"Brukar du köpa faktaböcker, i så fall ge ett exempel."
Ja. Faktaböcker är ju ofta sådana man vill äga och ha i bokhyllan, för att eventuellt konsultera vid behov även efter de blivit lästa. Ett exempel är färskt, fyndade igår på Stadsmissionen Kalla kriget av Dick Harrison. Boken ingår Historiska Medias bokserie "Världens dramatiska historia", en serie med många intressanta historiska händelser i vår värld. En annan bok jag gärna skulle vilja ha i min ägo är Försvaret av Sverige av Oscar Jonsson. Men den är rätt nyligen utgiven, så den lär jag nog inte hitta begagnad inom den närmsta framtiden. Hamas : Terror inifrån av Magnus Ranstorp, samt; Den mjuka staten : feminiseringen av samhället och dess konsekvenser av Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson har jag reserverade på biblioteket, men funderar på att ta bort dessa, inte på grund av böckerna (som jag verkligen vill läsa!) utan för att jag är så otroligt trött på biblioteket.
"Pastorn avbröt sin berättelse. I det ögonblicket kom en våldsam vindstöt som fick prästgårdens fönster att skaka och som vräkte upp ytterdörren, fick vaxljusen att fladdra och brasan att vråla upp i skorstenen. Det är inte för mycket sagt att vi alla, inför den kusliga berättelsen och den ylande stormen, kände det slags krypande obehag som så ofta tycks vara en beröring från någon annan värld – en hand som sträcks ut över gränserna mellan tid och evighet, en hand vars kyla och mysterium kan få det tappraste hjärta att skälva."
Sid. 181; Slashasen Sandy i novellsamlingen Kusliga historier (Weird Stories 1882), Charlotte Riddell
Kusliga historier är en bok jag läst långsamt och njutningsfullt sedan i somras. Lagom i tid före Halloween skall sista novellen ha konsumerats och recension publicerats här i Bokhyllan, det är föresatsen (som alltid är god!). Redan nu kan jag ändå nämna (då bokmärket placerats innan sista novellen) att detta är en riktigt charmig samling mysrysliga spökhistorier med genuin engelsk gemyt av klassiskt snitt. Spännande och fylligt efterord i denna bok också – såhär beskrivs till viss del London vid mitten av 1800-talet i detta efterord (av litteraturkritiker Elisabeth Brännström):
"Konsekvenserna av arbetslösheten hade blivit allt mer uppenbara till och med för medelklassen som i allt högre grad började ägna sig åt slumarbete och välgörenhet. De stora skaror av fattiga som hade tagit sig till London för att arbeta i fabriker, på barer och hotell, eller som tjänstefolk i de mer välbärgade hemmen, levde ofta hoptryckta i lusinfekerade härbärgen, eller i illa underhållna rum i kvarter där lager, fabriker, marknader, bordeller, ginpalats och slakthus trängdes med varandra, och där billiga "Music Halls" stod för den störst delen av underhållningen. Smittsamma, dödliga sjukdomar, som till exempel kolera, dysenteri och tuberkulos spreds, och fylleri, slagsmål och prostitution var vanligt. Över alltihop, som ett ständigt närvarande gissel, hängde dessutom Londons speciella kännemärke; den hemska ogenomträngliga smogen, eller "ärtsoppan", som den döpts till av londonborna på grund av sin gulgröna färg och kompakta, grötiga konsistens."
Och även denna onsdag blev det ett par fynd vid Stadsmissionen: Guldkompassen av Philip Pullman och Kalla kriget (från Historiska Medias eminenta bokserie "Världens dramatiska historia") av Dick Harrison. Rensar lästa böcker och filmer ur bokhyllorna (perfekt att lämna till Stadsmissionen – gör det om ni har möjlighet!) och ersätter med spännande oläst. Ett angenämt projekt.
Och nu till något annat; Aron Flam klargör samtida märkligheter angående bland annat kulturinstitutioner (något jag hade funderingar kring här på bloggen förra onsdagen):
"Efter Sovjets fall var de ekonomiska argumenten för socialism slut, kvar fanns bara kulturella argument, varför socialismen muterade till en av sina underkategorier, kulturmarxism, som började ta över kulturinstitutioner och akademier i väst. Akademin indoktrinerade journalister och experter i den här formen av marxism som istället för" [evigt klasskrig] "talade om kulturella skillnader" [woke]
"Varför ingår då Palestina i wokeismen och varför har wokeismen blivit antisemitisk kanske du undrar? Jo, Metoo, BLM, Greta och så slutligen Palestina" ...
"Vi vill inte alls erövra kosmos, vi vill bara utvidga jorden till dess gränser. En del planeter ska vara ökenartade som Sahara, andra iskalla som polen eller tropiskt heta som Brasiliens djungel. Vi är humanitära och ädla, vi vill inte slå andra raser under oss, vi vill bara överlåta våra värderingar till dem och i utbyte överta arvet från dem. Vi betraktar oss som den heliga Kontaktens riddare. Det är den andra lögnen. Vi söker ingen utom andra människor. Vi behöver inga andra världar. Vi behöver speglar. Vi vet inte vad vi ska göra med andra världar. Det räcker med den enda vi har, och där kvävs vi redan. Vi vill finna en egen, idealiserad bild av oss själva; det ska vara himlakroppar, civilisationer som är mer fulländade än vår egen, på andra väntar vi oss däremot att finna ett porträtt av vårt primitiva förflutna."
Sid. 91; Solaris (1961), Stanisław Lem
Börjar med bokfika på onsdagarna här på bloggen igen, tidigarelägger kanelbullens dag (4/10) och sätter mig på tvären med en pistagebulle. Har fortfarande några titlar att läsa av återstående lånat/reserverat på biblioteket, sen blir det skönt att slippa gå dit, för ärligt talat... stadsbiblioteket här har blivit allt konstigare med tiden, ett mischmasch av Sfi, integration, vänsterideologi, woke, och cancelkultur, känner mig bara alienerad där numera. Med en stor regnbågsfärgad woke-flagga från golv till tak, utåt väl synlig inuti den inglasade entrén, tycks nu bibliotekarierna skarpt signalera till att alla anti-woke att de verkligen måste förstå att de inte längre är välkomna till nutidens "allmänna" folkbibliotek? Ok, låt dom ha sitt då, tänker jag, hittar andra vägar att finna böcker att läsa som inte behöver kosta för mycket. Idag blir det dock läsning av bibliotekslånad Solaris (nyutgiven och med nyskrivet förord). Second hand-köpt idag blev Vild, Ordbrodösen och Dottern på finaste Stadsmissionen, bra fynd!
Ska komma igång med recensioner också snart, känns som det är dags att börja ta tag i det nu.
Solaris har för övrigt filmatiserats tre gånger, den ryska från 1972 anses vara ett mästerverk. Verkar sevärd.
Allmänna folkbibliotek verkar alltmer ha blivit en plats för vänsterpolitisk aktivism. Så efter att ha läst de sista böckerna som redan reserverats (åtminstone tre nya böcker på den listan som jag verkligen särskilt mycket vill läsa) så kommer jag att skippa offentliga biblioteket av samma anledning som jag skippat public service. Det vänsterideologiska inklusive woke-sekten utestänger alltfler. Tjänstemannaaktivisterna tycks segra, oavsett var de befinner sig, oavsett hur mycket de avviker från lagtexter de borde se till att följa. Införskaffar mig böcker via Stadsmissionen och liknande istället, så framöver kommer detta att märkas här på bokbloggen. Johan Sundeen, som skrev boken om 68-kyrkan, har även skrivit en intressant studie angående biblioteksideologi - läs gärna den! Bekräftar mycket angående hur det står till med de offentliga biblioteken, och förklarar varför det är som det är: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1509180/FULLTEXT01.pdf
"Ordval skapar skilda känslomässiga reaktioner, exempelvis som i ”jag är bestämd, du är envis men han är fanatisk”."
I mitt tycke beaktansvärd mening står att läsa under tidningsrubriken AI kan bli luffarens specialglasögon (Epoch Times, nr 39). Det är den brittiske filosofen Bertrand Russel som år 1948 definierar "känslomässig konjugation" i citatet inbäddat i citatet ovan. Och visst är det en tidlös betraktelse? Att känslomässiga ordval kan påverka våra åsikter är också värt att uppmärksamma förstås. Visst är sånt här intressant!? Om inte annat för opinionsbildare, kan jag tänka. Och i viss mån är vi ju alla lite till mans opinionsbildare, om än i mycket varierande grad.
Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.
