Läst juli

1. Under byggandet av den kinesiska muren, Franz Kafka (bibliotekslån)
2. Löwensköldska ringen / Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
3. Alba, Kristina Hård (bibliotekslån)
4. Processen, Franz Kafka (bibliotekslån)
5. Mordet i Eiffeltornet (Victor Legris, #1), Claude Izner (bibliotekslån)
6. En herrgårdssägen, Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
7. Arvet Från Stonehenge, Sam Christer (bibliotekslån)

"Alba" av Kristina Hård

""Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt. Istället för att stå med tummen längs långtradartyngda motorleder tog jag steget ut i universum. Jag ljög om min ålder, fejkade mitt förflutna och låtsades vara någon annan. Sedan dess har jag räknat tiden. Min son är sexton jordår nu, tror jag. Hans far är inte längre i livet, åtminstone inte i detta livet, i detta universum. Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?" 

Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Gruppen består av en udda samling människor, som har svårt att hantera varandra och utsattheten i den nya världen. Tillsammans ska de föra hem fakta om planeten, men påfrestningarna är oanat svåra. Gradvis förstår gruppen att ruinstaden, som de bosatt sig i, är byggd av en högtstående kultur och alla har förväntningar på planetens befolkning. Men när de väl står öga mot öga med invånarna blir mötet brutalt och allt förändras." 

Baksidestext (utgåva från 2009, ej den utgåva som visas på bokbilden ovan) till Alba av Kristina Hård

Alba (2009) av Kristina Hård har allt vad man kan begära av en riktigt bra science fiction-roman; välkonstruerat världsbygge, inlevelsefulla stämningar och miljöer som ruvar på hemligheter, fantasifullhet och oförutsägbarhet.

Den brokiga gruppen människor, med olika utmärkande karaktärsdrag, som färdats till den okända planeten Tnai-iri, uppvisar stressituationens hela spektra av kommunikationsmönster: den hjälplösa blidkaren, den kritiska klandraren, den korrekte kalkylerande datamänniskan och den irrelevanta smått frånvarande avledaren. Vem bestämmer? Finns för uppdragsgivaren ett dolt syfte för planetens framtid? Vem kan lita på vem, är de vilka de utger sig för att vara? Funktionsnivåerna skiftar hos gruppens medlemmar och bristerna i den raka kommunikationen blir påtaglig då en oväntad och brutal stressituation uppkommer. Såklart bäddar detta för ytterligare konflikter och bristande förtroende dem emellan, vilket till slut får ödesdigra konsekvenser.

Karaktärerna har alla något osympatiskt över sig och detta bidrar till att handlingen får nerv. Spänningen stiger i den lilla dysfunktionella gruppen individer på den främmande planeten. Både det yttre och inre hotet smyger sig på, ger sig till känna bit för bit. Mycket välskrivet.

"Processen" av Franz Kafka

Processen av Franz Kafka tyckte jag kändes som ett ganska givet val för sommarens Klassikerutmaning - i detta fall i sanning en riktigt utmaning visade det sig... Efter att tidigare bara läst Förvandlingen - väldigt udda, men i mitt tycke ganska fantastisk bok - har jag länge velat läsa något mer av denna författare.

Med Processen menas att Franz Kafka övergav sitt "linjära" skapande i sitt författande, till förmån för att skriva efter en i förväg bestämd plan. Därför skrevs första och sista kapitlet i den här romanen allra först, de andra kapitlen arbetade han sedan med parallellt, med hopp om att dessa delar skulle mötas till slut. Denna förhoppning skall tyvärr sedan inte ha infriats.

Nu när jag själv läst romanen (vars kapitel faktiskt inte ens helt kan bekräftas ligga i rätt följd) ställer man sig lite frågande; är den överskattad eller fattar jag helt enkelt inte fullt ut det där fantastiskt fina i kråksången? Detta lär ju vara Franz Kafkas främsta verk, rentav ansedd som 1900-talets viktigaste och största klassiker samt av Le Monde placerad som trea på listan över Århundradets viktigaste böcker. Det vill inte säga lite det. Hmm.

Det är inte bara kapitlens ordning i romanbygget som debatterats genom åren, utan såklart även vad Processen egentligen handlar om? Den symboliska tolkningen av Processen har det tydligen forskats om in absurdum. Att sedan i all min obetydlighet på den egna lilla kammaren försöka tänka ut något klyftigt att skriva om den saken verkar ganska onödigt, men visst kan man inte låta bli att ana att "rättegången på hotellet" mellan Franz Kafka och hans fästmö Felice, hennes syster Erna samt väninnan Grete Bloch, påverkade romanen Processen en hel del. Utgången av den "process" som Kafka troligen kände sig utsatt för på hotellet mynnade ju sen ut i en bruten förlovning mellan Kafka och Felice. Dessutom själva skrivandet som process, hade jag i tankarna när jag läste berättelsen om Josef K.

Handling: Romanens huvudperson, banktjänsteman Josef K., blir en morgon på sin trettioårsdag häktad, utan att få reda på vare sig orsak eller vad för slags brott han anklagas för. Från den utgångspunkten går en totalt maktlös Josef K. en snårig väg genom ett skrämmande absurt rättssystem, med total avsaknad av fungerande byråkrati. Han kallas till förhör, men skall vid sidan om fortfarande sköta sitt arbete. Åklagaren försöker han förgäves övertyga sin oskuld, domaren får han inte ens se och inte heller lyckas han någonsin få veta vad det är för brott han står anklagad för. Josef K. befinner sig ständigt i en hotfull omgivning och i en otäck situation - får man upprepa det nötta "kafkaliknande"?

Blir efter att ha läst den här romanen riktigt nyfiken på den dystopiska filmatiseringen från 1962, regi Orson Welles och med Anthony Perkins i huvudrollen.

På samma gång som jag kan tycka att det är en otroligt avancerad roman som verkligen griper tag
 - fascineras av den där karaktäristiska stämningen Kafka förmedlar - så blir det för mig bitvis väl tråkig läsning, retade mig dessutom lite för mycket på att romanen med kapitlen inte hängde ihop ordentligt (men så var den ju heller inte färdig, eller ens av författaren själv tänkt att bli publicerad innan han gick ur tiden).

Ingen vidare läsning för den som känner sig deppig, kanske själv utsatt för en lite liknande situation som Josef K. (sådan kafkaliknande kan ju faktiskt förekomma), så för den som befinner sig i det tillståndet bör man nog avråda till att läsa Processen. Men annars skulle jag nog rekommendera att prova läsa den. Ångrar för egen del absolut inte mitt bokval, vill läsa mer av och om denna författare.