Läst januari

1.  Jane Eyre, Charlotte Brontë (E-bok / bibliotekslån)
2. Drömmar ur snö (Maria Wern #5), Anna Jansson (E-bok / bibliotekslån)
3. Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
4. Pepparkakshuset (Hammarbyserien #1), Carin Gerhardsen (E-bok / ur egen bokhylla)
5. Änglarnas svar, Stefan Einhorn (bibliotekslån)
6. Väggen, Marlen Haushofer (bibliotekslån)
7. Speciella omständigheter, John Ajvide Lindqvist (novellix / ur egen bokhylla)
8. Metro 2033 (Metro, #1), Dmitrij Gluchovskji (bibliotekslån)
9. Liket i biblioteket (Miss Marple #3), Agatha Christie (E-bok / bibliotekslån)
10. Statsrådet och den utsträckta handen (Statsrådet #9), Bo Balderson (bibliotekslån)
11. Metro 2034 (Metro #2), Dmitrij Gluchovskji (bibliotekslån)

"Metro 2034 - försvaret av Sevastopolskaja" av Dmitrij Gluchovskij

"Metro 2034 - försvaret av Sevastopolskaja" är den fristående fortsättningen av "Metro 2033 - den sista tillflykten". Går alldeles utmärkt att läsa just fristående, men visst tror jag det kan vara en klar fördel att ha läst föregångaren först. Vissa av karaktärerna och platserna återkommer.

Tyckte verkligen om denna liksom föregående, och faktiskt till och med en aning ännu bättre. Väntar förstås sen tålmodigt på den tredje och sista boken i detta romanbygge. Kom bl.a på tre saker som säkert kan vara goda anledningar till varför jag tyckte så mycket om den här boken (liksom också den förra):

De filosofiska och mänskliga frågorna får ta mycket plats.

Det koncentrerade på individ/familj ersätts här av fler olika personers/gruppers öden som ofta sammanlänkas och påverkas av varandra,

...och sist men inte minst; det är mindre våldsamt än vad det brukar vara inom den här genren.

Därutöver är det ofrånkomligt att man upplever detta som en ganska väl utförd allegori, bra exempel är väl den över ringlinjen härskande "Hansan" med sin hårdföra marknadsekonomi. Dessutom ger de levande miljöbeskrivningarna känslan av att verkligen befinna sig där, under och över jord i Moskva, författaren förmedlar så väl den där tryckande stämningen som råder och längtan efter det som var innan katastrofen.

Metrokartan på pärmens insida finns även i den här uppföljaren och är något mer breddad, även så finns i denna en ordförklaringslista längst bak i boken (man behöver alltså alls inte vara särskilt insatt i det ryska för att förstå allt i texten).

Tycker själv att den här bokserien verkar kunna fungera bra som både som ungdoms- och vuxenlitteratur. Kort och gott kan jag väl för egen del sen inte direkt finna något man skulle kunna ogilla med Metro 2034. Ser bara fram emot att detta kan bli ett ännu mer finslipat författarskap med tiden, så vi som gillade dessa böcker får väl bara hoppas på ett fortsatt sådant efter den planerade fortsättningen; Metro 2035.

"Statsrådet och den utsträckta handen" av Bo Balderson

Statsrådet och den utsträckta handen av Bo Balderson.

"Så här gick det till: 

Blivande statsministern lekte med pennan. - Då skulle vi bara ha justitieministerposten kvar.
En av de unga for upp.
 - Vi kan i varje fall inte ha honom! Han är inte ideologiskt pålitlig. Inte i den här regeringen också!
En av veteranerna rörde oroligt på sig. - Men vår förre Ledare utsåg honom ju själv. I ett ögonblick av... av... ja, i ett ögonblick. Och Partistyrelsen bekräftade valet.
En medlem av Broderskapsrörelsen hov blygt upp sin röst: - Du menar att det var någon form av kallelse? Någon högre makt?
Veteranen drog ett irriterat bloss. - Det är ju det jag säger. Ledaren och Partistyrelsen. Vad begär du egentligen? 

Och så blev Statsrådet statsråd i den nya regeringen också. Statsministerns budskap om den utsträckta handen passar honom som en handske. Ingen rår på hans aningslösa frejdighet, vare sig det gäller Sveriges väl eller brottslingars uppdagande. Varken statsministerns unga övervakare i departementet, livshotande skräcktanter eller Gestapotränade föreståndare för hälsohem. Eller mördare med de listigaste metoder.
Både Bo Balderson och Statsrådet har märkbart uppmuntrats av regeringsskiftets många nya möjligheter till ofog. Andlöst får vi följa Statsrådets muntra blindbock i maktens korridorer. Och hans kontakt med en djupt mystifierande kriminalgåta i en idyllisk miljö, fram till en av de mest överraskande upplösningar som förekommit i en svensk detektivroman."

Böckerna och vilka årtal de blev utgivna första gången:

Statsrådet och döden -68

Harpsundsmordet -69

Statsrådets fall -71

Statsrådets verk -73

Mord, herr talman -75

Statsrådet sitter kvar -78

Statsrådet i tiden -80

Partiledaren avgår med döden -82

Statsrådet och den utsträckta handen -83

Statsrådets klipp -86

Statsrådet klarar krisen -90

"Metro 2033 - den sista tillflykten" av Dmitrij Gluchovskij

Vad gäller postapokalyptisk science fiction så är Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij ett bra val. För att räknas till postapokalyps krävs en situation som råder efter en omfattande katastrof. Det är ovisst, mörkt och hotfullt. Människorna försöker förstå sin situation, hur den är, hur den en gång var och varför det blev såsom det blev.

Kärnvapenkrig har ödelagt jordytan och gjort den obeboelig för 20 år sedan. Året är 2033 och människorna, som när det hände flydde ner i Moskvas tunnelbanan, har bildat samhällen vid dess stationer. Metron blir en miniatyr som samlar olika ideologier på olika linjer eller stationer. Huvudpersonen Artiom, som bor på "oberoende" stationen VDNCh, får i uppdrag att vidarebefordra ett meddelande om hotande fara och tvingas ut på en färd genom metrons tunnlar och stationer. På sin väg stiftas bekantskap med ett antal olika personer och platser, var och en med sina olika åsikter och livsåskådningar, samtalen är många och spännande, liksom den farofyllda vägen genom metron.
En karta finns på bokpärmens insida, den är inte fullständig men så är heller inte de kartor Artiom kommer i kontakt med. Den fiktiva förminskade kartan överensstämmer i stora drag med verklighetens karta över Moskvas metro. Verkliga rykten om hemliga tunnelbanesystem, i anknytning till den kända, använder sig författaren av på ett spännande vis. Det här är en romandebut. Givetvis vill jag fortsätta läsa andra delen i trilogin. Del tre i svensk översättning får vi väl dock vänta ett tag till på.

Gillade det mesta med denna dystopi, men fanns det då något jag själv inte blev så förtjust av? Kom på två saker:

Vart tog den kvinnliga befolkningen i vägen? Minimeras till att endast få glimta fram emellanåt i form av t.ex. sura städerskor som klagar på tramp över nyskurade stationsgolv, mödrar som i skymundan står och lagar mat, gråtande småflickor, en mumifierad död person som lämnat en skriftlig redogörelse efter katastrofens inträffande.
Fascinationen av och saliggörande över vapen/massförstörelsevapen är ju förstås reell vare sig det gäller USA eller Ryssland, och det kan man såklart ha lite svårt att begripa. Även där finns visserligen i Metro 2033 ett bra ifrågasättande kring just den biten + "vi och dom", som man kanske saknar i andra liknande böcker. Här slipper man också ingående tekniska beskrivningar i detalj angående vapnen - fördel även det enligt mig.

"Väggen" av Marlen Haushofer

Att ibland finna riktigt bra böcker att läsa är inte så ovanligt, men mycket sällan brukar jag kunna anse att en bok "drabbar mig". Denna roman "drabbade mig" dock i allra högsta grad.

Utan tvivel eller överdrift är det här något så sällsynt som en av de bästa skönlitterära böcker jag någonsin läst. Den gick helt enkelt inte att släppa innan sista sidan var läst. Fullständigt trollbunden lever man sig in i berättelsen.

"Väggen" av Marlen Haushofer kan man inte annat än hoppas blir läst, av många. Lyckas jag själv på mitt lilla hörn bidra med att dra uppmärksamhet till denna moderna klassiker ("Die wand"; först utgiven 1968) har något för mig i varje fall uppnåtts.

Läste den i nyöversättningen som kom ut förra året (2014) och tror det var till fördel. Romanen är väldigt speciellt skriven. Här finns ingen kapitelindelning, inga nya stycken, bara en berättad historia i form av en redogörelse, ett oavbrutet flöde som man bara sveps med i.
Att bara ha den till låns känns för mig nu otillräckligt, den här boken vill jag äga. Här krävs omläsning, bokmärkesmarkeringar och ytterligare funderingar.

Efterordet av översättaren Rebecca Lindskog var också mycket bra och gjorde det hela mer komplett. Tankar som jag hade under läsningen blev bl.a bekräftade, och sådant känns ju alltid bra.

"Drömmar ur snö" av Anna Jansson

Femte boken om Maria Wern, "Drömmar ur snö" av Anna Jansson, äger en mardrömslik handling för tonårsföräldrar av idag. Ungdomar som utan överinseende utelämnar sig själva och kommunicerar med fullkomliga främlingar på internet - hur ruggigt är inte det? Detta kombineras med ungas hyperkänslighet vid att befinna sig utanför gruppgemenskapen och därav de enormt godtrogna risktaganden de är beredda att ta för att bli accepterade. Helt enkelt ett hemskt upplägg för en berättelses handling där mord begås.

Kom in i boken på en gång och höll mig fast fram till slutet som var ganska osannolikt men på så vis även väldigt överraskande. Ger absolut mersmak för att läsa fler böcker med kriminalinspektör Maria Wern i huvudrollen.

Mer om författaren och hennes böcker kan man läsa här.

Böcker om Maria Wern:

Stum sitter guden (2000)

Alla de stillsamma döda (2001)

Må döden sova (2002)

Silverkronan (2003)

Drömmar ur snö (2004)

Svart fjäril (2005)

Främmande fågel (2006)

Pojke försvunnen (2007)

Inte ens det förflutna (2008)

Först när givaren är död (2009)

Drömmen förde dej vilse (2010)

Alkemins eviga eld (2011)

När skönheten kom till Bro (2012)

Dans på glödande kol (2013)

Skymningens barfotabarn (2014)

Alla kan se dig (utgivningsdatum i mars 2015)