måndag 7 augusti 2017

"Minnet av vatten" av Emmi Itäranta

Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Läste boken som inbunden, bibliotekslån. Förlag: Modernista. Översättare: Camilla Frostell.

"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian. 
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten. 
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.
Emmi Itäranta [f. 1976] är en finsk författare, bosatt i Canterbury i England, vars debut Minnet av vatten är flerfaldigt prisbelönt, har översatts till fler än 20 språk och gjort succé världen över. Minnet av vatten är en engagerande, lyrisk och intensiv ungdomsroman om en framtid som ter sig alltmer möjlig. Filmrättigheterna har sålts till produktionsbolaget Bufo, filmen kommer att regisseras av Saara Saarela och utspela sig i ett futuristiskt Lappland.
Emmi Itärantas hemsida"

Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.

Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.

Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.

Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.

Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen?

Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.

Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.


Andra bokbloggare om Minnet av vatten:
Fantastiska berättelser
Annas bokblogg