En smakebit på søndag: Bilden av Sverige

  "Så omfattande har beröringsskräcken blivit att en besvärlig person blir symbolen för en farlig smitta som ingen vill ta i ens med tång. Syftet är enkelt: Du ska bestraffas och  förnedras samt fråntas möjlighet till försörjning. Du ska framställas som paria för att ingen ska vilja förknippas med dig. Ditt varumärke, om du nu har något sådant, ska laddas med negativitet. Det kollektiva trycket blir snabbt så starkt att det blir svårt att stå emot. Vem vill bli utfryst? Det går snabbt, och räddhågsna företag och individer skyndar sig att ta avstånd. Det räcker med ett förfluget ord, ett skämt, ett ställningstagande. Kanske bara en lajk av en "olämplig" text.
   Över en natt kan du förlora allt.

Kanske skulle man kunna stå ut om etablissemangets skadeglada mobbarmentalitet enbart drabbade ekonomiskt oberoende kändisar (vill dock påpeka att en "kändis" inte per automatik har miljarder på banken, många är fattigare än gemene man tror, i synnerhet artister och andra kreatörer som får kämpa rätt hårt för sin försörjning även om de medverkar i lekprogram på teve och syns på bild i kändispressen). Men dessvärre drabbar de svenska stasimetoderna även tusentals anonyma – både infödda svenskar och invandrare – som lider skada i det fördolda.
   En person med ett kreativt yrke berättade att han inte på något sätt uttryckt något extremt på sin arbetsplats. Däremot begick han misstaget att antyda att han inte röstade vänster när saken kom på tal. Därefter hade stämningen blivit kylig och olustig. Han ställdes inför valet att spela med eller stå på sig. Detta är en lång historia, men han valde det sistnämnda, med resultatet att han numera är arbetslös.
   Och detta är bara ett exempel. Många väljer tystnad framför dialog av samma anledning."

Har funderat en hel del på varför vissa samhällsdebattörer (kan även vara forskare på universitet) som vågat ta upp brister och systemfel i samhället tystnar, den ena efter den andra, och att inte heller journalister via media längre belyser problemen (annat än att eventuellt vinkla det till något helt annat), som om dessa inte längre fanns, som om de som drabbats av problemen upphört att existera. Trots att både problemen och människorna som drabbats av dessa finns kvar. Och det gäller verkligen inte bara sådant inom "politiskt korrekta" ämnen (har iofs lite dålig koll på vad som hör dit och inte). Boken Bilden av Sverige : En personlig resa (2018), av Katerina Janouch, tror jag kan ge mig en större förståelse för varför det är som det är. Smakbiten ovan kommer från sidan 105. Läs mer om boken här.

Det är så mycket man försöker förstå, tur då att det finns böcker, folk som kan och vågar skriva dessa. Att vi fortfarande har tryckfrihet. Att böckerna får ges ut. Även om det blir tystare och tystare om sådant som inte fungerar, sådant som drabbar människor hårt, så står det fortfarande kvar i böckerna för oss att läsa. Tror det gör att många slipper känna sig så utstötta eller ensamma i sina situationer.

" – Jag tror att tryckfriheten och yttrandefriheten är oerhört viktiga i ett samhälle, kanske helt avgörande för samhällets demokratiska utveckling och framtid. Det spelar ingen roll om yttrandefriheten begränsas av en officiell censur och myndigheter, eller "bara" en oro för att man ska säga något som är fel. Jag anser att man måste prata om allt, och det helt öppet. Bara så förblir ett samhälle friskt."

Kloka ord av Katerina Janouchs far tycker jag.

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Den här söndagens smakbitar finner du här.