"Fallet" av Albert Camus

Fallet av Albert Camus. Albert Bonniers Förlag (2021). Nyöversättning: Jan Stolpe. Nyskrivet förord av Lydia Sandgren. Antal sidor: 104. ISBN: 9789100179410

Recensionsexemplar (inbunden).

"Parisaren Jean-Baptiste Clamence, en tidigare respekterad advokat och försvarare av fattiga och utstötta, har efter sitt spektakulära fall sökt tillflykt i Amsterdam. På en sliten hamnkrog agerar Clamence sin egen domare och pläderar föraktfullt om sin meningslösa existens. ”Fallet” utkom första gången 1956 och räknas vid sidan om ”Främlingen” och ”Pesten” som en av Camus viktigaste romaner."

Den osympatiska mannen, som för sin egoistiskt självförhärligande monolog i Fallet, bekänner sin skuld och glider över i anklagelser mot andra och sin tid.

Intressant klassiker av det kortare formatet, nu i nyöversättning och med nyskrivet förord. Förordet uppmärksammar vissa paralleller till författarens eget liv (som under en tid tycks ha varit rätt struligt), associerar då till Kafkas Processen. Även här kan man alltså reflektera över att författarens egna erfarenheter ger eko i verket.

Har tidigare av denna Nobelprisade författare läst Främlingen (1942) och Pesten (1947). Välskrivna Fallet torde utan tvekan uppfattas lika läsvärd som dessa kända titlar.

I en pressnotis (maj 1956) till första upplagan, som finns att läsa i slutet av boken, ställer författaren bl.a. frågorna: "Driver mannen som talar i denna bok process mot sig själv eller mot sin tid? Är han ett särfall eller dagens människa?"

Är det måhända tidlösa frågor?

Förordet gjorde mig även nyfiken på en annan titel av Camus, det filosofiska verket Människans revolt (1951). Men först  på tur står en omläsning av Främlingen på agendan. Och för er som ännu inte läst Fallet, gör det.