"Första hösten: röd skymning" av E. P. Uggla

Första hösten: röd skymning av E. P. Uggla. Förlag: Swedish Zombie. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (kartonnage). ISBN: 9789188185778

 

"Fyra veckor efter utbrottet. Blomdammet har svepts upp i atmosfären och evig skymning råder i Sverige. Men de smittade jagar inte längre. De dör och förvandlas till en del av skymningslandskapet. Myndigheterna gör en kraftsamling och hoppet spirar. Sverige kan ta sig ur det här. Det är då de kala, frosttyngda trädgrenarna får onaturligt röda löv.

Första hösten: röd skymning är en fristående uppföljare till Första hösten: blå gryning. Den tar vid där Första hösten: blå gryning slutar och låter oss följa både nya och gamla karaktärer i den avslutande kampen mot den förödande smitta som blommorna för med sig."

Röd skymning tar alltså vid där Blå gryning avslutades. Den här avslutande uppföljaren är lika bra, och jag kan bara hoppas få läsa mer av E. P. Uggla i framtiden.

Det finns flera ingredienser här som gör det sådär extra spännande utifrån mina egna preferenser: Ny och kommande vetenskap kombinerad med fantasifull fiktion, kris- och katastrofscenarier, samhällsberedskap - allt som hör till sådant i den yttersta existensen, det som uppstår där när livet sätts på sin spets. De verkliga utmaningar som världen står inför är ju ganska omfattande, så visst finns det ett sug efter den här sortens romaner.

Det är rakt igenom ett härligt driv när man läser. Detta hjälps upp av en spännande fartfylld handling, korta kapitel med cliffhangers och tre sinsemellan olika karaktärers perspektiv som varvas, deras parallella historier som vävs in i varandra kronologiskt på ett följsamt sätt. Mycket skickligt.

Det levande beskrivna fantasifulla integreras i en verklighet vi både känner igen och därutöver, precis som det ska vara för att väcka intresse för både samhällsberedskap och fascinerande ny vetenskap. Inte så konstigt att just kapitlen ur Parvins perspektiv fängslade mig mest. Monsterdiggaren och relationsexperten kanske fäster sig mer vid Adams eller Charlys kapitel. Mer än så går jag inte in på själva handlingen i detalj, den får ni upptäcka själva.

Skräck, dystopi, spekulativ fiktion, science fiction, thriller... bara att välja. Allt passar. Tycker jag. 

Det enda som hamnar på minussidan är att säcken knöts ihop för snabbt och häftigt fram emot slutet. Hade gärna fått utvecklats ytterligare. Sanning att säga ville jag antagligen ha mer, helt enkelt. Fast den här boken är tydligen tänkt att avsluta första hösten.

Blå gryning och Röd skymning, två toppenbra välskrivna spänningsromaner som är värda all den uppmärksamhet de kan få. Man bör absolut läsa båda för att få full koll från början, då får man den rätta helhetsbehållningen.

En smakebit på søndag: Första hösten - Röd skymning

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Läser just nu Första hösten - Röd skymning av E. P. Uggla. Här kommer en smakbit ur den, sidan 43 (Parvin, som arbetar vid ett högrisklaboratorie):

"MSB har en nödkommunikationssida för myndigheter, NKOSM. Hennes medarbetare säger att den fungerar. De har internet här på Smittan.
    För några år sedan slog en terrorattack ut elförsörjningen i Stockholm under en vecka. Än värre var att flera uppföljande attacker riktades mot försöken att restaurera elen och mot de mobila basstationer som telebolagen etablerade. Det innebar att även all kommunikation låg nere en vecka. Nu har alla myndigheter i Stockholm tillgång till internet via satellit i nödsituationer. Och tillgång till NKOSM. En sida som inte ska kunna bli överbelastad.
    Som chef ska hon hålla koll på vad som skrivs på NKOSM. Fast hon vill inte veta vad som händer där ute. Hon vill låtsas som om ingenting har hänt."

Röd skymning är den - av mig och många andra - efterlängtade uppföljaren till Blå gryning.

Andras smakbitar finns idag här.

Veckans mening(ar): Obehagliga sanningar eller behagliga illusioner?

Ännu mer fusk. Idag blir det så där igen, flera meningar som skulle kunna ha skrivits som en mening. Men så blev det så här, odelbart som ni förstår:

"Ibland när våra ledare ljuger kan det också leda till att ett mycket, mycket stort antal människor dör. Det kan vara krig och sånt. Och jo, sådana saker tenderar också att fastna lite i minnet."

Kapitlet vari reflektionen finns, "Lögner på hög nivå", handlar om de politiska villfarelsernas konstart (spinndoktorer, konspirationsteorier, mörkläggningar, krigspropaganda o.s.v.). Boken vari kapitlet finns, Sanningen - En kort historik om lögner, fake news och kvalificerat skitsnack (Tom Phillips).


Bokens baksidestext:

"Den här boken handlar om SANNINGEN och om alla kreativa och geniala sätt som människor har lyckats undvika den på.

Det sägs att vi lever i en "postfaktisk" era, en tid bortom sanningen. Den amerikanske presidenten ljuger som en häst travar (han varken vet eller bryr sig om vad som är sant). Internet har förvandlat våra liv till ett slagfält för desinformation, och ingen litar längre på experter och forskare.

Men har det egentligen funnits någon guldålder för sanning och ärlighet? Som redaktör för Storbritanniens ledande faktagranskningsorganisation hanterar Tom Phillips dagligen "fake news" och annat kvalificerat skitsnack. I den här boken berättar han den underhållande historien om hur vi människor i alla tider har ljugit för varandra – och oss själva. Och han ställer den relevanta frågan: Vad krävs för att mänskligheten ska gå mot en sannare framtid?

Med sin unika humor har Tom Phillips skrivit en kort historik över mänsklighetens mest bisarra och begåvade lögner."

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst). Deltagande meningar kan du denna gång finna här.

Dagens bokpost: Röd skymning

Första hösten: röd skymning

E. P. Uggla

I en kaotisk omvärld som tycks befinna sig i någon sorts upplösningstillstånd är det hursomhelst (som vanligt) trevligt med bokpost hit ut till vår lilla stillsamma avkrok.😊

Första hösten, del 2, är här!

Den heter Röd skymning, och är alltså en efterlängtad uppföljare till suveränt bra Blå gryning (vilken jag troligtvis omnämnt ett sanslöst antal gånger här på bloggen).


Kort beskrivning Röd skymning:

"Fyra veckor efter utbrottet. Blomdammet har svepts upp i atmosfären och evig skymning råder i Sverige. Men de smittade jagar inte längre. De dör och förvandlas till en del av skymningslandskapet. Myndigheterna gör en kraftsamling och hoppet spirar. Sverige kan ta sig ur det här. Det är då de kala, frosttyngda trädgrenarna får onaturligt röda löv.
Första hösten: röd skymning är en fristående uppföljare till Första hösten: blå gryning. Den tar vid där Första hösten: blå gryning slutar och låter oss följa både nya och gamla karaktärer i den avslutande kampen mot den förödande smitta som blommorna för med sig."

I bokförsändelsen från Swedish Zombie medföljde en radda snygga bokmärken (behövde faktiskt såna).

ISBN: 9789188185778

Tusen tack för rec.ex. Jonny Berg / Swedish Zombie!

"Requiem på Dimön" av Mariette Lindstein

Requiem på Dimön av Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789150947106

"Herrgården på Dimön, en gång hem åt en blomstrande sekt, står nu ödslig och övergiven.

Två år har gått sedan den karismatiske sektledaren Franz Oswald offrade sin egen son för att rädda en ung kvinna, Julia Frisk, och själv drabbades av en stroke. Återhämtningen har varit lång och mödosam men nu är han tillbaka och mer målmedveten än någonsin. Om det inte vore för de ovälkomna känslostormar han drabbas av ...
Julia jobbar som redaktionsassistent på en modetidning och vill avancera. Så dyker hennes stora chans upp: Tidningen vill ha en intervju med Franz Oswald - och han vägrar låta sig intervjuas av någon annan än Julia.
Trots att alla i hennes närhet avråder henne från att träffa Franz gör hon intervjun. När han berättar att han tänker återvända till Dimön och iscensätta ett experiment han kallar "Requiem" - dödsmässan - tar hennes nyfikenhet över. Och som vanligt när Franz Oswald är inblandad spinner snart allt utom kontroll."

Requiem på Dimön är den fjärde fristående uppföljaren i Dimön-serien. Sektens barn blev alltså inte den avslutande delen i en trilogi.

Kapitlen varvas utifrån två karaktärers perspektiv: sektledaren Franz Oswald och Sofias dotter Julia Frisk (som är tuff, har självaktning, integritet och står på sig, det tycker jag om!). Oswalds experiment inbegriper, förutom sektledaren själv, ytterligare några sadister som lockats ut dit till Dimön. Sadism, tortyr och grymheter följer.

Romanen är välskriven, miljöbeskrivningarna fantastiska och bokomslaget så oerhört snyggt! Den här gången var dock handlingen i övrigt lite speciell, då de som utsattes för sekteristisk påverkan var förmögna psykopater och sadister, alltså knappast sympatiska karaktärer som väcker den där sortens medkänsla som engagerar (mig). Franz Oswalds tortyrmetoder var dessutom som något hämtat ur en kvällstidnings frossande i det bestialiska. Ganska äckligt i överkant. Ibland blir det bara för utstuderat groteskt, åtminstone är det mitt omdöme.

Den som uppskattar relationsförvecklingar, i det yttre såväl som i privatlivets alla inre olika konstellationer (parrelation, mor-dotter, far-son, chef-anställd, o.s.v.) blir inte besvikna, gott om sådant här. Allmänt bra psykologiskt djup som förstärks genom väl anpassad dialog.

Dramatiska episoden med den kraftiga stormen och skyfallet som drabbar ön, blev verkligen spänning på hög nivå, då blev boken svår att släppa! Skickligt intensivt skildrat. Har man själv varit med om en storm av den kalibern har man inga som helst problem att framkalla skräcken på nytt. Kan intyga. Men för övrigt skulle jag nog inte - på samma sätt som föregående delar i serien - kategorisera den här romanen som just thriller. Något långsammare tempo.

Jag kan inte säga huruvida sektproblematiken belyses genom Requeim på Dimön, såsom i tidigare böcker i serien. Kanske genom att få ett perspektiv utifrån sektledaren själv? Det förnedrade barnet som förnedrar andra som vuxen. Något som kan vara svårt att förstå, borde ju vara tvärtom. Den som blivit illa behandlad på något vis, borde väl rimligtvis ha fått en större medvetenhet om hur man absolut inte ska behandla andra? Så givet att tänka på det viset för den med en självklar och välutvecklad empatiförmåga, boken ger på så vis en tankeställare om att detta inte alls är särskilt givet då det gäller en psykopatisk ledargestalt (tillika narcissist utan självkritik och maktbegränsningar, som aldrig någonsin kan erkänna egna tillkortakommanden, begångna fel och misstag).

Så visst, ja! Requiem på Dimön ger insikter som är oerhört viktiga, tog mig dock ett tag att få grepp om. Så kan det vara ibland. Enligt bokens avslutande tackord så kommer det en fortsättning i den här serien, som alltså blev mer än en trilogi. Även om jag för egen del uppfattade just denna historia (kunde i mitt tycke ha kortats ned något) mindre fängslande än de tidigare, så fanns alltså en viss behållning också av detta besök där ute på Dimön.