Läste en öppen artikel i SvD av professor emeritus Lars Jonung och stötte på ett nytt sammansatt ord jag inte tidigare sett:
Kompiskorporativism.
Det finns förutbestämda mål som stat, näringsliv och fackföreningar jobbar mot i enighet, oavsett vilka folkvalda partier som sitter vid regeringsmakten. Företag tillförskaffar sig fördelar genom att ha en nära relation till statsmakten, för att hämma konkurrens, erhålla statliga medel, lättare få tillstånd, enkelt erhålla kontrakt, få bidrag och skattereduktion, m.m.. Företagen går bra p.g.a förbindelsen mellan politik och affärskomplex, alltså inte p.g.a. ett resultat av att lyckas i konkurrensen via fri företagsamhet. Vinsten görs inte via marknaden utan via monopolet. Kompiskorporativism påverkar alltså regering, politik, ekonomi, media, det offentliga och sociala.
Jonung ger i artikeln fokus på att inget annat europeiskt land har ett sådant socialdemokratiskt affärspolitiskt komplex som Sverige har, vi är tydligen unika på det viset. Han beskriver den förbindelse vi har här mellan partipolitik och affärer som kompiskorporativism, något som framgångsrikt har byggts upp av S-partiets långa maktinnehav. Socialdemokraterna har på det sättet kunnat gynna företag och organisationer via eget ägande, olika finansiella stöd och genom lagstiftning. Att politiska partier på det här sättet äger företag och organisationer lär alltså inte vara vanligt i andra länder.
Exempel på sådant som i Sverige tillhör det socialdemokratiskt affärspolitiska komplexet: Coop (Konsum samt detaljhandel, förut störst i Sverige), Folksam (en av de större i försäkringsbranschen), OKQ8 (förut OK) som är ett av Sveriges största drivmedelsföretag, HSB (Hyresgästföreningen) som är en kooperativ bostadsrörelse, Riksbyggen (kooperativ samorganisation som förvaltar en stor mängd fastigheter i Sverige; förutom bostadsrättsföreningar även hyresrätter, industrilokaler, kontorslokaler och vårdinrättningar), Fonus (folkrörelseägd koncern och kooperativ förening med flest begravningsbyråer i Sverige), Familjens Jurist (Sveriges största juridiska byrå inom familjerätt). I artikeln nämns även några företag som nu är nedlagda, men som ju ändå i hög grad påverkat situationen och är intressanta att ta upp, inte minst ARE-bolagen som var ett företag i reklambranschen, störst inom utomhusreklam; hade affischtavlor vid varje Folkets Hus och affischpelare vid varje Folkets Park, vilket skulle gynna både arbetarrörelsen och reklamföretaget, de fick även avtal med SL och Göteborgs Spårvägar, vilket gav företaget reklamrätten till bussar och spårvagnar. BPA (Bygg Produktion Aktiebolag) var vidare ett svenskt byggbolag som hade band till Riksbyggen och ägarintressen inom LO. RESO var under en längre tid en välkänd resebyråkedja, hotellkoncern och researrangör som ägdes av folkrörelserna (t.ex. KF och ABF).
Folket Hus och Folkets Park nämnde jag ovan, dessa ingår också i det socialdemokratiskt affärspolitiska komplexet, liksom en rad tidningar och tidskrifter (t.ex. Dagens Arena med tillhörande tankesmedjan Arena Idé), fackförbunden inom LO, ABF (Arbetarnas Bildningsförbund som är Sveriges största studieförbund), PRO (Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges största pensionärsorganisation står traditionellt nära socialdemokratin, överskottet från "Trippelskrapet" i Kombispel går till PRO och Kombispel ägs av A-lotterierna som ägs av Socialdemokraterna och SSU), Unga Örnar (barn- och ungdomsorganisation för fritids- och kulturverksamhet), Sveriges Allmännytta (tidigare SABO) som är en bransch- och intresseorganisation för svenska bostadsföretag. Inom detta affärspolitiska komplex finns (som syns ovan) ett utbrett korsägande, LO och Coop agerar ofta som "spindeln i nätet". Socialdemokratiskt styrda kommuner eller kommuner som tidigare varit styrda av S-partiet stöttar företag inom komplexet i ren politisk korruption.
Då blir det inte så svårt att förstå att maktbalansen rubbats, de andra politiska partierna har ju faktiskt inte sådana affärspolitiska komplex som S-partiet! Så de som vill få makt över Sverige (t.ex. om det nu är Muslimska brödraskapets avsikt, som ju fått till ett avtal med just Socialdemokraterna) så lär de nog se fördelarna med att infiltrera och få kontroll över just det politiska partiet, tänker jag.
Vore det inte en god idé för journalister inom svensk massmedia och forskare inom statsvetenskap att göra en lite djupare studie kring detta med Socialdemokraternas kompiskorporativism i Sverige, och vad det kan leda till, en slags konsekvensanalys? Är det t.ex. inte ganska dåligt för demokratin med sådan kompiskorporativism? Bara en liten enkel tanke sådär från gräsrotsnivå.
