Läst januari

1. Nådastöt (serie: Kommissarie Armand Gamache #2), Louise Penny (ur egen bokhylla)
2. Vägen, Cormac McCarthy (ur egen bokhylla)
3. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt, Pär Holmgren (bibliotekslån) 
4. De öde fälten (serie: Ruth Galloway #7), Elly Griffiths (bibliotekslån) 
5. Enkel biljett till nattens ände, Johan Frick (Recensionsexemplar från MIX förlag / E-bok / ur egen bokhylla)
6. Hägring 38, Kjell Westö (E-bok, bibliotekslån)
7. Persepolis (del 1), Marjane Satrapi (bibliotekslån) 
8. Blade Runner, Philip K Dick (bibliotekslån) 
9. Brobyggarna (serie: Det stora århundradet #1), Jan Guillou (bibliotekslån) 
10. Labyrinten, Henning Mankell (ur egen bokhylla)

"Blade Runner" av Philip K Dick

Blade Runner (originaltitel: Do Androids Dream of Electric Sheep? - utgivningsår 1968) av Philip K Dick hör till en av de största mästerverken inom science fiction litteratur. Romanens titel i svensk översättning första upplaga 1974: Androidens drömmar. Ny upplaga med ny titel 1994 och 2012; Bakhåll förlag. Manuset till den mer kända Future Noir-filmen Blade Runner är löst baserat på denna roman. Filmen hade biopremiär 1982 och den har visats i flera versioner sedan dess. Det jag i nutid refererar till vad gäller filmen är "The final cut" från 2007.

Denna postapokalyps äger rum tidsmässigt år 1992 för de första upplagorna av boken och i senare upplagor år 2021 (i filmen är plats och tid: Los Angeles år 2019). Efter världsomfattande kärnvapenkriget Terminus består jordens atmosfär av genförändrande radioaktivt damm. För att bevara människans genetik uppmanar FN till massutvandring till kolonier på andra planeter, t.ex mars. För att få folk att vilja ge sig iväg från jorden som emigranter, blir de erbjudna varsin egen android (anställd människoidentisk robot), som ett slags lockbete ([...]"de verkliga drivkrafterna bakom emigrationen: androidslaven som morot och det radioaktiva nedsläppet som käpp").

Romanens handling utspelar sig under en enda dag i Rick Deckards liv. Hans uppdrag som inhyrd prisjägare vid San Francisco-polisen är att spåra upp, avslöja och "dra in" (avrätta) androider (humanoida robotar) som rymt. En typ av androider har konstruerats så snarlikt riktiga människor att de även givits stark livsvilja, självbevarelsedrift och jagkänsla, men de saknar mänsklig empati (androiderna själva anser dock att empati inte alls existerar). Vissa av dem är heller inte själva medvetna om att de skulle vara något annat än riktiga människor, då de fått falska minnen av en barndom och uppväxt inplanterade.

Rick Deckard kallas denna gång in för att överta ett uppdrag som tidigare innehafts av androidjägaren Dave, vilken blivit beskjuten efter påbörjat uppdrag. De extraintelligenta androider uppdraget gäller är rymlingar som befinner sig på jorden med tagna mänskliga identiteter, två har redan blivit eliminerade och sex återstår. Deckards uppgift blir att söka upp, avslöja dem genom test och därefter "dra in".

Parallellt med berättelsen om Deckard möter man karaktären J R Isidore, en av de radioaktivt skadade. Denna grupp individer, kallade specialare (klassificerade som "vandrande hot mot släktets jungfruliga arv"), lider av en alltmer försämrad intelligens, de är lågstatusmänniskor och som icke önskvärda emigranter är de hänvisade till att stanna på jorden, ett liv i skymundan. Skymfad och hunsad innehar Isidore ett lågstatusyrke, bebor en lägenhet i ett stort förfallet och för övrigt tomt hyreshus (men så plötsligt tycks någon annan också ha flyttat in i huset). Isidore arbetar som transportör vid ett reparationsföretag för elektriska djur.

På jorden har det blivit en statussymbol och en av de viktigaste sociala normerna att äga ett levande djur, men de som inte har råd att köpa ett riktigt kan skaffa sig ett elektriskt, för att hålla den lyckade fasaden uppe (Rick Deckard och hans fru Iran äger ett elektriskt får). Förutom statusen påtalas främst det betydelsefulla med relationen till/skötseln av ett djur för att hos människan främja de empatiska känslorna. Erfarenheten av djur anses ha bidragit till att skapa empati hos människan, men djuren på jorden har under senare tid drabbats av massdöd (strålningsförgiftade). Bristen på empati skall även åtgärdas genom att vara delaktig i den på jorden nu regerande teknikbaserade religiösa rörelsen Mercerismen, där en s.k "empatibox" är viktig för dess utövare. Religionen centrerar sig kring en martyr; gestalten Wilbur Mercer, som evigt klättrar upp för en brant och samtidigt blir utsatt för stenkastning.

Deckards och Isidores möte med androiderna kommer att förändra dem i grunden. Deckard kommer till insikt om att han blivit alltmer avtrubbad känslomässigt genom sitt arbete, på så vis blivit mer lik de androider han jagar, och Isidor får ompröva sin godtrogna inställning, lära sig skilja ont från gott, oäkta från äkta.

Romanen undersöker ämnet/ställer frågan om vad det är att vara människa, vad som kännetecknar det mänskliga, de dilemman vi ställs inför i vissa svåra valsituationer.

Tyckte det var underhållande med alla metaforer och symboltolkningar man kunde göra, tror nog det går att upptäcka fler vid omläsning, precis som för filmen - trots att filmen är väldigt mycket annorlunda. Men Pris och Roy finns ju med, filmens J.F. Sebastian finner sin någorlunda snarlika motsvarighet i bokens Isidore och vad gäller alla djur finns ju åtminstone vissa konstgjorda med i filmen. Romanens fokus på djur, konstgjorda och eftertraktade levande, var ett positivt inslag. Buster Vänligs TV-show var dock ingen större förlust att man slapp i filmen, liksom allt detta kring mercerismen, även om man förstår varför det är med för helheten.

"Enkel biljett till nattens ände" av Johan Frick

Enkel biljett till nattens ände av Johan Frick. MIX Förlag:

"Unik blandning av jazznoir och klassisk rymd-sf

Tidigt femtiotal i Frankrike. Mänskligheten får ett unikt erbjudande: stig ombord på ett främmande rymdskepp och följ med till en högteknologiskt utvecklad del av universum. Några hundra personer antar erbjudandet. Men när skeppet efter 300 år når sin slutdestination visar den sig vara något helt annat än vad de väntat sig.

Enkel biljett till nattens ände är en stämningsmättad blandning av klassisk rymd-science fiction, noir och jazzromantik.

Tusenskönan Rosalind – festens givna mittpunkt, privatdetektiven Slim Jim, frilanspiloten Valentina Cruz, och Solange – ännu en Brigitte Bardot-klon som röker cigaretter i en sunkig bar medan hon längtar bort från Port Michèle. Det är bara några av de till lika delar luggslitna och glamourösa existenser som befolkar Johan Fricks universum i en galax långt, långt bort.

I den nya världen där rymdskeppet L’Harmonie Du Monde landade frodas krig, konflikter och brottslighet. Och frågan är om inte vapnet xenotech är värre än något som finns på jorden? Följ tusenskönor, skuggpojkar, profeter och gangsters i det changerade Port Michèle, besök drakråttornas hemvist Claudette och Nouveau Versailles – staden där allt har ett pris men inget har ett värde.

Bokens alla delar går att läsa fristående, men glider också samman på oväntade sätt och vidgar berättelsen till något mycket större. Ett tungt debutverk och en blivande klassiker."

Tvekade inte en sekund att tacka ja när jag blev erbjuden recensionsexemplar för denna episodroman av Johan Frick (1965-2015). Kände till namnet sedan tidigare som bl.a den översättare han var inom science fiction-genren. Detta hans nyskapande debutverk var (precis som väntat) riktigt bra och helt ojämförligt med något annat jag läst. Får samma känsla när jag läser Enkel biljett till nattens ände som till filmen Blade Runner (från 1982), i mitt tycke absolut bästa science fiction-filmen (i motsats till majoriteten som uppenbarligen topplacerar Stjärnornas krig). Noir, dystopi, cyberpunk... finns absolut något med det som lockar särskilt.
Bokens handling utspelar sig i en framtid som äger en helt annan alternativ historisk utveckling från början av 1900-talet än vår, en alternativ utveckling där teknologi och rymdfart låg mer i framkant. Vem har inte någon gång fantiserat över hur världen skulle sett ut med en annan händelseutveckling?

Vilket mycket riktigt beskrivs i presentationen kan den här episodromanens delar läsas fristående som enstaka berättelser med egna avslut, samtliga har dock själva bakgrunden gemensam, så vartefter man läser växer det fram en större helhetsbild av delarna tillsammans - komplext (liksom varje dels handling för sig) och fullständigt genialt. Bokens sista del; Sista skeppet till Alphaville, var tänkt att bli längre och är tyvärr inte fullständig p.g.a författarens alltför tidiga bortgång i november 2015. MIX förlag gav ut boken postumt, enligt Johan Fricks egen önskan.

Bokens delar:

Port Michèle
Kepler Boulevard
Det stor svarta
Sista skeppet till Alphaville

Det råder ingen tvekan om att detta är en blivande klassiker, för efter att ha läst den en gång upplever man att ytterligare omläsningar kan förmedla ännu någon dimension, ge uppmärksamhet åt något man missade första gången.
Genre-mixen kan man sen bara hoppas blir något som inspirerar andra författare, för helt uppenbart fattade jag tycke för denna "unika blandning".

Boken ges ut som E-bok och mjukbandsutgåva.

Finns att köpa på:
Bokus: E-bok / Häftad
Adlibris: E-bok / E-bok (Mondo) / Häftad
Science fiction bokhandeln: Häftad

Andra som bokbloggat om Enkel biljett till nattens ände:

Endast Eböcker ...

Bokföring enligt Monika

"Vägen" av Cormac McCarthy

Vägen av Cormac McCarthy är en så otroligt mörk och dyster framtidsvision. En far och son tar sig fram genom ett landskap där allt liv (förutom diverse människospillror, kannibaler och laglösa gäng) är utplånat och solen ständigt dold. Målet är att ta sig söderut till kusten, utan vetskap om vad som där väntar blir det ändå till ett slags hopp som hägrar för mannens och pojkens strävan på deras vandring genom aska, sot, snö, kyla och svält.

Riktigt otäck kuslig historia, suggestivt skräckinjagande och gripande. Väl värd att läsa.

Dessvärre störde man sig på att det varken fanns talstreck eller citattecken vid de korthuggna dialogerna, blev tidvis även lätt förvirrande - vem sa vad? Känns mer som ett filmmanus än roman. Ibland behövs inte kapitelindelning, men just för den här berättelsen saknade jag faktiskt just detta. Man får aldrig veta mannens och pojkens namn, ej heller vad som föranlett det tillstånd världen befinner sig i. Antagligen är det precis så det skall vara och något som (förutom allt annat) skall skapa möjligheter till djupanalys.

Hade kanske förväntningar på att boken skulle vara mer uttömmande för vad som orsakat denna postapokalyptiska värld, då filmen (som sågs innan boken lästes) inte gav någon upplysning i den vägen. För egen del upplevdes filmen i det här fallet bättre än boken. Viggo Mortensen (fadern) och Kodi Smit-McPhee (sonen) spelar rollerna helt fantastiskt bra. Rekommenderar dock även att läsa boken, för visst är det så att den inger till många tankar och paralleller, mycket symbolik.

Några andra som bloggat om Vägen:

Bokhuset
PocketBlogg.se
Fiktiviteter