- Fruktans tid av Leif Selander (Rec.ex. författare/Publit Sweden)
- Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson (Rec.ex. Bokfabriken)
- Första hösten - Blå gryning av E P Uggla (Rec.ex. författare/Visto förlag)
- Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen (Rec.ex. författare/Fusce förlag)
- X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
- Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl (Rec.ex. Bonnierförlagen/Bokförlaget Forum)
- Jägaren av Kamilla Oresvärd (Rec.ex. Bokfabriken)
tisdag 31 oktober 2017
Läst oktober
söndag 22 oktober 2017
"X: Den sista platsen" av John Ajvide Lindqvist
X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!
Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.
Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.
Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.
Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna
"»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«
Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X – Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.
En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.
Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.
X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.
Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte."
Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!
Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.
Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.
Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.
Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna
torsdag 12 oktober 2017
"Första hösten - Blå gryning" av E. P. Uggla
Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. Förlag: Visto förlag. Utgivningsår: 2017. Recensionsexemplar (inbunden).
Intresset för dystopier (mer eller mindre skräckbetonade) tycks ha växt under senare tid. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).
Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten.
Det bästa med Första hösten som dystopi är hur nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Spännande med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik. Och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss.
Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan. Antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?
Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har vi fått veta en hel del om på senare tid, spännande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Senare forskning har ju kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än man tidigare haft kunskap om, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Stoff som används på ett klurigt sätt i romanen.
Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det i fortsättningen kommer att gå för de som är kvar. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna ger extra laddning till den obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som tidigare nämnts.
Skall det till att göra jämförelser kan man finna likheter till Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).
Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar med entusiasm på fortsättningen.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.
Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?
Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.
Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."
Intresset för dystopier (mer eller mindre skräckbetonade) tycks ha växt under senare tid. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).
Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten.
Det bästa med Första hösten som dystopi är hur nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Spännande med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik. Och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss.
Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan. Antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?
Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har vi fått veta en hel del om på senare tid, spännande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Senare forskning har ju kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än man tidigare haft kunskap om, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Stoff som används på ett klurigt sätt i romanen.
Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det i fortsättningen kommer att gå för de som är kvar. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna ger extra laddning till den obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som tidigare nämnts.
Skall det till att göra jämförelser kan man finna likheter till Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).
Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar med entusiasm på fortsättningen.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
tisdag 3 oktober 2017
"Fruktans tid" av Leif Selander
Fruktans tid av Leif Selander. Läste boken som recensionsexemplar.
Så blev det då dags för den efterlängtade andra delen i Leif Selanders vikingatrilogi.
Bokserien är baserad på verkliga händelser och bygger i det avseendet främst på en av de mest granskade krönikorna i historien; Nestorskrönikan. Traditionellt menar man att denna krönika om Kievriket och dess historia blev sammanställd omkring år 1113 av munken Nestor i Kiev. Så för er (som på samma vis som mig) är historiskt intresserade borde det här vara en bokserie som väcker intresse.
Nu till fiktionen.
I första delen Svekens tid fick man följa sjuttonåriga Markus, då han år 979 e.Kr. tog värvning till viking på Björkö. Vikingaföljet hamnar under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, och målet blir då att slåss om makten mot Vladimirs bror Jaropolk.
Andra delen Fruktans tid är en parallell och fristående fortsättning, vilket gör att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser dem. I andra delen är det Markus försvunna syster Ylva berättelsen handlar om, tidsperioden är densamma och hennes liv tar en äventyrlig vändning. Som tillfångatagen av ett vikingafölje riskerar hon i förstone bli såld som träl, men efter att ha funnit en vän i hövdingens son Björn lyckas Ylva förklara sin bakgrund som sköldmö och blir därmed upptagen i följet som en resurs, en kolossalt viktig sådan kommer det att visa sig. Då krig bryter ut i Gårdarike ändras sällskapets planer och de blir tvungna att välja sida i maktstriden mellan bröderna Vladimir och Jaropolk.
Visst kan det ibland bara vara ett sådant här spännande historiskt äventyr man vill läsa? Fyllt av helt osannolikt heroiska hjältar och hjältinnor som når framgång, men även ständigt ställs inför nya motgångar; rättrådigt lojala sällskap med växande gemenskapskänsla; hederlighet kontra grym falskhet och svek; hämndlystnad och knivskarp list...
Så helt bortkopplat från vår högteknologiska tid kommer man in i en annan värld en stund, och den värdefulla avkopplingen kan ju böcker skänka oss. Så ge vikingaromaner som denna en chans, även om det normalt inte är vad man annars väljer att läsa. Ofta kanske man tycker det hör ungdomstiden till att läsa den här sortens böcker, men själv vill jag verkligen slå ett slag för att romaner som utspelar sig under vikingatiden kan läsas av alla åldrar därefter också. Testa!
Boken har lagom avvägda kapitel och är lättläst. De historiska skeendena är både intressant framförda och skickligt infogade i den fiktiva berättelsen som är laddad med dramatik. Det blir aldrig utdraget tråkigt eller alltför detaljerat (eller jo, förresten! Eriks gille hade jag nog gärna sluppit få beskrivet så i detalj).
Precis som i första delen är miljöbeskrivningarna levande, stämningsfulla och vävs in i berättelsen på ett naturligt sätt. Karaktärerna är en brokig variation och på samma sätt som man på ena kanten finner styrka i huvudkaraktärer att känna stor sympati för (t.ex. Ylva, Björn och hövdingen Eskil) finns även raka motsatserna som skapar ren avsky men även får det där lilla extra adrenalinpåslaget som gör det extra spännande.
Bokens avslutande del var lätt överraskande, men ändå något som säkert för historien vidare åt det håll den är på väg emot i den tredje och avslutande delen Föreningens tid. Den kommer i varje fall inte jag att missa.
Har inte så höga krav som läsare då det gäller redigering, när det som i det här fallet rör publicerade böcker on-demand. Haltade lite där, men på samma vis som vissa nutida slangord i dialogen kändes något malplacerade förtog den lilla detaljen inte helhetsupplevelsen. Lika jämn som den föregående boken gillade jag verkligen även denna uppföljande del.
Sammanfattningsvis: Ett fängslande vikingaäventyr med intressant historisk inblick. Spännande med massor av action, dramatiska händelseförvecklingar och starka känslor bland vänner och fienden. Gillade att läsa om sextonåriga Ylva, en framgångsrik, stolt och stark kvinnlig huvudkaraktär med stort självförtroende. Möjligen inte helt sannolik för tiden (eller vad vet jag om det förresten?) och för sin ålder, men fiktiva hjältinnor får gärna vara lite osannolika vilken tid de än rör sig i, eller vilken ålder de än har. Sånt behövs. Karaktären Ylva sätter alla på skam som försmår en kvinnlig krigare.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
"Parallell och fristående fortsättning på Svekens tid (2016). Året är 978 e.Kr. när sextonåriga Ylva med sällskap blir överfallna vid Mälarens strand på väg till Björkö. Ett mindre vikingasällskap som tvångsrekryterar roddare och krigare tar henne tillfånga för att säljas som träl i Gårdarike. Ett öde som skulle innebära total förnedring för en ung flicka. Att ta sitt eget liv verkar vara hennes enda utväg. Det olycksaliga ödet undviks genom en ny vänskap med hövdingens son. Med hans hjälp får hon möjlighet att visa att hon är en tillgång för krigarsällskapet.
I Gårdarike har krig brutit ut, mellan två bröder som slåss om makten, som gör resan farlig och tvingar dem att välja sida. Motgångar som svek, mord och fruktan, men också vänskap, lust och glädje kantar deras väg genom Gårdarike, innan de till slut når färdens mål."
Så blev det då dags för den efterlängtade andra delen i Leif Selanders vikingatrilogi.
Bokserien är baserad på verkliga händelser och bygger i det avseendet främst på en av de mest granskade krönikorna i historien; Nestorskrönikan. Traditionellt menar man att denna krönika om Kievriket och dess historia blev sammanställd omkring år 1113 av munken Nestor i Kiev. Så för er (som på samma vis som mig) är historiskt intresserade borde det här vara en bokserie som väcker intresse.
Nu till fiktionen.
I första delen Svekens tid fick man följa sjuttonåriga Markus, då han år 979 e.Kr. tog värvning till viking på Björkö. Vikingaföljet hamnar under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, och målet blir då att slåss om makten mot Vladimirs bror Jaropolk.
Andra delen Fruktans tid är en parallell och fristående fortsättning, vilket gör att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser dem. I andra delen är det Markus försvunna syster Ylva berättelsen handlar om, tidsperioden är densamma och hennes liv tar en äventyrlig vändning. Som tillfångatagen av ett vikingafölje riskerar hon i förstone bli såld som träl, men efter att ha funnit en vän i hövdingens son Björn lyckas Ylva förklara sin bakgrund som sköldmö och blir därmed upptagen i följet som en resurs, en kolossalt viktig sådan kommer det att visa sig. Då krig bryter ut i Gårdarike ändras sällskapets planer och de blir tvungna att välja sida i maktstriden mellan bröderna Vladimir och Jaropolk.
Visst kan det ibland bara vara ett sådant här spännande historiskt äventyr man vill läsa? Fyllt av helt osannolikt heroiska hjältar och hjältinnor som når framgång, men även ständigt ställs inför nya motgångar; rättrådigt lojala sällskap med växande gemenskapskänsla; hederlighet kontra grym falskhet och svek; hämndlystnad och knivskarp list...
Så helt bortkopplat från vår högteknologiska tid kommer man in i en annan värld en stund, och den värdefulla avkopplingen kan ju böcker skänka oss. Så ge vikingaromaner som denna en chans, även om det normalt inte är vad man annars väljer att läsa. Ofta kanske man tycker det hör ungdomstiden till att läsa den här sortens böcker, men själv vill jag verkligen slå ett slag för att romaner som utspelar sig under vikingatiden kan läsas av alla åldrar därefter också. Testa!
Boken har lagom avvägda kapitel och är lättläst. De historiska skeendena är både intressant framförda och skickligt infogade i den fiktiva berättelsen som är laddad med dramatik. Det blir aldrig utdraget tråkigt eller alltför detaljerat (eller jo, förresten! Eriks gille hade jag nog gärna sluppit få beskrivet så i detalj).
Precis som i första delen är miljöbeskrivningarna levande, stämningsfulla och vävs in i berättelsen på ett naturligt sätt. Karaktärerna är en brokig variation och på samma sätt som man på ena kanten finner styrka i huvudkaraktärer att känna stor sympati för (t.ex. Ylva, Björn och hövdingen Eskil) finns även raka motsatserna som skapar ren avsky men även får det där lilla extra adrenalinpåslaget som gör det extra spännande.
Bokens avslutande del var lätt överraskande, men ändå något som säkert för historien vidare åt det håll den är på väg emot i den tredje och avslutande delen Föreningens tid. Den kommer i varje fall inte jag att missa.
Har inte så höga krav som läsare då det gäller redigering, när det som i det här fallet rör publicerade böcker on-demand. Haltade lite där, men på samma vis som vissa nutida slangord i dialogen kändes något malplacerade förtog den lilla detaljen inte helhetsupplevelsen. Lika jämn som den föregående boken gillade jag verkligen även denna uppföljande del.
Sammanfattningsvis: Ett fängslande vikingaäventyr med intressant historisk inblick. Spännande med massor av action, dramatiska händelseförvecklingar och starka känslor bland vänner och fienden. Gillade att läsa om sextonåriga Ylva, en framgångsrik, stolt och stark kvinnlig huvudkaraktär med stort självförtroende. Möjligen inte helt sannolik för tiden (eller vad vet jag om det förresten?) och för sin ålder, men fiktiva hjältinnor får gärna vara lite osannolika vilken tid de än rör sig i, eller vilken ålder de än har. Sånt behövs. Karaktären Ylva sätter alla på skam som försmår en kvinnlig krigare.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
söndag 1 oktober 2017
Läst september
- Stöld av James Patterson/Rees Jones (Rec.ex. Bokfabriken)
- Rättegången av J. Patterson/Maxine Paetro (Rec.ex. Bokfabriken)
- Googolplex av KG Johansson (bibliotekslån)
- Efter Emma av Anna E Wahlgren (Rec.ex. Bokfabriken)
- Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein (Rec.ex. Bokfabriken)
"Döden ingen ser" av Anne-Marie Schjetlein
Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.
Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.
Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
"Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.
En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna.
Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås.
När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser.
Anne-Marie Schjetlein väver samman ett nät av relationer och livsöden i en dagsaktuell sjukhusproblematik. Döden ingen ser är den tredje fristående boken i serien om kirurgen Andreas Nylund och den kantstötta villaidyllen i Tylösand, uppföljare till Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka."
Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.
Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.
Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)