Utan tvivel eller överdrift är det här något så sällsynt som en av de bästa skönlitterära böcker jag någonsin läst. Den gick helt enkelt inte att släppa innan sista sidan var läst. Fullständigt trollbunden lever man sig in i berättelsen.
"Väggen" av Marlen Haushofer kan man inte annat än hoppas blir läst, av många. Lyckas jag själv på mitt lilla hörn bidra med att dra uppmärksamhet till denna moderna klassiker ("Die wand"; först utgiven 1968) har något för mig i varje fall uppnåtts.
Läste den i nyöversättningen som kom ut förra året (2014) och tror det var till fördel. Romanen är väldigt speciellt skriven. Här finns ingen kapitelindelning, inga nya stycken, bara en berättad historia i form av en redogörelse, ett oavbrutet flöde som man bara sveps med i.
Att bara ha den till låns känns för mig nu otillräckligt, den här boken vill jag äga. Här krävs omläsning, bokmärkesmarkeringar och ytterligare funderingar.
Efterordet av översättaren Rebecca Lindskog var också mycket bra och gjorde det hela mer komplett. Tankar som jag hade under läsningen blev bl.a bekräftade, och sådant känns ju alltid bra.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!