"Säpogruppen 1 - Ryssvillan", Anders Jallai

Säpogruppen 1 - Ryssvillan, Anders Jallai. Serie: Anton Modin (del 15). Förlag: Pub Lic. Antal sidor: 384. Utgivningsdatum: 2024-12-19.

"I den femtonde boken om Anton Modin ligger huvudrollen hos hans son Alexander. Alexander får arbete i en ny, hemlig Säpogrupp som bildats för att hantera den komplexa brottslighet som drabbat landet: gängkriminalitet, rysk infiltration eller en kombination av båda. Det rör hot och attentat mot svenska myndighetschefer, samarbete mellan svenska banker och rysk underrättelsetjänst samt påverkansoperationer riktade direkt mot den borgerliga regeringen. Välkommen till andra generationens Modin. Säpogruppen 1 - Ryssvillan är den femtonde boken i den verklighetsnära spionthrillerserien om Anton Modin, skriven av författaren Anders Jallai. Bokserien som än idag skakar om, och får en och annan Must- och Säpochef att sova dåligt om natten."

Uppfyller kriterier för en fungerande thriller med spänning som håller från första till sista sidan. Men för övrigt fallerar det.

Har läst samtliga böcker i serien, och denna senaste var den jag hittills tyckt sämst om. Nytänk i all ära, men ibland, som här, verkar det tvingas fram en tröttsam underkastelse gentemot vänsteretablissemangets krav, som så ofta är fallet. De författare som står emot det där är så sällsynta, man blir så less så man söker sig bakåt i tiden och hellre läser gamla klassiker. Det politiska läget är ju såklart rätt infekterat i nutid, allt höger om de socialistiska partierna är extremt, populistisk och radikalt, i negativ bemärkelse såklart, något farligt att ta avstånd mot (fast den verkliga faran, enligt vad jag kommit fram till, finns vänsterut). Visst förstår jag att författare anpassar sig för att få sälja sina böcker, men måste det alltid vara så?

Mixen av verklighet/aktualitet och fiktion fungerar väl sisådär, ibland kunde jag uppleva det lite hastigt hopknåpat och en aning ogenomtänkt.

Nytt i den här delen av serien är också att Anton Modins son Alexander innehar huvudrollen. Kanske saknar jag även Anton? Och kanske saknar jag att läsa om tiderna som var (utan feminisering, henifiering, m.m.)? Och kanske känner jag mig alltför främmande i den tid som är här och nu? Kanske.