Tyckte verkligen om denna liksom föregående, och faktiskt till och med en aning ännu bättre. Väntar förstås sen tålmodigt på den tredje och sista boken i detta romanbygge. Kom bl.a på tre saker som säkert kan vara goda anledningar till varför jag tyckte så mycket om den här boken (liksom också den förra):
De filosofiska och mänskliga frågorna får ta mycket plats.
Det koncentrerade på individ/familj ersätts här av fler olika personers/gruppers öden som ofta sammanlänkas och påverkas av varandra,
...och sist men inte minst; det är mindre våldsamt än vad det brukar vara inom den här genren.
Därutöver är det ofrånkomligt att man upplever detta som en ganska väl utförd allegori, bra exempel är väl den över ringlinjen härskande "Hansan" med sin hårdföra marknadsekonomi. Dessutom ger de levande miljöbeskrivningarna känslan av att verkligen befinna sig där, under och över jord i Moskva, författaren förmedlar så väl den där tryckande stämningen som råder och längtan efter det som var innan katastrofen.
Metrokartan på pärmens insida finns även i den här uppföljaren och är något mer breddad, även så finns i denna en ordförklaringslista längst bak i boken (man behöver alltså alls inte vara särskilt insatt i det ryska för att förstå allt i texten).
Tycker själv att den här bokserien verkar kunna fungera bra som både som ungdoms- och vuxenlitteratur. Kort och gott kan jag väl för egen del sen inte direkt finna något man skulle kunna ogilla med Metro 2034. Ser bara fram emot att detta kan bli ett ännu mer finslipat författarskap med tiden, så vi som gillade dessa böcker får väl bara hoppas på ett fortsatt sådant efter den planerade fortsättningen; Metro 2035.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!