"Väckelse" av Stephen King

"That is not dead which can eternal lie; and yet stranger aeons even death may die."

- H.P. Lovecraft

Skall försöka knacka ner några ord om den sprillans nya romanen av Stephen 
King; "Väckelse", eller som originaltiteln "Revival" även kan syfta till; Återupplivande, återhämtning. Vill inte nämna så mycket av bokens handling, (det finns så gott om sådana beskrivningar ändå) utan bara ge ett sorts omdöme i helhet.

Detta är en både sorglig och mörk historia, visst finns där hoppfullhet emellanåt, men det blir mer som en dimmer som sakta skruvar upp ljuset för att sen "klick" bryta strömmen helt och det blir kolsvart.

Här handlar det verkligen om återupplivning (på flera vis) och i viss mån kan "Väckelse" innebära en viss återhämtning, för detta uppfattar åtminstone jag som en ganska klassisk King. Har ju själv haft en ganska rejäl paus från att läsa denna författares böcker från slutet av 80-talet tills i år. "The King of Horror" håller fortfarande måttet kan jag meddela, och speciellt i denna senaste känner man igen stilen väldigt mycket från långt tidigare böcker. Blev inte direkt överförtjust i romanen "Sömnlös", men här tycks det som man hittat hem igen, trevligt.

Det är sen inte för inte den här boken i början tillägnas en radda gamla hädangångna klassiska storheter inom skräckgenren. Detta tillför berättelsen en extra dimension och en ytterligare innebörd av begreppet återupplivande. Visst finns det igenkänning, både vad gäller H.P. Lovecraft (mycket Lovecraft) och Mary Shelley. Men trots detta har vi här helt klart en 100% King.

Den fanatiske pastorn Charles Jacobs elektriska experiment och försök med att nå universums dolda krafter får oanade följder, då han till sist genomför det slutgiltiga ultimata experimentet. Mer än så kommer jag inte att avslöja här.