söndag 6 mars 2022

En smakebit på søndag: Tiden väntar inte på någon

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.


Jag fortsätter läsa Tiden väntar inte på någon av Jodi Taylor. Tre historiker har fått ett undersökningsuppdrag under första världskriget (via tidsresa). Två reser som sjuksköterskor och en som ambulansförare/bårbärare. Sidan 92:


"De skadade vällde in från de militära uppsamlingsställena. Husmor skickade mig till mottagningstältet för att arbeta där och assistera med prioriteringar. Jag var bra på det vilket frigjorde en erfaren sjuksköterska, men jag avsydde jobbet. Det kändes som att spela gud. Men ibland kunde man se döden i ansiktet utan att det fanns någonting man kunde göra annat än att gå vidare till dem som kunde räddas. Kal var där inne någonstans. Därifrån fördes patienterna till avdelningarna i huvudbyggnaden innan de flyttades vidare till större sjukhus längre bort från stridslinjerna.
   Folk anlände på bårar som bars av Sussmans kolleger - sjukvårdare som jag inte kan prisa högt nog. En del patienter kunde stappla in själva. Jag kollade allas lappar och visade dem vidare enligt dem. Om jag hade tur såg jag Sussman åtminstone en gång på kvällen. Även om vi bara hade tid  att utbyta ett ögonkast så var det bättre än ingenting.

Dagarna släpade sig fram. Vi var inne i andra veckan i oktober. Det regnade mycket. Tungt regn betydde en massa lera. Det kom fortfarande ofattbart många unga män genom grindarna. De haltade, eller bars, med ansikten förvridna av smärta. Lemmar som reducerats till stumpar.
   En del stackare som hade blivit skjutna när de var på väg över taggtråden vrålade medan de försökte hålla tarmarna på plats. En grabb låg helt tyst med ett vänligt leende i ansiktet och, när jag såg närmare efter, med halva huvudet bortskjutet.
   När deadline närmade sig turades Kal och jag om att nattetid hålla vakt på vårt rum. En av oss sov medan den andra förberedde bandage eller försökte läsa. Vi klädde aldrig av oss, delvis för att vi ville vara redo hela tiden, men mest för att det var så in i helvete kallt att ta av sig kläderna. Dagarna tickade på och vi var tvungna att vara beredda."


Fler smakbitar finns idag här


Läkare Utan Gränser | Sjukvård i krig, kriser och katastrofer (lakareutangranser.se)

Röda Korset | Världens främsta kris- och katastroforganisation (rodakorset.se)


8 kommentarer:

  1. Kände inte till den boken. Tidsresor är ju ett gissel... funderar lite på exakt hur mycket de påverkar historien genom att vara en del av sjukvården...

    SvaraRadera
  2. tack för smakbiten!
    Känner igen författaren men har inte läst något av hen än.

    SvaraRadera
  3. Tack för smakebiten den låter väldigt intressant

    SvaraRadera
  4. Tidsresor brukar jag inte vara så förtjust i. Men ibland kan det vara en bra grund för en historia.

    SvaraRadera
  5. Jag brukar bli förvirrad när jag läser om tidsresor, iaf när det handlar om två olika tidsepoker. Omslaget var läckert, tack för smakbit

    SvaraRadera
  6. ler en om halva huvudet är bortskjutet? jag gillade ju omslaget, men jag blir tveksam till innehållet. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  7. Kände inte till den här, gillar omslaget. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).