläckningen, och här tar sannerligen författaren ut svängarna rejält vill jag lova, otäckt blir det och faktiskt rena kompletta Arkiv X stämningen.

Händelseutvecklingen är överraskande, otroligt fantasifull och späckad med dramatik. Thrillers har det blivit några fler än vanligt för mig under det gångna året tack vare deltagandet i Spänningsutmaningen och det här kan jag ärligt säga är den mest spännande roman som jag läst i den utmaningen hittills. Gillar verkligen upplägget där huvudkaraktärerna tilldelas kapitel och att man får full koll på år/datum händelserna utspelas. Bokens första del handlar om tiden efter Nedsläckningen, från "år noll" till den 27 augusti det åttonde året, därefter fortsätter bokens andra delar detta åttonde år. Det här är helt klart en sådan bok jag nog kan garantera blir svår för de flesta att lägga ifrån sig. Dessutom känns det som en rätt god faktagranskning finns i botten till denna välskrivna och väl sammanhållna story. I Stjärnklart saknade jag mer nyanserade miljöbeskrivningar, men här i uppföljaren är dessa absolut mer framträdande och riktigt bra.

Karaktärerna då? Vaga upplevdes de i förra boken, men det var inget jag uppfattade den här gången, vilket är ganska givet då det gäller ett återseende av dessa hårt prövade människor man redan stiftat bekantskap med, t.ex. Maximilian, Lena Svensson, Anna Ljungberg och Gustaf Silverbane (förstås!). "0" är en ny karaktär jag inte skall gå in på att beskriva, vill inte spoliera läsupplevelsen för er.


Finns att köpa på:
Adlibris: Inbunden / E-bok
Bokus: Inbunden / E-bok / Mp3-bok

Läst juli

1. Under byggandet av den kinesiska muren, Franz Kafka (bibliotekslån)
2. Löwensköldska ringen / Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
3. Alba, Kristina Hård (bibliotekslån)
4. Processen, Franz Kafka (bibliotekslån)
5. Mordet i Eiffeltornet (Victor Legris, #1), Claude Izner (bibliotekslån)
6. En herrgårdssägen, Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
7. Arvet Från Stonehenge, Sam Christer (bibliotekslån)

"Alba" av Kristina Hård

""Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt. Istället för att stå med tummen längs långtradartyngda motorleder tog jag steget ut i universum. Jag ljög om min ålder, fejkade mitt förflutna och låtsades vara någon annan. Sedan dess har jag räknat tiden. Min son är sexton jordår nu, tror jag. Hans far är inte längre i livet, åtminstone inte i detta livet, i detta universum. Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?" 

Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Gruppen består av en udda samling människor, som har svårt att hantera varandra och utsattheten i den nya världen. Tillsammans ska de föra hem fakta om planeten, men påfrestningarna är oanat svåra. Gradvis förstår gruppen att ruinstaden, som de bosatt sig i, är byggd av en högtstående kultur och alla har förväntningar på planetens befolkning. Men när de väl står öga mot öga med invånarna blir mötet brutalt och allt förändras." 

Baksidestext (utgåva från 2009, ej den utgåva som visas på bokbilden ovan) till Alba av Kristina Hård

Alba (2009) av Kristina Hård har allt vad man kan begära av en riktigt bra science fiction-roman; välkonstruerat världsbygge, inlevelsefulla stämningar och miljöer som ruvar på hemligheter, fantasifullhet och oförutsägbarhet.

Den brokiga gruppen människor, med olika utmärkande karaktärsdrag, som färdats till den okända planeten Tnai-iri, uppvisar stressituationens hela spektra av kommunikationsmönster: den hjälplösa blidkaren, den kritiska klandraren, den korrekte kalkylerande datamänniskan och den irrelevanta smått frånvarande avledaren. Vem bestämmer? Finns för uppdragsgivaren ett dolt syfte för planetens framtid? Vem kan lita på vem, är de vilka de utger sig för att vara? Funktionsnivåerna skiftar hos gruppens medlemmar och bristerna i den raka kommunikationen blir påtaglig då en oväntad och brutal stressituation uppkommer. Såklart bäddar detta för ytterligare konflikter och bristande förtroende dem emellan, vilket till slut får ödesdigra konsekvenser.

Karaktärerna har alla något osympatiskt över sig och detta bidrar till att handlingen får nerv. Spänningen stiger i den lilla dysfunktionella gruppen individer på den främmande planeten. Både det yttre och inre hotet smyger sig på, ger sig till känna bit för bit. Mycket välskrivet.

"Processen" av Franz Kafka

Processen av Franz Kafka tyckte jag kändes som ett ganska givet val för sommarens Klassikerutmaning - i detta fall i sanning en riktigt utmaning visade det sig... Efter att tidigare bara läst Förvandlingen - väldigt udda, men i mitt tycke ganska fantastisk bok - har jag länge velat läsa något mer av denna författare.

Med Processen menas att Franz Kafka övergav sitt "linjära" skapande i sitt författande, till förmån för att skriva efter en i förväg bestämd plan. Därför skrevs första och sista kapitlet i den här romanen allra först, de andra kapitlen arbetade han sedan med parallellt, med hopp om att dessa delar skulle mötas till slut. Denna förhoppning skall tyvärr sedan inte ha infriats.

Nu när jag själv läst romanen (vars kapitel faktiskt inte ens helt kan bekräftas ligga i rätt följd) ställer man sig lite frågande; är den överskattad eller fattar jag helt enkelt inte fullt ut det där fantastiskt fina i kråksången? Detta lär ju vara Franz Kafkas främsta verk, rentav ansedd som 1900-talets viktigaste och största klassiker samt av Le Monde placerad som trea på listan över Århundradets viktigaste böcker. Det vill inte säga lite det. Hmm.

Det är inte bara kapitlens ordning i romanbygget som debatterats genom åren, utan såklart även vad Processen egentligen handlar om? Den symboliska tolkningen av Processen har det tydligen forskats om in absurdum. Att sedan i all min obetydlighet på den egna lilla kammaren försöka tänka ut något klyftigt att skriva om den saken verkar ganska onödigt, men visst kan man inte låta bli att ana att "rättegången på hotellet" mellan Franz Kafka och hans fästmö Felice, hennes syster Erna samt väninnan Grete Bloch, påverkade romanen Processen en hel del. Utgången av den "process" som Kafka troligen kände sig utsatt för på hotellet mynnade ju sen ut i en bruten förlovning mellan Kafka och Felice. Dessutom själva skrivandet som process, hade jag i tankarna när jag läste berättelsen om Josef K.

Handling: Romanens huvudperson, banktjänsteman Josef K., blir en morgon på sin trettioårsdag häktad, utan att få reda på vare sig orsak eller vad för slags brott han anklagas för. Från den utgångspunkten går en totalt maktlös Josef K. en snårig väg genom ett skrämmande absurt rättssystem, med total avsaknad av fungerande byråkrati. Han kallas till förhör, men skall vid sidan om fortfarande sköta sitt arbete. Åklagaren försöker han förgäves övertyga sin oskuld, domaren får han inte ens se och inte heller lyckas han någonsin få veta vad det är för brott han står anklagad för. Josef K. befinner sig ständigt i en hotfull omgivning och i en otäck situation - får man upprepa det nötta "kafkaliknande"?

Blir efter att ha läst den här romanen riktigt nyfiken på den dystopiska filmatiseringen från 1962, regi Orson Welles och med Anthony Perkins i huvudrollen.

På samma gång som jag kan tycka att det är en otroligt avancerad roman som verkligen griper tag
 - fascineras av den där karaktäristiska stämningen Kafka förmedlar - så blir det för mig bitvis väl tråkig läsning, retade mig dessutom lite för mycket på att romanen med kapitlen inte hängde ihop ordentligt (men så var den ju heller inte färdig, eller ens av författaren själv tänkt att bli publicerad innan han gick ur tiden).

Ingen vidare läsning för den som känner sig deppig, kanske själv utsatt för en lite liknande situation som Josef K. (sådan kafkaliknande kan ju faktiskt förekomma), så för den som befinner sig i det tillståndet bör man nog avråda till att läsa Processen. Men annars skulle jag nog rekommendera att prova läsa den. Ångrar för egen del absolut inte mitt bokval, vill läsa mer av och om denna författare.

Läst juni

1. Vätten, Mikael Strömberg (bibliotekslån)
2. De utstötta (Ruth Galloway #6), Elly Griffiths (ur egen bokhylla)
3. Grumpy Cat: En butter bok av en sur katt (ur egen bokhylla)
4. Pappersstäder, John Green (ur egen bokhylla)
5. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman (ur egen bokhylla)
6. Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla, Maria Gustavsdotter (bibliotekslån)
7. Kritikern, Dean Koontz (bibliotekslån)
8. Käre ledare, Jang Jin-Sung (annat lån)
9. När en unge skulle ur boet / Ur malströmmens virvlar, Maria Sandel (Recensionsexemplar från  MIX Förlag /E-bok / ur egen bokhylla)

"De utstötta" av Elly Griffiths

De utstötta av Elly Griffiths är den sjätte delen i deckarserien om arkeologen Ruth Galloway.

Det här är den första roman jag läser av Elly Griffiths och blev riktigt mäkta imponerad. Har inte läst en så bra kriminalroman sedan Henning Mankells serie om Kommissarie Kurt Wallander, vilken var en bokserie jag följde slaviskt vartefter böckerna kom ut under hela 90-talet. Så underförstått var det här något i genren som passade mig helt perfekt.

Har kanske nu ganska höga förväntningar på att nästa bok i serien skall vara lika bra, den sjunde delen "De öde fälten" väntas komma ut i svensk översättning i slutet av nästa  månad.


Så här beskrivs handlingen i De utstötta från förlaget:

"Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar arkeologen Ruth Galloway skelettet av mor Krok, en kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat flera barn.
Kommissarie Harry Nelson har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.
Samtidigt blir Ruth alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att dramatisera mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen."

Denna deckare bjuder på intressanta historiska platser och spännande händelseutvecklingar; gamla och nya mord; arkeologi, historia och kriminalteknik. Här finns annorlunda och roliga karaktärer samt väldigt komplicerade relationsdrama i lagom dos. Denna mix kombineras sen med riktigt obehagliga hemska händelser, mytologi, mystik och sådant som gränsar till det övernaturliga. 

En äkta brittisk deckare när den är som allra bäst och jag längtar redan till nästa bok i serien med den oglamorösa Ruth i huvudrollen.

"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Lätt att fängslas av och svår att släppa är Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

Handling: Bokens huvudperson återvänder till sin gamla hemstad med anledning av en begravning, han återser sitt barndomshem och minns en flicka vid namn Lettie Hempstock, som påstod att dammen bakom hennes hus var en ocean. Mannen beslutar sig för att besöka huset där Lettie bott tillsammans med sin mor och mormor, han beger sig dit, sätter sig på en gammal nött bänk intill dammen och glömda minnen från det förflutna börjar komma åter. Här börjar huvudberättelsen som handlar om händelser som utspelade sig när mannen var en sjuårig pojke. Den berättelsen vill jag inte orda mer om just här, det bästa med en sådan här bok är troligen att veta så lite som möjligt innan man själv läser den.

Själv upplevde jag romanen lite som ett konstverk, ett sådant där som man kan upptäcka nya detaljer hos, infallsvinklar och tankar kring, efteråt eller vid omläsning. Blev förvånad att upptäcka att det här var en sådan ovanlig bok som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att läsa om, inte ofta just det händer för annat än gamla klassiker.

Har tidigare av författaren läst Amerikanska gudar och hade efter den ganska låga förväntningar inför detta andra försök (Neil Gaimans American Gods var ju en prisad roman från 2001). Oceanen vid vägens slut blev för mig ett uppenbart bevis på att man alltid skall försöka ge en författares böcker en andra chans, för; behövs det nämnas att jag blev övermåttan positivt överraskad?

Som den oerhört fantasifulla berättelse detta är, trollbinder den mig från första stund. Det här är verkligen en författare som kan skildra ett barns perspektiv makalöst inlevelsefullt - mycket skickligt gjort. Berättelsen fortskrider i ett filosoferande skimmer som berör vetenskap och det okända, om tiden och människans åldrar, minnena och det glömda; vävs in i handlingen på ett skickligt och hänförande vis som gör den här lilla boken så stor. Det är sagolikt, kusligt och återuppväcker minnen av den sorts magi som bara hör barndomen till - helt fantastisk läsupplevelse helt enkelt. Avslutningsvis, när man läst klart boken och lägger den ifrån sig, stannar den fortfarande kvar i tanken, det här är en bok man absolut inte glömmer.

Nu förstår jag varför Neil Gaiman fått kultstatus i vår tid, för visst kan jag äntligen inse vad man menar med att böckerna kan läsas "på många olika nivåer" - precis så är det med Oceanen vid vägens slut, oberoende av ålder; missa inte den.

Nå, är det här en vuxen- eller ungdomsroman? Enligt nätbokhandlare är det en "unga vuxna" eller barn- och ungdomsroman, men vad jag nu utrönt av dagspressens intervjuer med författaren, omnämns den som hans "första vuxenroman på åtta år". Därtill får man väl anta att det är tidigare meriter som spelar in då klassificeringen gjorts av handlarna (innan jag började bokblogga skulle jag valt bort en sådan bok som inte ansetts som vuxenroman - trist men sant).

Läst maj

1. Djävulens tonsteg, Hans-Olov Öberg (E-bok / bibliotekslån)
2. De ickesynliga, Fredrik Härén (E-bok / bibliotekslån)
3. Det tredje tecknet, Yrsa Sigurðardóttir (bibliotekslån)
4. Singöspionen, Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)

"Fyra minuter" av Johan Ring

Otäckt spännande var Fyra minuter av Johan Ring (MIX Förlag).

Fyra minuter bjuder på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering. Romanens handling bryts ibland av små berättelser/bilder/foton som rör verkliga försvinnanden, dessa finns naturligtvis där för att ytterligare förtäta stämningen, och här fungerar det.

Känslan är att det finns en smart kombination här, som å ena sidan får mig att minnas tjusningen i Kalla Kårar-seriens rysare, å andra sidan som ger mig en nutida igenkänning, ett vardagligt liv i ett litet svenskt landsortssamhälle (sådana är vi ju ganska många som känner väl till) där den övernaturliga stämningen/det hotfulla successivt byggs upp på ett skickligt sätt. Karaktärerna känns trovärdiga samt vardagsnära.

Några ord om författaren är säkert sen på sin plats, då det här rör sig om en debutroman. Av Johan Ring har flera skräcknoveller tidigare blivit utgivna, dessa har dock helt gått mig förbi. Kan förstå att det är många novellförfattares dröm att ge ut en roman, ibland blir det riktigt bra, som här med Fyra minuter. Väljer därutöver inte att jämföra med andra välkända författare, som skriver romaner inom samma genre, det verkar finnas så gott om sådana jämförelser ändå. Kan bara lugnt konstatera att vi som gillar att läsa romaner inom genren skräck och psykologisk thriller, kanske kan se fram emot att få läsa fler böcker av ännu en svensk skräckförfattare av rang, även framöver?

Blev överraskad när jag upptäckte att boken även innehöll en "bonusnovell"; Saken som åt Danny Smith (en inte helt lyckad novelltitel, enligt mig), men här väljer jag förstås att bara bedöma Fyra minuter. Bonusnovellen fick mig dock att bli lite nyfiken på tidigare publicerade noveller av den här nu romandebuterande författaren. Blev av en annan bokbloggare uppmärksammad på att Johan Ring är en av de författare som skriver inlägg på något som kallas Debutantbloggen, så den som är intresserad - kanske t.o.m har egna författarambitioner - kan ju alltid kika in där. Själv är jag bara den som läser det som skrivs, och tycker till emellanåt.

Fyra minuter går att köpa på:
Adlibris: Häftad / E-bok
Bokus: Häftad / E-bok

Läst april

1. In i vildmarken, Jon Krakauer (bibliotekslån)
2. Tunn luft, Jon Krakauer (bibliotekslån)
3. Göran Kropp 8000+, David Lagercrantz (E-bok / bibliotekslån)
4. Darling Jim, Christian Mørk (bibliotekslån)
5. Amerikanska gudar (#1), Neil Gaiman (bibliotekslån)
6. Den stora matchen, Arnaldur Indriðason (ur egen bokhylla)
7. Dracula, Bram Stoker (ur egen bokhylla)
8. Främling. Inkräktare, Hans Olsson (ur egen bokhylla)

"Främling. Inkräktare" av Hans Olsson

Främling. Inkräktare av Hans Olsson.

Att skriva ett bokomdöme för en novellsamling kan vara svårt, om man verkligen vill göra den rättvisa. Speciellt knepigt blir det i det här fallet, de 13 novellerna skiftade en hel del i kvalité och vad man tyckte om dem var och en för sig, blev så väldigt olika. 

Trots att nu min egen bedömning är så tvehågsen inför denna bok, hoppas man verkligen det går att inspirera andra att läsa den, för här finns flera skimrande små pärlor (dock lite opolerade ibland). Beskrivningarna i novellerna är målande detaljerade, man får tydliga bilder i huvudet och det gör att berättelserna lever kvar hos mig i vissa fall.

"Dracula" av Bram Stoker

I Dracula tar oss Bram Stoker inledningsvis till Transsylvanien genom att vi får ta del av Jonathan Harkers dagbok.

Kanske väcks då, så där till att börja med, vårt eventuella intresse för Jonathans kulinariska upptäckter på sin färd mot den blodtörstige grevens residens? På Hotel Royal: Till supé serverad "Paprika hendl" (en "törstretande" - man får förmoda den var pepparstark - god nationalrätt av kyckling tillredd med paprika); till frukost dagen därpå serverades ännu mer paprika, "mamaliga"* (en slags majsmjölsgröt - traditionell rumänsk rätt) samt "impletata" (köttfärsfylld äggplanta). Vid nästa anhalt, där greven hänvisat Jonathan att ta in på hotellet Gyllene Kronan, serveras Jonathan middag innan han lämnar platsen; "rövarkött" ("bitar av bacon, lök och biff kryddade med rödpeppar, uppträdda på spett och stekta över öppen eld").

Den unge advokaten (vars advokatfirma anlitats av Dracula inför fastighetsköpet i London) antecknar ivrigt i sin dagbok att påminna sig om att skaffa recept på maträtterna, för att ta hem till sin fästmö Mina. Att den här klassikern skulle få mig att inledningsvis bli nyfiken på beskrivna maträtter från Rumänien hade man nog aldrig anat.

Bram Stokers skräckroman är från 1897 och med detta träder vampyren Greve Dracula fram. Efter originalet har senare flera olika omskrivna versioner givits ut och greven har fått figurera i ett flertal filmer.

I romanens handling skickas den nyexaminerade advokaten Jonathan Harker genom sin advokatfirma till Transsylvanien. Där skall han tillsammans med sin nya klient greve Dracula gå igenom de detaljer som förestår ett fastighetsköp i London. Greven ämnar lämna sitt slott för att bosätta sig i England. Efter en tid inser Jonathan att han blivit grevens fånge i slottet, de onda aningar han haft om greven och hans avsikter blir alltmer uppenbara för den uppskakade advokaten. Jonathan lyckas fly, efter det att greven (medelst kistförvaring) rest till England.
Efter dessa dagboksanteckningar tar fästmön Mina Murrays dagbok vid, liksom Minas väninna Lucys dagbok, och de fonografinspelningar doktor Seward gör (arbetar på mentalsjukhus och är en av Lucys friare). Dagboksanteckningar, tidningsartiklar och andra dokument driver handlingen framåt i kronologisk ordning. Det blir oerhört spännande och omväxlande med de olika beskrivna perspektiven.

Övriga personer i handlingen är: Den klämkäcke amerikanen Quincey Morris (ytterligare en friare till Lucy), Arthur Holmwood (friare till, senare förlovad med Lucy) och sist (men inte minst) den sympatiske professor Van Helsing från Amsterdam. Den sistnämnde låter doktor Seward efterkalla då greven hunnit smitta Lucy, och professorn förstår förstås problemet samt vad som därpå är av nöden tvunget.
Jonathan, doktor Seward, Quincey, Arthur, Van Helsing och även Mina (till och från) börjar med gemensamma krafter försöka eliminera Dracula. Greven arrangerar sin flykt (i kista) tillbaka mot sitt slott och vampyrjakten fortsätter på så vis från England till Rumänien.
Mina Harker (sedermera alltså gift med Jonathan) blir under den inledande delen av vampyrjakten åsidosatt av de övriga i gruppen och blir naturligtvis smittad av greven hon med. Kommer madam Mina att bli botad från vampyrsmittan i denna originalklassiker? Ja, ser ni det kommer inte att avslöjas här (såvida man inte redan känner till berättelsens slutfas).

Intresset för vampyrer i populärkulturen är riktigt stort, men hur många har läst själva upphovet till allt detta? Rekommenderar de som inte läst denna klassiker att göra det. Förutom att det upplevdes en aning för utdraget med doktor Sewards dokumentation rörande mentalpatienten Renfield, så är det ett gott driv i boken och det blir rejält spännande fram på slutet. Gammaldags gotisk skräck när den är som allra bäst.

Dracula vsv Nosferatu:

När regissören F. W. Murnau (1888-1931) inte lyckades få rättigheterna till att filmatisera Bram Stokers Dracula, skapade den tyske regissören en egen version som blev den legendariska skräckfilmen "Nosferatu, eine Symphonie des Grauens", (tysk stumfilm från 1922).

Bara smärre ändringar i handlingen gjorde att likheterna var övervägande i jämförelse med Stokers roman. Nosferatu ersatte Dracula, Greve Orlok ersatte Greve Dracula. Med tiden kom Nosferatu att bli den mest kända filmatiseringen av Stokers vampyr.

Filmen Nosferatu var från början totalt förbjuden att visas i Sverige.

Vampyrer i litteratur och film kan delas in i två grupper, Nosferatu hör till de som gestaltas groteskt motbjudande med framtänder likt gnagare och megalånga naglar, de förknippas med råttor och smitta - nosophoros (grek.) = smittspridare. Offren till dessa levande lik dör oftast, d.v.s de förvandlas inte själva till vampyrer. Den andra sortens vampyrer är väl antagligen den som blivit mest populär i vår tid, en ofta aristokratisk charmör som duperar och förför sina offer, men här orsakar bettet att offret själv förvandlas till en ny vampyr.

Filmen "Shadow of the Vampire" (2000) är en helt uppdiktad historia som handlar om själva filminspelningen av Nosferatu.

* Mămăligă: 8 1/2 dl vatten, salt, ca 3 dl majsmjöl, 2 msk smör, 1 1/2 dl gräddfil, ev. fetaost eller keso

"Darling Jim" av Christian Mørk

I Darling Jim av Christian Mørk, får vi från början förstå att något obehagligt skett i ett hus beläget i Malahide, strax norr om Dublin. "En förbannelse", viskas det skvallrande bland traktens befolkning. Vad har skett?

Två systrar och deras moster påträffas döda i det hus som folk därefter skyr att komma i närheten av. En tredje syster tycks också ha befunnit sig i huset, men verkar ha flytt. Systrarna har uppenbarligen hållits i fångenskap under en längre tid i huset.

Niall, som arbetar som postanställd, upptäcker ett trasigt kuvert adresserat till "Vem som helst, postkontoret" och en nedklottrad sista vädjan: "Vi är redan borta. Läs denna berättelse bara för att minnas oss". Avsändare är Fiona Walsh, och Niall inser att detta var den äldsta av syskonen som tillsammans med sin syster Róisín hittades döda i det beryktade mardrömshuset.

Vi får ta del av Fionas omfattande berättelse om vad som utspelats i Castletownbere efter att den mystiske Jim gjort entré på orten, där han med sitt utseende, sin charm, utstrålning och dragningskraft tycks attrahera traktens damer med en övernaturlig kraft, inte minst gäller detta systrarna Walsh och deras (helt osannolikt "demoniska") moster. En ondskefull natur visar sig dock döljas bakom den falska fasaden som Jim uppvisar.

Jim Quick är "seanchaí" (d.v.s kringresande traditionell historieberättare) och trollbinder sina åhörare med sin saga om ett slott, en kung och hans två söner Ned och Euan. I sagan, som berättas i delar med lämpliga cliffhanger, förvandlas prins Euan till varg. Vem var egentligen Jim och vem var sagans Euan? Och vart tog den tredje systern Walsh vägen? Niall beslutar sig för att undersöka det hela på plats och beger sig till den lilla irländska landsortsstaden Castletownbere, sätter sig i kontakt med ortsbefolkningen och kommer över ännu en dagbok, denna gång skriven av systern Róisín.

Ja, ni kanske förstår? Genom detta lapptäcke av dagboksanteckningar, Nialls "detektivarbete", Jims saga och slutligen [...] växer en allt klarare bild fram, som visar upp sanningen och verkligheten bakom mysteriet och sagan.

En ganska märklig bok såtillvida att den är svår att placera. Det kan väl inte kallas fantasy, en mordhistoria kanske, visst, men inte direkt kriminalroman, ett relationsdrama utsmyckad med invävd gotisk saga, är detta skräck, thriller, eller... vad är det egentligen? Något för var och en att själv ta reda på, om man törs möta Darling Jim.

Att berättelsen utspelar sig på Irland känns extra spännande med den här boken. Tyckte dessutom mycket bra om författarens efterord, som var respektfullt och hänsynstagande.