Läst februari

1. Statsrådets klipp av Bo Balderson, (bibliotekslån)
2. Vi gör ingen stor sak av det här av Anders Tempelman, (bibliotekslån)
3. Skannad i dunklet av Philip K. Dick, (bibliotekslån)
4. Lite krasslig, bara av Stephen King, Novellix, (bibliotekslån)
5. Statsrådet i tiden av Bo Balderson, (bibliotekslån)

Har utöver dessa även läst:

Norrland av Po Tidholm

Ofärdsland av Kent Werne

"Statsrådet i tiden" av Bo Balderson

Statsrådet i tiden av Bo Balderson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).


Statsrådet upplåter familjens villa till ledamöterna i en utredningsgrupp, för deras sista sammanträden. Kost (komponerad av statsrådet - långkorv, filmjölk och knäckebröd) och logi (de 16 barnens rum) inkluderat. Svåger adjunkt Persson fattar ett beslut som han kommer att få ångra, genom att även han går med på en övernattning i villan (medtagande ett överlevnadspaket med Ceylon-te, cream crackers samt marmelad).

Efter en orolig natt med åskväder påträffas en av ledamöterna mördad, skjuten med två skott. Mördaren kan bara finnas bland någon av de som övernattat i villan.

Statsrådet upptar en mordutredning med burdus liv och lust, en utredning som han i sedvanlig ordning tycker sig ha rätt att utföra såsom justitieminister (och därmed ytterst ansvarig för landets polisiära ärenden). Den här gången blir han även - av misstag och helt kortvarigt - både statsminister och talman. Svågern Vilhelm Persson är återigen den trogne följeslagaren som tålmodigt hänger med på alla vansinnigheter statsrådet hittar på, men blir dessutom denna gång förblindat förälskad i en av utredningsgruppens kvinnliga ledamöter.


Persongalleri:

Ingvar Brodén, centerpartistisk riksdagsman och ordförande i Fåmp (="utredning med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder mot våld på allmänna platser")
Cecilia Carlberg, redaktör för Damjournalen
Maj-Britt Johansson, riksdagsbibliotekarie, vårdar far och fostrar son
Lars Mörck, departementssekreterare
Rut Rahme, studierektor i Huddinge
Åsa Sjölander, boutiqueinnhaverska
Georg Stallemyr, skådespelare
Per Wickenfeldt, skattefixerad kuvertfabrikör

Nils Dagberg, pensionerad överste, rullstolsbunden, far till Maj-Britt Johansson
Patrik, 11-årig son till Maj-Britt Johansson

Statsrådet, statsråd och chef för justitiedepartementet, tidvis statsminister och talman
Vilhelm Persson, adjunkt och berättare


Denna komiska deckare är del 7 i Statsrådet-serien och utgavs 1980. Föregående del i serien är Statsrådet sitter kvar och efterföljande titel är Partiledaren avgår med döden (vilket blir den bok i serien som jag plockar upp härnäst).


Böckerna och vilka årtal de gavs ut första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

1. Statsrådet och döden -68
2. Harpsundsmordet -69
3. Statsrådets fall -71
4. Statsrådets verk -73
5. Mord, herr talman -75
6. Statsrådet sitter kvar -78
7. Statsrådet i tiden -80
8. Partiledaren avgår med döden -82
9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
10. Statsrådets klipp -86
11. Statsrådet klarar krisen -90

Läste boken efter Statsrådets klipp (vilken jag i stort sätt upplevde genomgående rolig, lockade till många skratt) och i jämförelse var nu Statsrådet i tiden för mig inte lika bra. Uppbyggnaden var inte lika smidig, den politiska satiren flöt inte ihop med det övriga lika bra. Skruvade överdrifter kan vara kul, men här blev det till viss del liksom för mycket, överbelastat, utdraget och ansträngt, mer än vad som hade betydelse för händelseutvecklingen. Komik, konsten att skapa humor, är nog ingen enkel sak. Vad som sen får oss var och en att skratta har ju stor variation. Helt i sin ordning. Här på bloggen skriver jag bara utifrån eget tyck och tänk, sen får andra bilda sin egen uppfattning.

Men ändå. Rolig, visst, log emellanåt, ett litet skratt blev det också (avslöjar inte vad det var som föranledde det). Snabbläst och lättsam underhållning, spännande och klurig mordgåta med oväntad upplösning. Färgstarkt beskrivna karaktärer (skiftande mix), ett statsråd i högform som har en massa tokigheter för sig - vilket förstås får Vilhelm att skämmas.

"Skannad i dunklet" av Philip K. Dick

Skannad i dunklet av Philip K. Dick.
Förlag: Bakhåll. Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln | Science Fiction Bokhandeln.
Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789177424314

"Philip K Dicks legendariska roman Skannad i dunklet (A Scanner Darkly) för första gången på svenska i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.

Romanen skildrar hur författarens alter ego Bob Arctor bor i kollektiv med sina vänner i en villa i ett futuristiskt Kalifornien och arbetar som narkotikaspanare under täcknamnet Agent Fred.
   Det är särskilt drogen Substans D som blivit den nya farsoten i en värld där sofistikerad elektronisk övervakning av medborgarna pågår dygnet runt och på alla plan.
   Substans D (eller Slow Death) är en förrädisk drog. Den skänker intensiva känslor av välbehag men är också starkt beroendeframkallande och hämmar dessutom tankeförmågan svårt. Långvarigt bruk är förödande för hjärnan.
   Ett delikat problem för narkotikaspanaren Bob är att han själv och vännerna i kollektivet samtliga är storkonsumenter av just Substans D. Bobs spaning kommer med andra ord främst att handla om att spana på sig själv.
   På jobbet är han anonym. Både han och kollegorna går klädda i så kallade distorsionsdräkter som döljer deras verkliga utseenden. Dräkten består av en tunn hinna, ett membran, som täcker hela huvudet och hela kroppen. På denna hinna projiceras, inifrån, en svit av ständigt annorlunda utseenden samtidigt som ens röst förvanskas till det oigenkännliga. Ingen kan ana sig till vem man är.

Romanen är på många sätt självbiografisk. Under några år i början av 1970-talet levde Dick i ett liknande drogmissbrukande kollektiv. Han hade som nyskild och ensam och olycklig fått kontakt med ett antal lösa existenser i trakten där han bodde. Vinddrivna personer med missbruksproblem som bosatt sig i hans villa. Under tre år författade han inget, försvann in i en passiviserad – periodvis ytterligt paranoid – drogvärld och när han till sist lyckades ta sig ur den, och mycket tack vare sin nya fru Leslie "Tessa" Busby kunde återuppta sitt skrivande, var det denna roman han skrev. Det blev ett mycket speciellt verk i Philip K Dicks stora (totalt skrev Dick mer än 40 romaner) och variationsrika produktion.

Bokens titel syftar på ett bibelställe, Första Korintierbrevet, där Paulus förklarar att vi nu ser dunkelt, som i en spegel, men att vi i Guds rike kommer att se klart. Spegeln har hos Dick blivit en skanner, en övervakningsanordning. Samma bibelställe inspirerade även Ingmar Bergman när han valde titel till filmen Såsom i en spegel.

Dicks roman filmatiserades för övrigt 2006 i regi av Richard Linklater med Keanu Reeves, Winona Ryder, Robert Downey Jr och Woody Harrelson i rollerna. En lysande filmatisering! Bland annat är distorsionsdräkterna en fantastisk upplevelse, likaså animeringen "ovanpå" den filmade bilden."

Skannad i dunklet kom alltså att bli det verk Philip K. Dick skrev efter sitt tre års uppehåll från skrivandet. Med tanke på det självbiografiska stoffet som ligger bakom och författarens egna efterord blir det hela oerhört sorgligt.

Det går liksom inte att låta bli att fascineras av denna komplexa personlighet, den paranoida besattheten, hans snåriga liv, som på olika sätt lyser igenom i romanerna. Just den där "analytiska intelligensen", som nämns i det utförliga efterordet av John-Henri Holmberg, gör det väldigt speciellt. Vanföreställningarna, beroendeproblematiken och drogmissbruket beskrivs på ett rent påtagligt - och fruktansvärt obehagligt - sätt, som kan få oss att förstå från ett annat perspektiv än utifrånperspektivet.

Romanen är välskriven och tänkvärd. Inte så mycket spekulativ science fiction, mer alltså självbiografisk. Psykologiskt intressant. Storyn är både fantasifullt underhållande och krypande obehaglig, det ingen lättsam läsning, boken kräver uppmärksamhet och tid. Men på samma vis som för de romaner jag tidigare läst av författaren upplever jag det absolut värt mödan.

Boken har även filmatiserats. Filmen A Scanner Darkly verkar annorlunda, först inspelad och sen omvandlad till någon slags animering. Och visst förstärks därmed det dystopiskt mardrömslika och overkliga, utan tvekan.

"Vi gör ingen stor sak av det här - samlade absurda betraktelser" av Anders Tempelman

Vi gör ingen stor sak av det här - samlade absurda betraktelser av Anders Tempelman. Lava förlag. Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188529800

"En samling roliga och bisarra berättelser i gränslandet mellan lögn och sanning.
   Han har Obama hemma på en fika, spelar frisbeegolf med Påven, tröstar Dalai Lama och råkar drämma en burk med honung i ansiktet på Meryls Streeps barnbarn. Andra gånger är han snubblande nära verkligheten och går loss på fenomen som irriterar honom. Det kan börja med ett sms eller en världshändelse. Oftast vet man inte vad som är självupplevt och vad som är påhittat.
   Med sitt yrkeskunnande som manusförfattare tar han oss med in i skeenden som ibland kan vara tänkvärda och samhällskritiska, men alltid skildrat med en drastisk humor. Det här är boken du tar med på en resa när du vill ha sällskap utan att behöva ta dig igenom en hel roman, men ändå vill göra ett intellektuellt intryck. Det här är boken du ger bort i present, när blommor eller en flaska vin inslagen i folie inte riktigt gör jobbet. Vi gör ingen stor sak av det här är en rolig, bisarr och träffsäker bok om vår galna värld."

Korta och effektiva berättelser, i snygg luftig komposition, som får dig att skratta eller åtminstone le... brett. Det är absolut bisarrt och väldigt eget, ganska ofta elakt och inte alls repressivt på något sätt. Visst, världen är galen, man kan deppa ihop fullständigt över hur dysfunktionellt och irriterande så mycket är eller så kan man skratta åt eländet. När allt däremellan känns vardagsgrå och trist, läs då dramaqueen Anders Tempelmans små pikanta historier, biblioterapi till dig själv eller varför inte till någon du vet behöver det?

Bokomslaget med aposteln Tomas ("tvivlaren"), som jag nu förstått det skall föreställa, får mig att tro att boken är något helt annat än vad det är. Och ja, innehållet är utmärkt, det är påhittigt, träffsäkert, dramatiskt, pinsamt, helgalet och underbart kul! Mer Tempelman till svenska folket. Tack.

Andra bokbloggare om Vi gör ingen stor sak av det här:

Boklysten

"Statsrådets klipp" av Bo Balderson

Statsrådets klipp av Bo Balderson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).


Överingenjör Johan Lindström samlar sina närmaste för en fest på sitt gods. På morgonen efteråt påträffas han död. Eftersom hemvärnet under natten haft en övning som kringgärdat godset, måste mördaren vara någon av gästerna som övernattat.
Statsrådet, avlägset släkt med den mördade, tar sig an utredningsarbetet tillsammans med sin ytterst ovillige svåger Vilhelm Persson. Adjunkt Persson har den här gången hamnat i en nära relation med en av de misstänkta.

Det ryktas om en medeltida skatt som skall finnas nedgrävd någonstans vid godset, men är det verkligen denna skatt som är det verkliga mordmotivet?


Persongalleri:

Johan Lindström, överingenjör

Ragnar Rudmo, systerson och skräckfilmsregissör
Per Ek, systerson och ägare till sex salladsbarer
Claes Collander, systerson och tidningskåsör
Christina Collander, heminredare och gift med Claes
Tora Hiroshige, brorsdotter och innehavare av hundgård
Martin Malm, systerson och verkställande direktör för ett tvättmedelsbolag

Fru Pettersson, städhjälp och kokerska (paradrätt: kokt fisk med vit sås)
Vilhelm Persson, adjunkt och statsrådets svåger, historiens berättare
Statsrådet


Denna komiska deckare är del 10 i Statsrådet-serien och utgavs 1986. Föregående del i serien är Statsrådet och den utsträckta handen och efterföljande titel är Statsrådet klarar krisen (sista delen i serien).


Böckerna och vilka årtal de blev utgivna första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

1. Statsrådet och döden -68
2. Harpsundsmordet -69
3. Statsrådets fall -71
4. Statsrådets verk -73
5. Mord, herr talman -75
6. Statsrådet sitter kvar -78
7. Statsrådet i tiden -80
8. Partiledaren avgår med döden -82
9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
10. Statsrådets klipp -86
11. Statsrådet klarar krisen -90

Vissa av böckerna har givits ut i nya upplagor, andra inte. Statsrådets klipp tycks bara utgivits -86, men blev trots detta något av det roligaste jag läst på länge, och just den här delen i serien hade jag inte tidigare läst (roades av ett antal Bo Balderson-böcker som yngre).

Oerhört lättläst, humoristiskt rakt igenom, underbar politisk satir (till viss del tidlös med viss modifiering), instick av kortare avsnitt där den (såklart icke namngivne) mördaren berättar, ett begränsat antal mordmisstänkta, roligt beskrivna karaktärer och till dessa anpassade dialoger... allt detta och lite till gjorde sammantaget att jag helt självklart gav boken toppbetyg. Genomgående mysig och underhållande pusseldeckare. Sen vad man uppfattar som komiskt är såklart väldigt individuellt, var och en hittar sina egna favoriter, detta blev en av mina. Skrattade gott, många gånger.

Ska bli spännande att läsa den sista och avslutande Statsrådet klarar krisen, inte minst för att få veta hur det kommer att gå för Vilhelm Persson, något lär ändra den gamle adjunktens liv väsentligt framöver. Statsrådets svåger överraskade verkligen på många sätt och vis i Statsrådets klipp!

Andra bokbloggare om Statsrådets klipp:

Den här har jag läst

En smakebit på søndag: Vi gör ingen stor sak av det här

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbit ur Vi gör ingen stor sak av det här : Samlade absurda betraktelser av Anders Tempelman. "Medmänniskan", sid. 24-25:

"Jag åker tunnelbanan på morgonen, omgiven av folk som stirrar katatoniskt i sina mobiltelefoner. När tåget stannar vid Gamla stan tittar de yrvaket upp, lite sökande för att sen omärkligt ta rygg på mig. De ser att jag har blicken mot horisonten och går med bestämda steg mot ännu ett framgångsrikt möte. De liksom lägger sig i mitt vinddrag och låter mig lotsa dem uppför trappor, över gator och torg samtidigt som de är helt konsumerade av sin skärm. Ibland flackar de hastigt upp med blicken och konstaterar att de är på rätt väg. Det är subtilt, men det är uppenbart att jag är deras ledarhund. Jag leder dem välvilligt, som Moses tänker jag, och söker samtidigt efter lämpligt hinder. Det kan vara järnstolpar, hundbajs, vägarbeten, öppna brunnslock, papperskorgar, cyklar, hundar och tiggare. Planen är att leda dem rakt in i hindret för att se om de upptäcker det innan det är för sent. Om den här typen av pedagogik är fostrande eller inte är fortfarande oklart, men det skänker mig en viss glädje att vända mig om efter att någon gått in i en container och fråga om det gick bra, kanske erbjuda en näsduk för att stoppa blodflödet. Erbjuda tips om var man kan fixa även det mest söndertrasade knä, med grafitstänger och stålskruv.
   Såhär håller jag på. Min godhet är gränslös."

Läs mer om boken här (Lava Förlag). Rolig bok? Ja!👍

Nu blev det iofs två smakbitar här idag, en bildvariant från sidan jag just nu befinner mig (sid. 96-97), och en i text hämtad från ett snäpp tidigare i boken. Kunde dock inte undvara er varken den ena eller andra.

Vad gäller bildvarianten är det här med "influencer" något man kanske stött på. Fick mig att fundera, igen.

Vill vi verkligen kallas influencers vi bokbloggare? Böcker är ju inget bling-bling som du måste posera med på selfies, inget som nödvändigtvis måste köpas utan går att låna på biblioteken i de flesta fall (trots köplänkarna i blogginläggen). Som tur är! För visst får man en viss känsla av att ordet kan innebära just "dold reklam med muta som ersättningsmodell", i vissa fall. Skulle det då vara så att man är fullständigt ärlig om vad man personligen tycker i recensionerna kanske det inte faller i god jord hos förlagen? Men förljugenhet ger mig någon slags mental skoskav i längden om jag tvingas till det, av typ falsk lojalitet. Ibland kan ju till och med en favoritförfattare ha skrivit en roman/novell man inte alls gillar. Dessutom kan det jag ogillar vara exakt det som någon annan tokgillar, och då blir kritiken något som lockar läsare ändå... ju.

Summan av kardemumman blir för mig att ärlighet varar längst och ger minst "skav", så nej, någon influencer på det sättet blir jag nog aldrig som bokbloggare.😜

Vad tycker ni?

Andras smakbitar hittar vi länkar till här

Läst januari

1. Fermis filter - en anledning att finnas av Alfred Ruth, (bibliotekslån)
2. The Time Idiot av A. R. Yngve, (Rec.ex. författaren)