"De sista entusiasterna" av Annika Luther

De sista entusiasterna av Annika Luther. Förlag: Schildts Söderströms. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Bakteriedrama i Vik

Marius Lindholm är forskare vid Helsingfors universitets mikrobiologiska institution. En sen kväll sitter han på sitt rum och försöker få ihop en ansökan om forskningspengar.

Samtidigt dör en av hans framgångsrika kolleger i en häftig sjukdomsattack på institutionens toalett. En epidemi som liknar spanska sjukan sprider sig obönhörligt och ingen form av antibiotika biter på dess följdverkningar. Dagis, skolor och universitet stängs. Läkemedelsföretagen för en strid på kniven om vem som först får ut nya lönsamma läkemedel på marknaden. Marius, hans kollega Helmi och postdoc-forskaren Amir från Teheran sammanstrålar i hemlighet i det stängda laboratoriet i Vik för att, mot alla odds, utveckla en enkel, billig och möjligen genial lösning.

Romanen De sista entusiasterna utspelar sig i en mycket nära framtid, den är spännande och underhållande och handlar om forskare, familjer, avföring och nedkörningen av universiteten."

Rolig (en hel del samhällssatir), förutsägande (romanen utgavs i början av 2019) och intresseväckande. Älskade denna bok!

"Skitgörat" allt mynnar ut i kanske uppfattas störande eller makabert för vissa, men för mig, som till största del arbetat inom vård och omsorg, väcker det som berör nyare kunskap om mag- och tarmbakterier bara mitt odelade intresse, helt vetenskapligt. Tarmbakterier, onda och goda, är ju något som till stor del berör vårt immunförsvar och inflammation.

Förutsägande såtillvida att det här är frågan om en svår epidemi som skördar många liv, romanen gestaltar vad som händer i samhället under en sådan situation, något som vi ju i hög grad tyvärr fått uppleva i verkligheten detta innevarande år. Tycker författaren sätter fokus på mycket som är aktuellt, tänker då även på det som rör gästarbetares misär, deras utsatta situation. Berättelsens slut blev väldigt känslomässigt starkt p.g.a. Roshan! Bit för bit har osäkerhet, oro och rädsla spridit sig, överallt, och sånt kan ju leda till enormt mycket elände, för alla, speciellt under en pandemi. Desperata människor gör desperata saker. Men förutom att rädsla skapar motsättningar mellan människor har det ju också (ofta genom en gemensam fiende) fört människor samman och manat till handling. Nåväl, jag gillar ju att romaner får mig att tänka till och vilja formulera det i skriven text, detta var en sådan. Oerhört bra och starkt berörande.

De sista entusiasterna sätter alltså fingret rakt på den verklighet vi nu lever i, vad vi lärt oss av den, såhär långt. Gäller t.ex. även det vilket rör sekundära bakterieinfektioner som lunginflammation och sepsis (kraftiga inflammatoriska reaktioner - cytokinstorm - har ju nämnts i samband med Covid-19), ökad antibiotikabehandling som kan ge fler dödsfall, antibiotikaresistens ("den tysta pandemin" - något som helt sannolikt kommer att leva kvar), pandemin som chockartad ögonöppnare inför antibiotikaresistenta bakterier... och hur en epidemisk situation slår mot ett samhälle som redan innan blivit alltmer otryggt, bristerna blir mer synliga under en kris. Enda sättet att åtgärda problem är väl att för det första att låtsas om problemen och för det andra ta tag i dem? Förhoppningsvis blir det någon positiv utveckling som kommer ur denna "coronakris" mitt i klimatkrisen.

Alla karaktärer känns väldigt trovärdiga, och huvudkaraktärerna tillika hjältemodiga forskarna Marius, Helmi och Amir är tre verkligt varmt hjärtevinnande sådana i sin gemensamma kamp i motvind.

Rolig? Ja, faktiskt! En typ av skärpt humor med glimten i ögat. Absolut stämningsfullt med fint utmejslade, lite särpräglade, miljö-, årstids- och naturskildringar för övrigt. Luther tycks vara en sann språkekvilibrist vad gäller pricksäkra liknelser och kul replikskiften. Ger mersmak, det med.

Jag både ler och får tårar i ögonen av den här medmänskliga romanen med ett så dramatiskt och lärorikt händelseförlopp.