Naturens dolda nätverk av Peter Wohlleben. Översättare: Jim Jakobsson. Förlag:
Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 978-91-1-308376-6
"Naturen är full av överraskningar. Allt levande sammanflätas i ett finmaskigt och vittförgrenat nätverk som vi troligen aldrig helt kommer att förstå. Och kanske lika bra det - då kan vi fortsätta att förundras. Samtidigt finns det mycket att lära, upptäcka och värna om.
Den passionerade skogvaktaren Peter Wohlleben tar oss med på en resa till en hemlig värld av fascinerande växelverkan och dolda samband: Tranor som saboterar den spanska skinkproduktionen och barrträd som skapar regn. Kunnigt och nyfiket rör han sig mellan olika arter och livsmiljöer. Han berättar varför myrorna håller bladlöss som husdjur och hur en upplyst strandpromenad kan innebära slutet för en nykläckt havssköldpadda.
Det är en värld av intriger som rymmer både kärlek och ond bråd död. Ett noga avvägt system av jägare och jagade, utrotning och återkomst. Som när vargarna kommer tillbaka till Yellowstone och startar en kedjereaktion som får floderna att ändra sin väg genom landskapet. I naturens kretslopp är balansen skör och Wohlleben visar förbluffande och tankeväckande exempel på vad som händer när allt börjar gå i otakt."
Har med denna senast svensköversatta bok av Peter Wohlleben läst samtliga, och inte heller denna hade jag velat missa. Som tidigare böcker finns ett stort engagemang och en stark vilja bakom texten. Det är med lätthet man sympatiserar med författarens synsätt. Kapitlen är behagligt korta och välavvägda, har vad man kanske kan kalla 'cliffhangers' som väcker nyfikenhet inför nästa kapitel, vilket förstås också driver på läsningen. Som tidigare böcker blir det aldrig torrt och tråkigt, eller alltför faktaspäckat.
Gott om humor och upptäckarglädje blandas med allvar om de konsekvenser det kan få för naturens ekologi vad gäller människans påverkan i denna ömtåliga balans. Naturens nätverk är helt sant så komplext och omöjligt för oss att fullständigt förstå, men det vi får en inblick i är klart fascinerande och borde ju rimligtvis skapa en större respekt, en respekt som jag tyvärr ofta inte tycker finns. Beror det på att alltfler fjärmat sig från vild natur? Det är i varje fall min tro. Kanske är det först när vi vistas ute i naturen som vi förstår dess värde, och att vi måste värna om den?
Boken omfattar många olika typer av biotoper världen runt, bl.a. finns här en beskrivning av Amazonas regnskogar som ju torde intressera de flesta med tanke på senaste tidens skövling och bränderna där. Man får också en tillbakablick som ger djupare förståelse för evolutionen, vad som varit, människans utveckling, vart vi är på väg. Även ges förklaringar kring klimatförändringarna på ett begripligt sätt, vilket ju är oerhört viktigt för oss alla att försöka förstå för att börja agera åt rätt håll. Frågan är om den "kritiska massan" hinner skapas innan det är på tok för sent för en någorlunda dräglig framtid? Att få upplysning via böcker som denna är hursomhelst ett bra sätt för att nå dit. Wohlleben har en ypperlig berättarförmåga som väcker intresse, fängslar och fascinerar, oavsett hur mycket man närmat eller fjärmat sig djur, natur och vad som egentligen är förutsättningarna för vår egna existens.
Det enda jag kan ha invändningar mot vad gäller
Naturens dolda nätverk är att bokens bara lite drygt tvåhundra sidor vill belysa så oerhört mycket, som egentligen inte ryms i en sådan relativt tunn volym. Bokens innehåll skulle ha krävt två, kanske t.o.m. tre böcker. Å andra sidan gör ju bredden att man får en helhetsuppfattning... så jag antar att det är en svår avvägning.
Vill nämna ett axplock av spännande kapitelrubriker: "Hur vargar hjälper skogen", "Djur i kaffekoppen", "Myror - de hemliga härskarna", "Hur daggmaskar reglerar vildsvinsstammen", "Sagor, myter och artmångfald","Skogen och klimatet", "Naturen och människan", "Om vetenskapens språk"... och det är i slutet av just det där sista kapitlet jag vill citera något som genomsyrar Wohllebens böcker på ett för mig så särskilt tilltalande vis, sidan 205:
..."kan ett språk utan känslor alls vara mänskligt? Fungerar vi inte till stor del genom känslor? Är beskrivningar av naturen bara tillåtna om alla processer framställs i biokemiska termer och analyseras så ingående att djur och växter framstår som helautomatiska och genetiskt programmerade biologiska robotar? Samma sak kunde man i så fall göra med alla våra egna känslor och handlingar, utan att det skulle uttrycka något alls av det som utspelar sig i vårt inre och vad som berikar vårt liv. För mig är det viktigare att göra fakta känslomässigt begripliga, för att sedan låta läsaren gå in i naturens rike med alla sinnen. Då kan jag framför allt förmedla en sak: glädje över våra medvarelser och deras hemligheter."
