Läst juni

1. Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein, (rec.ex. Bokfabriken)
2. Ett slags frihet av KG Johansson, (rec.ex. författaren)
3. Equilibrium av Anna Jakobsson Lund, (bibliotekslån)
4. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, (bibliotekslån)
5. Näst sista sanningen av Philip K Dick, (bibliotekslån)

En smakebit på søndag: Näst sista sanningen

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hmm, ja, jag hade faktiskt inte förberett någon smakbit för idag, trodde det var sommaruppehåll i och med att de uteblev förra söndagen (nåja, uteblev och uteblev... vi som skrev inlägg hittade ju uppenbarligen varandra ändå, utan "link party" by InLinkz😀). Brukar i vanliga fall skriva ihop smakbits-inläggen på lördagarna, men klart en trots det försöker leverera(!), även om det blir något mer snabbt ihophafsat denna gång.

Har fastnat för ännu en bok av Philip K Dick, inte så mycket kvar att läsa i den nu, så smakbiten hämtar jag från närmare slutet (sidan 170) i Näst sista sanningen (utkom för första gången på svenska - originaltitel; The Penultimate Truth - för snart ett år sedan, att den inte blivit översatt förr är mig en gåta):

"Till mrs Lantano, som stod vid sidan av, sa han: "Ni har verkligen fina barn." Och när han såg David Lantanos fru tänkte han på sin egen Rita, fortfarande kvar där nere, i den hopplösa tanktillvaron. För evigt, tydligen, eftersom inte ens de mer anständiga individer som levde på ytan, män som David Lantano och - om han hade förstått det hela rätt - boplexbyggaren Louis Runcible: inte ens dessa män hade några planer, något hopp, något alls att erbjuda tankborna."

Och andras bidrag hittas idag här

"Ett slags frihet" av KG Johansson

Ett slags frihet av KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 978-91-7819-113-0

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ..."

Ett slags frihet är andra delen i Noisytrilogin, och även prequel till Samvetsmakaren (tidigare läst som trilogi i ett band). Första boken Beatrice var såklart riktigt bra den också, med vissa reservationer, men den här uppföljaren toppade utan tvekan. D.v.s. ännu en fantastisk läsupplevelse som gav ett starkt intryck utöver det vanliga, såsom det ofta tycks vara med den här författarens böcker. Möjligen hade en extra korrekturläsning varit på sin plats, rör sig visserligen bara om detaljer och småfel som inte stör, åtminstone inte mig. Om man ändå ska vara lite petig är bokomslagets baksidestext något svårläst p.g.a. den grälla kontrastrika bilden som bakgrund, dock även det petitesser i det stora hela, är ju insidan förbi ytan som är det allra viktigaste.

Kapitlen växlar i tid, nutida (en framtid om ca tvåhundra år från vår tid) och dåtida (i form av kronologiska dagboksanteckningar). Tidsmässigt sträcker sig handlingen över fem (sex) generationer mödrar och döttrar i samma släktled, varav fyra berättar sin historia, mor och dotter: två i nutid och två i dåtid. Så utöver att storyn rakt igenom var oerhört fängslande (och bitvis otroligt grym!) tillförde just den här berättartekniken något alldeles extra och gjorde den till en riktig page-turner värd benämningen, en bok osedvanligt svår att släppa.

Handlingen är fylld av kloka jordnära insikter, som engagerar och lever vidare hos mig efteråt i tanken, exakt så som jag vill att en bok skall vara, kort och gott: tankeväckande och intressant. Dystopier och framtidsskildringar (science fiction, om ni så vill), som denna, skärskådar även vår tid och dess eventuella utveckling, ur olika aspekter. Något som f.ö. mer borde diskuteras, inte minst sånt som angår klimatfrågan och internets påverkan/utveckling.
Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen... behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?

Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.

Dagboksanteckningarna gick bara rakt in... vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade... ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.

Andra bloggare om Ett slags frihet:
Håkans Hylla

En smakebit på søndag: Ett slags frihet

Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Fortsätter idag läsa Ett slags frihet av KG Johansson.


Sidan 7:

   "Noisyn hade börjat som ett utvecklat nät, internet, som det en gång hade hetat. Strax före mitten av 2000-talet blev det tack vare BCI, brain-computer-interfaces, praktiskt möjligt att läsa av tankar och skicka in sådana direkt i hjärnan på andra. Ett slags hjärnradio, som uppfinnarna hade kallat det. Olika företag hade försökt sälja idén, men allmänheten var skeptisk.
    Inom ett par år förfinades teknologin. Det blev möjligt att direkt kommunicera känslor. Ingen trodde att den varianten skulle sälja mer än den förra men det gjorde den – det fanns tydligen ett stort behov av att kunna läsa andras känslor, och av att kunna dela med sig av sina egna."

Sidan 58; "Den 22 november 2137":

[...]
   "När jag läser mammas krönika, från första inlägget 2121, sommaren när jag kom till, och alla tvåhundra tättskrivna sidor efteråt, så förstår jag hur allting gick sönder. Det är faktiskt lite enklare att se i dag, för nu har det mesta redan gått sönder. Självklart kan det bli värre, men saker som mamma hade vuxit upp med och fick se försvinna – en regering, polis, skola och så vidare – finns inte nu längre. Det var i hennes ungdom det hände och det vrider sig i mig när jag ser hennes ord.
    Och känner det som finns bakom orden. Hon plågades ännu mer av det som hände, särskilt av hur orolig hon var för mig, än hon skrev i ord. Men jag kände henne väldigt väl och jag kan se hur hon försökte balansera: hon höll balansen mellan att inte berätta någonting alls, hålla en glad yta, och att bryta ihop helt på nätterna."

Sidan 65; "26 november 2137":

 [...] "Jag läste flera böcker som var hundra eller hundrafemtio år gamla, en del omtryckta under det här århundradet, andra urgamla och sköra. Böcker som beskrev nästan exakt vad som händer i världen nu. Dystopier, hette det: "Den populära dystopiska serien av Dysi Topic." Ju mer jag läste desto mer förvirrad blev jag: Massor av folk anade alltså att det skulle gå åt helvete. Och istället för att göra någonting åt saken läste dom böcker om det?
    Jag fattar inte."

Boken är bra, sådär allra-bästa-bra. Ett slags frihet (genre: dystopi, framtidsskildring) är den andra fristående delen i Noisytrilogin, som inleddes med Beatrice.

En mer utförlig bokbeskrivning kan man läsa på TiraTiger Förlag här.

Hoppas sen förstås att er midsommar varit till belåtenhet och är ljus i minnet, dags att gå vidare mot mörkare tider, helst med gott mod och tillräckliga krafter.



Sidan 87; "Januari 2140":

   "Så här sitter jag, i den nya världen, och läser gamla böcker om den gamla världen. Dom som hade allt, men några ville ha ännu mer och kastade bort allting för alla."

Dagens bokpost: Ett slags frihet

Ett slags frihet : Noisytrilogin 2

av KG Johansson

Boken som så lämpligt kom med posten idag (dagen före sommarsolståndet) var väntad, och efterlängtad. Imorgon är det såklart den bästa läsdagen på hela året, en lär ju hinna få mycket läst på årets längsta dag.😀


Baksidestext:

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ...

KG Johansson var Sveriges första professor i rockmusik men lämnade den tjänsten 2006 för att skriva på heltid. Bland hans romaner kan nämnas Googolplex, Chimärerna och Samvetsmakaren, som samtliga vann det svenska science fiction-priset Spektakulärt. Ett slags frihet är bok två i en trilogi om klimatkris och återhämtning, samt också en prequel till Samvetsmakaren." 

Japp, rätt gissat, en bok helt i min smak! Naturligtvis har jag läst Beatrice, första delen i Noisytrilogin, och Samvetsmakaren. Så visst förstår ni, Ett slags frihet kastar jag mig över på en gång.👍

ISBN: 978-91-7819-113-0

Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!

"Döden under ytan" av Anne-Marie Schjetlein

Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178350957

"Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?

Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer til akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.

Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter i den fjärde boken i serien om kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av."

I den här fjärde delen i bokserien om kirurgen Andreas får vi växelvis följa två parallellhandlingar vilka bjuder på både gåtfulla hemligheter och medryckande dramatik. Bra och riktigt spänningshöjande på alla sätt och vis, inga svårigheter att hålla koll på vem som är vem. De korta kapitlen, ofta med effektiva cliffhangers på sluten, bidrar till det härliga driv jag upplevde med denna thriller. Kan helt klart lämpa sig att sträckläsa.

Historien om tvillingarna var intresseväckande och klurig. Kunde inte ana i förväg hur det hela hängde ihop förrän upplösningen framemot slutet, precis som det skall vara! Vill för egen del bli överraskad på det sättet, och skall därför inte gå in så mycket mer på det.

Huvudberättelsen om Andreas och Stina bjuder på relationsförvecklingar i kombination med vardagsrealism. Där det inte direkt har något med huvudintrigen att göra brukar jag ofta finna sådant ointressant i samtida romaner, men konstigt nog inte i den här författarens böcker. Beror nog till stor del på den sympati jag känner för dessa huvudkaraktärer, detta par med barn från tidigare äktenskap och med ett gemensamt barn på väg. Man vill ju bara att det skall gå bra för dem, trots alla orosmoment som finns... inte minst Petra. Denna person ställde till bekymmer i föregående del i serien, och vad jag kan sakna även här är en resumé kring tidigare händelser där just Petra är inblandad, antingen i prolog eller invävt i texten i form av tillbakablickar. Då hade romanen lättare kunnat uppfattas som fristående.

De realistiska miljöbeskrivningarna och vardagsnära dialogerna - både i sjukhusmiljö och i övrigt - är nutidsorienterade och skickligt framställda, förhöjde bara läsupplevelsen ytterligare för mig.

Upplevde Döden under ytan som en riktigt bra, fängslande och snabbläst psykologisk spänningsroman (perfekta sommarläsningstipset dessutom!). Har på känn att det här blir en sådan bokserie jag inte vill släppa i första taget, och fram tills nu har jag nog bara reagerat liknande på en enda bokserie tidigare (Elizabeth Georges deckarserie om Barbara Havers och Thomas Lynley) ... vilket ju såklart bara det är ett strålande betyg! Förutom denna och föregående bok (Döden ingen ser) i serien måste jag såklart se till att läsa böckerna därförinnan också, inte minst för att få en bakgrundsbild av huvudkaraktären Andreas, vad han tidigare varit med om.

Till sist: Lägg författarnamnet Anne-Marie Schjetlein på minne. Är enligt mig värd en topplacering bland svenska nutida deckardrottningar, hanterar konsten att skriva medryckande psykologiska thrillers med glans. Avslutar med en förhoppning om att det inte skall dröja alltför länge innan det blir dags för nästa uppföljare i bokserien om Andreas. Såklart!

Andra bokbloggare om Döden under ytan:
Vargnatts bokhylla

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12:

"Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.
   Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.
   "Det blir nog ganska traditionellt för vår del, är jag rädd."
   Jonas drack ett glas vatten i ett svep och ställde ner det på den röda plastbrickan med en smäll. Mannen som satt längst in vid bordet ryckte till och tittade upp. Andreas tyckte sig känna igen honom som en av röntgensjuksköterskorna och nickade en kort hälsning. Han slängde en blick mot dosimetern som satt fäst på arbetsskjortan och bekräftade arbetsplatsen. Jonas fortsatte oberört fundera högt.
   "Är det någon högtid som är mer fylld av traditioner än just midsommar?""

Detta blir del fyra i serien om kirurgen Andreas Nylund på sjukhuset i Halmstad. Bokbeskrivning finns här. Tyckte ju om den föregående boken i serien; Döden ingen ser, mycket(!), och hade därmed ganska höga förväntningar på den här uppföljaren. Nu är boken precis utläst... och javisst, de infriades, förväntningarna alltså.

En hel del relationsdrama och vardagsrealism i denna, har normalt lite svårt att fördra sånt i större mängd (gäller då tydligen oftast feelgood), men i en thriller brukar det kunna funka fint och Döden under ytan är ett utmärkt exempel på det! Gillar dessutom huvudkaraktärerna, intresserad av att veta hur det kommer att gå för dem, vilket brukar vara en fördel. Det här får bli ett av mina bästa tips på sommarläsning i år, men läs föregående bok i serien först (om ni inte redan gjort det), finns där till viss del sådant en behöver ha koll på innan denna (t.ex. om den skumma figuren Petra...). Recension här på bloggen kommer att fixas inom kort.

Två veckor innan midsommar och värsta högsommarvärmen har det varit. Men kommande vecka ska visst bli svalare, det ser jag fram emot. Förresten, vad säger ni, är midsommar den högtid som är mest traditionstyngd?

Andras smakbitar kan man idag finna här