lördag 10 oktober 2020

"De kallar oss zombier" av KG Johansson

De kallar oss zombier av KG Johansson. PulpFic förlag (2018), Hoi Förlag (2019). Antal sidor: 267.

Bibliotekslånad (pocket).


Humor och oanständig zombieskräck med skyhög äckelfaktor. Ibland (eller ganska ofta) blir det bara för mycket, alldeles för mycket. Skräckstilen är något liknande John Ajvide Lindqvists texter. Hur mycket slabbigt våld och vämjelse kan man trycka in i en roman? I De kallar oss zombier är det ganska knökfullt, tycker jag. Tackade faktiskt nej när förlaget (som då var PulpFic förlag) via mejl erbjöd recensionsexemplar, i samband med den första utgivning för ett par år sedan. Men nu blev det visst höst och viljan att läsa skräck- och spökhistorier är på topp. Dessutom är vi (i skrivande stund) mitt uppe i en epidemi, att då läsa något fiktivt som handlar om en smittspridnings konsekvenser ligger såklart nära till hands, blir extra intressant. Och ja, humor, det behövs ju alltid, i synnerhet för närvarande.

Som en slags zombieroman levereras alltså en rejält skruvad version av epidemispridning. Vad gäller annan typ av aktualitet, läs gärna prisvinnande Googolplex av samma författare. "I framtiden kan vi crispra allt" heter det idag (förtydligande: gensax). I Googolplex fick man en försmak av vad som möjligen litegrann komma skall, med tanke på det. Huvudkaraktären Jack kan i den romanen framgångsrikt och yvigt manipulera DNA (såklart associerar man även till Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi). I De kallar oss zombier handlar det om en helt annan slags manipulation som startar ett oanat smittspridningsförlopp.

KG Johansson är fenomenal på att läsa av utvecklingstendenser och göra om det till något alldeles eget, där fantasin ges fullständigt obegränsat spelrum. Den språkliga stilen ger f.ö. alltid ett härligt läsflyt.

Åter till De kallar oss zombier. Här är det den smittades tankar och perspektiv allt utgår ifrån, Kattis, det miljöpartistiska regionrådet i en norrlandsort. Första halvan av boken ger jag inte mycket för, frånsett satirisk humor som är riktigt underhållande boken rakt igenom. Sedan, när det rent brutalt snuskäckliga läggs åt sidan, kommer en halvvettig respit då "röd och blå" gör sörlänningsentré (som troligen är mer träffsäker än överdriven) och får vara med i handlingen på ett hörn då karantän, inklusive jakt på hjärnjagande jägare, startar. Själva sista avslutet var också bra, rentav toppen. Vill dock inte avslöja för mycket av handlingen. Upptäckte nu att baksidestexten på den senare utgåvan var mer generöst avslöjande än vad man kan tycka är lämpligt.

Får jag runda av med en tjusig textsnutt jag tyckte om? Hämtad från sidan 235:

... "Tillräckligt klar för att förstå att hon måste tränga undan allt som hände nu. Liksom människor gjort i alla tider: glömma allt hemskt, och framför allt: se till att döden inte kommer idag."

En klar och förnuftig tanke.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).