Den f.d. bilhandlaren blir envåldshärskare och skapar ett skräckvälde där under kupolen. En ”polisstyrka” utses, som består av känslomässigt störda, samvetslösa och lättmanipulerade ungdomar, vars förstånd tycks väga lätt. Syndabockar utses och händelser som inträffar är planerade och välregisserade av Big Jim, och folket låter sig luras och styras (eller förtryckas). Till ”motståndarlaget” hör Dale Barbara (f.d. löjtnant) som under en tid tjänstgjort som snabbmatskock på en restaurang i samhället. Dale (”Barbie”) Barbara utses till överste av Förenta staternas president under den rådande situationen, men kupolen gör att Big Jim kan härja fritt med sina hejdukar i sin maktposition, han sår split med konstruerade konspirationsteorier och ”Barbie” fängslas. Brotten han anklagas för är fyra mord, som begåtts av Big Jim och hans son Junior (en av de nyutnämnda ”poliserna”).
Många paralleller kan dras med vad som utspelas där inne i den fiktiva lilla ”ostkupan” och den verkliga världens händelser, mänsklig ondska, förblindande maktsträvan och dess förödande konsekvenser. Man får tanken till att det kan tyckas vara, att vi blir mindre berörda genom för stor distans eller att vissa med lätthet låter sig vänjas vid något som egentligen är fullkomligt oacceptabelt.
Ibland kan det tyckas som vissa länder, vissa små samhällen, arbetsplatser, skolor, etc., etc., kan fungera som de vore satta ”under kupolen”. Man nyttjar diverse intriger, individuella maktbegär och fula metoder genom skapade allianser, m.m. Den som inte är med mig, är emot mig – är du emot mig; då använder jag min maktposition för att göra livet surt för dig, eller är du med mig; så lovar jag dig (och dina närstående) ”guld och gröna skogar” (oavsett hur det går för andra).
Som man kanske förstår är detta en roman som väcker tankar. Tyvärr finns det säkert många lightversioner av ”Big Jim” i vår alldeles verkliga verklighet – trots att vi inte befinner oss under någon kupol, annat än inbillade sådana.
Avslutningsvis kan nämnas att det var sisådär drygt 20 år sedan jag läste en bok av Stephen King sist. Konstaterar nu att King fortfarande är kungen – jisses så bra han skriver.